"Den" är inte något väsen i neospiritualistisk mening, utan snarare ett fenomen som tycks drabba oss med cykliska, i hög grad förutsägbara, intervaller. Ryktesvägen har jag hört att det finns en del karaktärsfasta varelser som kan stå emot dess dragningskraft, men de flesta av oss dras med av bara farten. Denna abstrakta varelse med androgyna drag angriper utan hänsyn till genusperspektivet, men det är nog oftast vi kvinnor som får klä skott för de värsta avarterna.
KÖPDJÄVULEN!! Denna filur som dyker upp likt forna tiders postorderkataloger i våra brevlådor. Min teori är att den förökar sig genom delning, likt daggmasken, och placerar sig i olika delar av vårt medvetande med ett och samma budskap: KONSUMERA! En smådjävul väljer sin hemvist i magen och pockar framförallt på uppmärksamhet på fredagar och till storhelger. Vad är annars anledningen till att vi går man ur huse och köper hem mat som det vore sista chansen? Det är ju inte ens med glädje! Titta bara på folks ansiktsuttryck, om i lyckas få syn på något sådant bakom varubergen i kundvagnarna... Irritationen över att behöva stå i långa, sakta framkrypande köer för att släpa hem en massa samvetstyngda och ångestframkallande kalorier - är det bantningsindustrin som på detta tämligen raffinerade sätt utövar lobbyverksamhet?!?
Ett annat tillfälle när köpdjävulen visar framfötterna är vid årets stora reor. Garanterade köer med trängsel, irritation och aggression som följd. Det blir slagsmål om den orangea tröjan med rosa prickar, som ingen skulle drömma om att ta på sig före reautbrottet. Men herregud! Den kostar ju bara 99 kr... Det gäller att gripa fyndet i flykten! Vadå att den aldrig kommer att användas; dels på grund av sin anskrämlighet och dels på grund av att den är totalt inkompatibel med något annat i garderoben...
Värst är det nog i december. även om det är tämligen allmänt känt och helt normalt att julafton inträffar den 24 december blir förvånansvärt många tagna på sängen när det är dags att tända första adventsljuset. Handen på hjärtat - är vi masochister allihop? Först kastar vi oss handlöst ut i en ocean av trängsel och irritationsmoment för att köpa julklappar. När julklappssäcken sedan ligger som en sorglig påminnelse över den julafton som flytt, är det dags att vässa armbågarna igen. Juldagen är i de flesta fall fortfarande ganska köpbefriad, vilket kan vara bra eftersom det skapar möjlighet för meditation och förberedelser inför annandagen. MELLANDAGSREAN! Nu jäklar ska de sista slantarna rulla och krediterna utnyttjas till bristningsgränsen. Alla löften om att aldrig mer stå i kö och trängas i butiker är som bortblåsta. Med glasartad blick och pupiller som rullande dollartecken är vi på språng igen.
Det är väl så att man får konstatera att vi, av oss själva utsedda till Skapelsens kronor, är flockdjur med en masochistisk läggning, som tycker om att luras till att köpa en massa onödigheter. Själv har jag beslutat att erövra min plånbok och ta kontroll över mitt begär.
Så med ett känslosamt farväl till min egen personliga lilla Köpdjävul känns det skönt att vi är helt överens om de stängda dörrarna! Naturligtvis finns det alltid en dörr på glänt för skorea...Man ska akta sig för att bli rabiat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar