söndag 22 maj 2016

Nu får det fan vara nog!

Sommarvärmen är tillbaka och som alltid, eftersom vi är bosatta i ett nordligt, högst opålitligt land när det gäller just sommar i kombination med sol OCH värme, så känner åtminstone jag en viss oro för att det är för tidigt. Att sommaren så att säga kommer nu och sedan står regnet som spön i backen så fort man loggar ut från jobbet för den efterlängtade semestern. I mitt fall riskerar jag kanske en högst väderopålitlig semestervecka då jag har bokat in en vecka på Irland - Dublin, Galway och lite till. Men övriga veckor vill jag ju kunna hänga på stranden!
Som vanligt vid den här tiden på året så drar rapporteringarna från Sveriges städers miljonprogram igång: direktangrepp mot poliser, ambulanspersonal och brandmän. Jag blir rosenrasande på dessa ständiga rubriker om att "blåljuspersonal" hindras i sin yrkesutövning! När tusan ska de svenska politikerna vakna och börja ställa krav och visa att vi (ALLA oavsett ursprung!) har skyldigheter! Till exempel att följa lagar och regler, respektera varandra (diskrimineringslagarna gäller; hör och häpna, ALLA!). Man ska kunna utföra sitt arbete utan att riskera livet för att det finns en hop ligister som tror sig stå över de samhälleliga regler och normer som de flesta av oss följer och förstår behövs för att vi ska kunna leva sida vid sida. Det duger inte att försvara deras rättsvidriga och omoraliska uppträdande med att de saknar fritidssysselsättningar. Eller att det är synd om dem för att de inte har något arbete. Nej - det räcker nu! Våra politiker i första hand, men även alla vi andra måste stå upp för våra värderingar, våra poliser, brandmän och ambulansförare, lärare, sjukvårdspersonal, socionomer och alla andra som dagligen utsätts för hot och direkta angrepp för att de utför sitt arbete. För att det finns en, fortfarande minoritet dessbättre, som tror att deras rättigheter vida överstiger deras skyldigheter. Att vi andra ska leva i rädsla för dem som valt utanförskapet och den våldsbenägna subkulturen som utgörs av småkriminella skitungar som är kungar i sin egen fantasivärld (och tyvärr även i sin familj i de patriarkaliska styrda kulturerna). "De förstår inte vidden av sina handlingar" - jo, alltför väl! Det ger dem status och bekräftelse att skaffa våldsrelaterade löpsedlar och att få gråta ut i media om de själv någon gång måste stå för sina handlingar. Att stryka medhårs hjälper inte längre, det stadiet har passerats för länge sedan. Den svenska politiskt korrektheten måste våga se verkligheten och bli inkorrekt. Jag vägrar bli rädd! Gör du?

onsdag 11 maj 2016

Äntligen händer det något

Hur kan man vara så trött att det gör ont både fysiskt och psykiskt och ändå inte kunna sova?!? Blir galen på detta irriterande fenomen. Som tur är har jag lärt mig att det bästa sättet att hantera min sömnlöshet är att ligga kvar i sängen i mörker och åtminstone försöka slappna av - vila måste väl vara nästan lika bra som sömn? Jag drömmer ju ändå ingenting om nätterna så den där REM- sömnen märker jag aldrig av.

Sommaren fortsätter, men det lät på väderleksrapporten i kväll att den kulminerat för denna gången; det ska bli svalare och på söndag regn. Skönt att få ner temperaturen i huset till mer normal, så man inte börjar toksvettas så fort man nalkas sängen. Vad gäller regnet är det välbehövligt, gärna rejäla skurar på natten! Jag behöver ogräsbehandla och gödsla gräsmattan och vägrar av princip att använda bevattning. Dessutom skulle gatan utanför behöva spolas rejält ren från leran som "någon" råkade orsaka i förra veckan... Borde verkligen försöka få ordning på trädgården efter grävarbetet, men jag får skylla på värmeböljan. Eller latmasken som har en tendens att flytta in hos elefantskötaren så gär års. Lite nöjd är jag ändå med denna dagen, ett liv (trots allt) - två maskiner tvätt är körda, gräsmattan klippt; fram till demoleringsområdet vill säga och jag har faktiskt lagat middag till mig i kväll. Fattar ni! Lagat mat på spisen! Eller, lagat mat är kanske att ta i, men jag stekte i alla fall bacon och ägg. Det är mer mat än jag brukar äta till middag. Är man inte hungrig är det ännu svårare att komma ihåg att "äta bör man, annars dör man". Hyfsat matintag denna onsdag i alla fall.

Kan ju även skryta med att jag har - tada! #plötsligthänderdet - sökt nytt jobb. Joråsåatt! Nu är man på banan minsann. Ett jobb sökt och ännu ett där jag ska skicka in ansökan i morgon. Och det ör jobb jag verkligen vill ha. Således ingen flykt i egentlig bemärkelse från nuvarande jobb. Sakta men säkert så börjar jag ta tag i saker och ting. Ger mig själv en berömmande klapp på axeln med jämna mellanrum för att påminna mig om hur jäkla bra jag faktiskt är. Självskryt är nödvändigt ibland.

måndag 9 maj 2016

Varför enkelt om det kan vara svårt?

Sakta men säkert kommer måndagsångesten smygandes. Fördelen denna veckan är att måndagen i fråga kommer att vara en tisdag, men oviljan att gå till arbetet i morgon är lika stor. Vi har sommarvärme! Sol! Blommande gula rapsfält. Molnfri azurblå himmel. Skira nyutslagna bokar. Det är få saker som överträffar den vackra skånska våren. Och ändå är den fylld av så många sorgligt hjärtskärande händelser som gör att man (jag) helst bara vill få tiden mellan hägg och syren att gå riktigt snabbt. Hur är det möjligt att det kan finnas så mycket sorg när det är som vackrast i naturen? Just nu kämpar jag mot en molande huvudvärk, som jag hoppas inte ska övergå i en migränattack för då blir det inget arbete i morgon bitti. Kan inte sova av flera anledningar, bland annat för att mitt hus blir som en bastu framåt kvällen. Nackdelen med en överdimensionerad solpanel på taket...

Något positivt har i alla fall hänt i mitt liv! Efter ett år med grekisk toalett så har problemet med rotfyllt avloppsrör lösts. Snabbt och smärtfritt gick det väl i och för sig inte direkt. Vid lunchtid förra onsdagen fick jag ett samtal från äldste sonen som var här och hjälpte till med arbetet: "Andas lugnt, mamma! Vi har läget under kontroll! Nu...". Att starta en mening med "Andas lugnt, mamma" är detsamma som att få mig att hyperventilera... Nåväl, efter en snabb självinsikt och kalkylerande av risker insåg jag att jag troligen inte kunde påverka det som hänt i alla fall och försökte ta det där med lugn andning ad notam. Med stigande grad av profylaktiskt andningsbehov lyssnade jag till en målande beskrivning av hur vattenslangen in till mitt hus skadats "lätt", gropen vattenfyllts på tre minuter (men, ta det lugnt, ingen översvämning inomhus!) och eftersom det inte gick att stänga av vattnet till bara mitt hus på grund av att ventilen i gatan var trasig, så fick vattnet stängas av till samtliga fastigheter på vår gata och vatten hämtas vid en brandpost. Jag tror det tog nästan nio timmar innan vattnet kunde sättas på igen. Joråsåatt...jag låter mina grannar få känna på hur det är att resa utan att lämna sin trygga hemmiljö - att känna på hur det är att hämta vatten vid brunnen i Afrika kan väl vara ett lagom nedslag i den etnologiska vetenskapen? Får verkligen säga att jag har fantastiskt tålmodiga och trevliga grannar! PEAB fick komma hit och byta den trasiga ventilen för att kunna sätta på vattnet, men naturligtvis så var min slang skadad på mer än ett ställe, så de hotade med att låta mig vara utan vatten till dagen efter då deras ansvar bara är fram till tomtgränsen. Tur att man har charm och att det finns goa killar på PEAB! De åkte och hämtade ny slang, bytte och fixade så jag också fick vatten. All heder åt dem! Ett problem löst i min värld. Trädgården ser för jäklig ut efter "ingreppet", men gissa om det är snyggt inunder! Hur var det nu? Det är i sidan som räknas - säger bara fula människor...

söndag 1 maj 2016

Att hitta livsandarna....

Skrivkramp. Eller om det är att min hjärna för tillfället är överaktiv och tankarna inte landar i något utan bara sveper förbi? Hur som helst så har jag fallit rakt ner i mörkret - igen... Hur många gånger kan man egentligen gör det och ändå lyckas kravla sig upp igen? Tackar dagligen min lyckliga (?) stjärna för att jag har en historia i utmattningsdepression så att jag åtminstone har kunskap och kompetens att förstå vad som händer - fysiskt och psykiskt.
Det gäller att försöka hitta de positiva affirmationerna och påminna sig om det där med Skalmans klocka för annars är det lätt att glömma det där med mat och sömn. Sömn glömmer jag i och för sig inte, men där är problemet att det bara blir korta stunder av nattsömn. Två veckors sömnsnuttefiering börjar kännas... Hoppas innerligen att de kommande dagarnas väderprognos med sol och värme kommer att bli av. Det är nog mer än jag som behöver det efter regnet och rusket som har svept fram över de sydliga nejderna de sista veckorna. Meningen med att bo i Sydsverige är ju faktiskt att kunna skryta om alla vårtecken tidigare än övriga landet. Det har säkert varit så i år också, men det känns som allting exploderar just i dag. Första maj! Och en mer lämplig dag för rejält högtryck finns väl knappast!
Själv firade jag in våren ensam i soffan. Inte ett majbål så långt ögat kunde se. Det fungerade det också. Är inte överdrivet social dessa dagar och tycker att det sociala livet kan vara en börda vissa tillfällen. Bättre att vara ensam och asocial med sina tankar och tårar. För jösses vad det har gråtits! Hämningslöst. Välbehövligt. Förhoppningsvis en nystart. Jag är dålig på att tillåta mig visa känslor, men nu är det som att vrida på en kran så kommer det strömmande vare sig jag vill eller inte.
Lyckades uppbåda lite energi i går och åkte och tvättade bilen! Tror det var tre år sedan sist så man kan lugnt säga att det var välbehövligt. Väl hemma igen så målade jag klart andra etappen av trappan det vill säga den nedre spaljén eller vad det heter och putsade fönster på gaveln i väster. Det närmar sig ju öppning av hotellet...
I dag har inte mycket av det planerade arbetet blivit av. Ingenting faktiskt. Ett pass på gymmet; väl anpassat efter mitt låga kaloriintag (måste leta efter var jag har lagt aptiten) och sedan en timmes dejt med Brasse. Snart är det dags att köra in till Lund och uppleva den riktiga vårstämningen med Lunds Studentsångarförening. Kanske livsandarna vaknar till liv igen?! Är innerligt trött på alla småstenar som ger hjärtskav!
Kort arbetsvecka ligger framför mig så det är knappt lönt att tänka på måndagsångest. Har inte utrymme för det helt enkelt.