Vad väljer man som ämne efter så här lång tid? Nästan varenda morgon den senaste månaden har jag vaknat med otroligt intressanta (jag vet - hybrisvarning igen!) funderingar att skriva om, men när den hårda arbetsdagen är över och jag dråsar ner i soffan så är hjärnan totalt urvattnad och orken att uträtta någonting överhuvudtaget borta. Läste en liten notis om vinterdepression och kom fram till att jag nog lider av det: kronisk trötthet på gränsen till utmattning, sover men vaknar trött, ingen lust att göra något och stort sockersug. Japp - det är jag! Men nu har jag beslutat mig för att ta tag i mitt liv och ta kommando över min trötta elefantskötare. Nu räcker det! Vi går snart in för take-off inför julen och Anti-Grinchen måste få leva ut sina lustar. Helgerna är inbokade med julskyltningar, julmarknader och sedan är det julklappsshopping, fönsterputsning, adventsmys och julbordsförberedelser som står i fokus.I denna väna lilla varelse finns det icke utrymme för den minsta negativa energitjuv så här års. Och i år är det extra roligt när jag har en stackars (?) man att släpa med på alla roligheter. Och barn...man får ta det goda med det onda eller vad det nu heter. Inte trodde jag när jag förutsåg min framtid, att jag skulle bli guvernant i familjen von Trapp...
Men om detta ska jag inte skriva! Mitt val av man har gett mig epitet som självgod och inkompetent att välja rätt man i passande ålder så det är bäst att behålla kärlekslyckan för sig själv. Jag vill ju inte främja avundsjuka och missunnsamhet så här nära inpå jul!
Så då kastar jag mig väl raskt över till ett annat, något mer neutralt ämne. Hur mycket mörker finns det i världen?! Jag brukar gilla höstmörkret, men för tillfället är det en totalslukande energitjuv av stora mått. Orkar absolut ingenting! Det är med Luthers hjälp jag tvingar mig till kontoret varje morgon. Jäkla tur att vi har återupptagit vårt förhållande! Han irriterar mig fortfarande, men är ändå inte lika förintande i sin framtoning som Herr Soffpotatis - den typen tvingar ju en till ett verkligt, med vissa soffbegränsningar, lössläppt leverne! Just nu önskar jag att Luther gör slag i saken; gärna med hjälp av sin bästa kompis Ågren, och får iväg mig till gymmet. Jag vet ju att jag mår psykiskt ofantligt mycket bättre när jag tränar. Har väl drabbats av något akut "dum-i-huvudet"-syndrom aka "vet-mitt-eget-bästa-men-tyar-inte". OBS! Det är inte läge att hålla med...
Hur illa däran är man om man inte ens orkar läsa en endaste liten bok?!? Mängden böcker att läsa tar ju aldrig slut; den där läslistan är redan uttröttande lång. Så många böcker - så lite tid. Samma sak med film. Jisses så många bra filmer som går på biograferna just nu. Och så många bra som står på premiärvänt! Jag behöver fler timmar per dygn, en större plånbok och definitivt mer semester. Vi som uppnått den aktningsvärda Kulturtantåldern borde ha rätt till kultursemester. Jag vet att jag hade mått bra av det. I alla fall om jag orkat ta tag i mig och kommit iväg. Jag har dock bokat in vissa måsten i min kulturkalender - Titanicutställningen i Malmö och GAN på Kulturen i Lund. TVÅ små ynka kulturevenemang ska jag väl för böveln lyckas få till trots mitt handlingsoförmögna tillstånd. Jag menar...jag har ju tagit tag i saker och ting redan nu när jag skrivit ihop en totalt meningslös och osammanhängande text. Men den får vara precis det. För min del är det viktigast att bevisa att jag har återerövrat orden och skrivit ett inlägg! Nu kallar kudden efter en lång intensiv dag på kickoff.
