Sista dagen i maj månad och vi kan väl vara överens om att vädrets makter definitivt inte har varit så väldigt kompatibla med vårkänslorna 2015. Kan vi göra om och göra rätt? I morgon är det alltså 1 juni, vilket per definition betyder sommar. En årstid som känns väldigt, väldigt avlägsen.
Denna sista söndag är det som alltid Mors dag. En av alla dessa kommersiella dagar som rör upp en massa känslor; inte minst för de kvinnor som inte kan få barn eller för dem som har mist sina barn.Eller sina föräldrar... Jag är uppvuxen i en familj där det aldrig har firats varken mors eller fars dag, så för mig är detta en söndag som alla andra söndagar. Mina söner tycker dock att jag ska firas, så de brukar komma med blommor eller present, men det är ingenting jag förväntar mig. Äldste sonen och hans sambo var här på middag i kväll eller som han uttryckte sig "vi kan ju komma på middag på söndag". För egen del anser jag att både mors och fars dag är förlegat och bör strykas ur almanackan. När jag var liten firades något som hette Barnens dag och man fick åka med i någon sorts parad. Konstigt att det plötsligt dök upp i huvudet! Jag har inget speciellt minne av hur det var och hur det såg ut; bara att jag på något vis har ett vagt minne av att jag var med. Antagligen som någon form av utfyllnad på någon vagn... Minnet är märkligt och ju mer jag lyssnar på äldre desto mer övertygad blir jag om hur selektivt minne de flesta har och hur deras verklighetsuppfattning skiljer sig från andras. Någonstans så får man ju skörda det man har sått eller hur det brukar sägas.
Årets årliga utflykt till Laholm och Mellbystrand ägde rum i går. Vi åker och sätter blommor till Tinny - elva år sedan; helt ofattbart. För första gången sedan vi startade denna traditionen så regnade det och blåste större delen av dagen, så vi gick miste om räkmackan på Utsikten i Båstad och fick nöja oss med biff med löksås på Rusthållargården (?) i Arild. Inte fy skam det heller!
Dags att knyta ihop den här helgen och släppa fram måndagsångesten. Fördelen med att den kommer först nu, kl. 22.30, är att den inte blir så långvarig. Förhoppningsvis somnar jag snabbt och låter ångesten arbeta undermedvetet - där pågår ändå så mycket skräp - och så vaknar man upp i morgon bitti till en ny fräsch vecka med nya möjligheter. Eller hur...
söndag 31 maj 2015
onsdag 27 maj 2015
Om behovet att dela med sig och mista hela stycket
Ett tecken på att det faktiskt är vår, även om det fortfarande är kallt som tusan, är att penseerna nästan är på sluttampen. Tala om att jag är desperat att hitta tecken på att det är juni om ett par dagar!
Även i dag har det uträttats storverk på mina ägor. Här gås det icke bara runt och sprätts efter jobbet. Ännu en runda till återvinningen och nu är säckarna med trädgårdsavfall borta. Bara att fylla nya! Men i fortsättningen ska de köras direkt till tippen och inte ligga till sig i garaget. Snart ska projekt göra klart uteplatserna starta. Joråsåatt - man har ju stora ägor så det krävs flera rum för att trädgården ska kännas bebodd av annat än igelkottar och mördarsniglar. Säkert finns det ett eller annat getingbo också. Varför ändra på ett årligt återkommande koncept? Anticimex ska ju hållas sysselsatta. Men visst är det väl så att en kall vår bidrar till att det blir färre getingar? Hoppas, hoppas!!
Tycker det är lite roligt med sociala medier. Som tidigare har erkänts i denna blogg, så är jag en
fanatisk utnyttjare av sociala medier. Saknar man liv så får man skapa ett! Jag skriver minst en statusuppdatering om dagen på Facebook, så jag tillhör inte den stora gruppen som endast har
Facebook för att spionera på andra. Många åsikter och fördömande kommer ur detta. Det är roligt att
följa de bilder som läggs ut på Facebook och Instagram: första snön, körsbärsträden blommar, tussilago (!), oj, vitsippor, rapsfälten blommar (det är fantastiskt vackert! Gärna mot en åskblå himmel), soluppgångar, solnedgångar, regnbågar, första jordgubben, första nypotatisen etc etc. Det lustigaste är att alla tycker att de själv är så otroligt originella när de lägger ut exakt samma motiv som alla andra. Varför? Måns Mum-Mums Zelmerlöv - är det inte sexistiskt och kränkande att han kallas Mums-Mums förresten? Ve om det varit en kvinna som fått det epitetet. Då hade feministerna stått på barrikaderna... - firades på Stortorget i Lund och jag tror att i princip alla 15 000 som närvarade lade ut en bild eller ett filmklipp på evenemanget på Facebook. Varför så mycket fokus på att filma och fotografera? Njut av föreställningen i stället. Bilder får man ändå. Vare sig man vill eller inte.
Själv var jag på releaseparty på Mejeriet i Lund i söndags. Cristal Andino firade trettio år som grupp och släppte i samband med detta en ny skiva. Härlig konsert, stor spelglädje, duktiga musiker och fantastiska röster. Jag tog inte en enda bild, men "lånar" ohämmat av mina vänner:
tisdag 26 maj 2015
Reningsprocess påbörjad!
Maj har snart passerat. Ovanligt kallt för årstiden sägs det. Mitt minne är allt för transparent för att komma ihåg hur det har varit tidigare, men det känns kallare och mindre vårlikt än det brukar. Lustigt att säga det just nu när himlen skiftar i olika röda nyanser i väster och koltrastarna bjuder på en härlig kvällskonsert. Det har varit många fina kvällar i maj åtminstone och det är något att vara tacksam för!
Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Våren är alltid en ambivalent årstid för mig med många jobbiga datum som river upp sorg och tråkigheter, vilket gör att det är svårt att njuta fullt ut av den spirande grönskan, ljuset och all förväntan som ligger i luften vid den här årstiden. Det berömda sprittandet i både buskar och grenar går liksom mig nästan spårlöst förbi. När energin går åt till att försöka bibehålla en någorlunda acceptabel uthärdlighet så räcker det inte till åt så många extravaganser. Men nu känns det som det värsta är över. I går var jag ledig! Så skönt att vara ledig en måndag. Om jag hade råd, så skulle jag gå ner i tid och vara ledig varje måndag. Jag hade lovat mig själv att inte "slösa" bort dagen på en massa måsten, utan göra det jag ville och strunta i resten. Härligt! Gräset klipptes, biblioteket besöktes, kylskåpet fylldes på och sedan satte jag mig med en deckare i bästa läsfåtöljen och blev sittande där tills det var dags att fixa middag och i den vevan var boken utläst. Ett besök på gymmet blev det förstås, men just nu är jag allergisk så det blir lite halvdana pass. Bättre det än inget alls! Efter jobbet i dag så hade jag plötsligt en massa energi, så jag passade på att proppa bilen full och ta ett varv till återvinningscentralen. Det tar ju inte alls så lång tid, men jag har en oändlig ställtid innan det utmynnar i någon aktivitet. Lika skönt och befriande varje gång tippen har besökts. Det är verkligen en reningsprocess, trots att man i just min fastighet med omgivande ägor har otroligt mycket reningsbehov. Om ni förstår vad jag menar... Sakta men säkert ska väl även jag få ordning och reda på torpet!
För ett par helger sedan fick jag av en total främling veta att jag "för fan borde tittat mig i spegeln innan jag gick ut". Alla kan ju inte gilla min väna uppenbarelse och mitt näpna ansikte (obs! ironi), men jag kan inte låta bli att förundras över de rättigheter folk tar sig gentemot sina medmänniskor. Jag har ju förmånen (obs! ironi) att arbeta på en kreativ och dynamisk arbetsplats där man när som helst kan få en kniv i ryggen - en fiende sätter kniven i ryggen och en vän sätter den i bröstet. Det är omöjligt att förutse NÄR hugget kommer, men ATT det kommer är bara en tidsfråga. Ändå är jag tusen gånger hellre här, än på min förra arbetsplats! Min f d så kallade chef kom till min nuvarande arbetsplats för ett möte och när han fick syn på mig ryggade han tillbaka och kunde inte ens hälsa. Mina åsikter om honom kommer aldrig någonsin att revideras!
I helgen var jag och tittade på en lägenhet, i princip så centralt som det kan bli. Högst upp i ett gammalt hus utan hiss. Besöken hade blivit få! Utgångspriset var 2 395 000 kr och månadsavgiften hyfsat låg, men tyvärr var den alldeles för märkligt planerad och jag hade inte ens fått plats med mina kläder... Balkongen, som jag hade tänkt mig sitta och äta frukost på och dricka vin på kvällarna, var så smal så jag knappt fick plats med mina 37,5:or. Löjligt att kalla det balkong! Budgivningen är i full gång och senaste budet jag såg var 2 850 000 kr - något jag aldrig skulle betala för en lägenhet i det skicket. Nyttigt att se sig om i bostadsdjungeln och jag fick en dos av inspiration av att förändra här hemma i stället. Jag vill inte flytta ifrån något utan flytta till - en stor skillnad!
Substanslöst och trist, men jag måste komma igång med skrivandet igen. Återfå lusten och känna kreativiteten sprudla. Men först rensning. I morgon blir det en ny tur till återvinningen!
Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Våren är alltid en ambivalent årstid för mig med många jobbiga datum som river upp sorg och tråkigheter, vilket gör att det är svårt att njuta fullt ut av den spirande grönskan, ljuset och all förväntan som ligger i luften vid den här årstiden. Det berömda sprittandet i både buskar och grenar går liksom mig nästan spårlöst förbi. När energin går åt till att försöka bibehålla en någorlunda acceptabel uthärdlighet så räcker det inte till åt så många extravaganser. Men nu känns det som det värsta är över. I går var jag ledig! Så skönt att vara ledig en måndag. Om jag hade råd, så skulle jag gå ner i tid och vara ledig varje måndag. Jag hade lovat mig själv att inte "slösa" bort dagen på en massa måsten, utan göra det jag ville och strunta i resten. Härligt! Gräset klipptes, biblioteket besöktes, kylskåpet fylldes på och sedan satte jag mig med en deckare i bästa läsfåtöljen och blev sittande där tills det var dags att fixa middag och i den vevan var boken utläst. Ett besök på gymmet blev det förstås, men just nu är jag allergisk så det blir lite halvdana pass. Bättre det än inget alls! Efter jobbet i dag så hade jag plötsligt en massa energi, så jag passade på att proppa bilen full och ta ett varv till återvinningscentralen. Det tar ju inte alls så lång tid, men jag har en oändlig ställtid innan det utmynnar i någon aktivitet. Lika skönt och befriande varje gång tippen har besökts. Det är verkligen en reningsprocess, trots att man i just min fastighet med omgivande ägor har otroligt mycket reningsbehov. Om ni förstår vad jag menar... Sakta men säkert ska väl även jag få ordning och reda på torpet!
För ett par helger sedan fick jag av en total främling veta att jag "för fan borde tittat mig i spegeln innan jag gick ut". Alla kan ju inte gilla min väna uppenbarelse och mitt näpna ansikte (obs! ironi), men jag kan inte låta bli att förundras över de rättigheter folk tar sig gentemot sina medmänniskor. Jag har ju förmånen (obs! ironi) att arbeta på en kreativ och dynamisk arbetsplats där man när som helst kan få en kniv i ryggen - en fiende sätter kniven i ryggen och en vän sätter den i bröstet. Det är omöjligt att förutse NÄR hugget kommer, men ATT det kommer är bara en tidsfråga. Ändå är jag tusen gånger hellre här, än på min förra arbetsplats! Min f d så kallade chef kom till min nuvarande arbetsplats för ett möte och när han fick syn på mig ryggade han tillbaka och kunde inte ens hälsa. Mina åsikter om honom kommer aldrig någonsin att revideras!
I helgen var jag och tittade på en lägenhet, i princip så centralt som det kan bli. Högst upp i ett gammalt hus utan hiss. Besöken hade blivit få! Utgångspriset var 2 395 000 kr och månadsavgiften hyfsat låg, men tyvärr var den alldeles för märkligt planerad och jag hade inte ens fått plats med mina kläder... Balkongen, som jag hade tänkt mig sitta och äta frukost på och dricka vin på kvällarna, var så smal så jag knappt fick plats med mina 37,5:or. Löjligt att kalla det balkong! Budgivningen är i full gång och senaste budet jag såg var 2 850 000 kr - något jag aldrig skulle betala för en lägenhet i det skicket. Nyttigt att se sig om i bostadsdjungeln och jag fick en dos av inspiration av att förändra här hemma i stället. Jag vill inte flytta ifrån något utan flytta till - en stor skillnad!
Substanslöst och trist, men jag måste komma igång med skrivandet igen. Återfå lusten och känna kreativiteten sprudla. Men först rensning. I morgon blir det en ny tur till återvinningen!
onsdag 13 maj 2015
Lille Folknykterhetens dag
Snacka om att våren har kommit av sig! Regnet piskar mot sovrumsfönstret och dagens temperatur har varit mer höst än vår. Det krävs mer än grönska, blommande rapsfält och fågelkonserter på morgonen för att jag ska känna mig nöjd! Vad är det för mening med våren när man fortfarande måste ha både strumpor och skor, tjock jacka och nästan (där går min gräns!) handskar och halsduk. I maj månad! I södra Sverige! Upprörd är lindrigt uttryck för det känslosvall jag lider av...
Lev livet. Så klämkäckt uttryckte sig en av mina facebookvänner för ett tag sedan. Så rätt. Så svårt. För mig i alla fall. Jag har ingen dödslängtan! Det vill jag understryka och betona efter att vid ett tidigare tillfälle ha skrivit en uppdatering på facebook om att jag var så trött på mitt liv och det nästan blev uttryckning för att någon tolkade det som jag tänkte begå självmord. Trevligt och rörande att folk bryr sig, men jag är inte av den kalibern. Alltså: ingen dödslängtan, men jag tror att jag saknar livsglädje. Står det i motsatsförhållande? Jag har tappat bort att känna glädjen att vakna till en ny morgon (även om det inte är en regnig måndag...) och att se på livet med tillförsikt och förhoppning. Det finns ingen energi kvar. Jag saknar den drivkraft jag hade förr när jag arbetade heltid, arbetade ideellt inom skola och idrotten samt hade tid och lust över för kretivitet. Numera orkar jag knappast ta mig till jobbet. Beror det på mig eller beror det på jobbet?! Det är enormt energikrävande att arbeta på en nästintill totalt intellektuellt utarmad arbetsplats där den huvudsakliga sysselsättningen tycks gå ut på att hitta fel på andra eller framhäva sig själv och, i vissa fall, sina fantastiskt välartade barn och respektive. Om någon visste hur trött jag är på dessa "perfekta förhållanden och liv"! När några "aldrig bråkar" får jag allergiska utslag. Eller föräldrar som inte kan låta sina vuxna barn få leva sina egna liv! "VI är en familj och VI tycker om att göra saker tillsammans" - aldrig har Magnus Ugglas "jag mår illa"- låt varit så passande... Fördomarna står som spön i backen och ventileras gärna och högt. Måste vara fantastiskt att vara så full av ickeexisterande intelligens och ha ett sådant uppdämt behov av att bevisa det. Kineserna (min fysiklärare på gymnasiet påstod att det var ett kinesiskt ordspråk och vem är jag att ifrågasätta en lärare?) har ett utmärkt ordspråk för detta: "Det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna mun och bevisa det". Så insiktsfullt och sant! Med tanke på hur det är på mina gamla arbetsplats är detta dock himmelriket. Allt handlar om vad och hur man relaterar...
Ledigt i morgon -
Lev livet. Så klämkäckt uttryckte sig en av mina facebookvänner för ett tag sedan. Så rätt. Så svårt. För mig i alla fall. Jag har ingen dödslängtan! Det vill jag understryka och betona efter att vid ett tidigare tillfälle ha skrivit en uppdatering på facebook om att jag var så trött på mitt liv och det nästan blev uttryckning för att någon tolkade det som jag tänkte begå självmord. Trevligt och rörande att folk bryr sig, men jag är inte av den kalibern. Alltså: ingen dödslängtan, men jag tror att jag saknar livsglädje. Står det i motsatsförhållande? Jag har tappat bort att känna glädjen att vakna till en ny morgon (även om det inte är en regnig måndag...) och att se på livet med tillförsikt och förhoppning. Det finns ingen energi kvar. Jag saknar den drivkraft jag hade förr när jag arbetade heltid, arbetade ideellt inom skola och idrotten samt hade tid och lust över för kretivitet. Numera orkar jag knappast ta mig till jobbet. Beror det på mig eller beror det på jobbet?! Det är enormt energikrävande att arbeta på en nästintill totalt intellektuellt utarmad arbetsplats där den huvudsakliga sysselsättningen tycks gå ut på att hitta fel på andra eller framhäva sig själv och, i vissa fall, sina fantastiskt välartade barn och respektive. Om någon visste hur trött jag är på dessa "perfekta förhållanden och liv"! När några "aldrig bråkar" får jag allergiska utslag. Eller föräldrar som inte kan låta sina vuxna barn få leva sina egna liv! "VI är en familj och VI tycker om att göra saker tillsammans" - aldrig har Magnus Ugglas "jag mår illa"- låt varit så passande... Fördomarna står som spön i backen och ventileras gärna och högt. Måste vara fantastiskt att vara så full av ickeexisterande intelligens och ha ett sådant uppdämt behov av att bevisa det. Kineserna (min fysiklärare på gymnasiet påstod att det var ett kinesiskt ordspråk och vem är jag att ifrågasätta en lärare?) har ett utmärkt ordspråk för detta: "Det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna mun och bevisa det". Så insiktsfullt och sant! Med tanke på hur det är på mina gamla arbetsplats är detta dock himmelriket. Allt handlar om vad och hur man relaterar...
Ledigt i morgon -
söndag 3 maj 2015
Sköna maj välkommen
Mer än två veckor sedan jag skrev senast. Tiden rusar tycligen även när man har mindre roligt. För mindre roligt har det varit de senaste veckorna. Efter att jag skjutsat yngste sonen till flyget vid hans senaste besök, så drog jag i gång städning och renbäddning på ovanvåningen. Sådant där typsikt lördagsnöje ni vet. Behövde något i tvättrummet och nör jag öppnar dörren ser jag att golvet är helt översvämmat! Noterar även att det är "svallvågor" i toalettstolen... Bara att ringa jouren, som var här efter ett par timmar. Joråsåatt! Nog var det ett rejält stopp nio meter ut. Och röret var nästan helt igenvuxet med rötter. Det går att skära bort inifrån, sa killen som var här med lugnande stämma, men låt bli att kasta papper i toaletten. Veckan efter så kommer det hit folk för att ta bort rötterna, men då visar det sig att röret är böjt och av den anledningen så fungerar inte deras utrustning... JAHA?!?
Björken som är roten (HAHAHA!) till problemet är nu borta liksom ett vildsått körsbärsträd, som under sin levnad bara producerade oätliga körsbär och en nedrans massa löss. Skönt att bli av med det! Det känns lite mer i hjärtat att björken är borta. Bra för min allergi, men det har blivit så insynsvänligt i huset plötsligt. Inte minst i sovrummet där jag tidigare har kunnat spatsera runt både hel- och halvnaken. Slut på den eran! Planering pågår för fullt med hur jag ska göra det bästa av den delen av trädgården. När jag får tid över. För övrigt är det fortfarande charterkänsla, ack underbara Grekland, med papper bredvid vid toabesök. Fast det hade varit billigare att åka till Grekland på riktigt. Jäklars vad sådant här kostar pengar!!
Bortsett från detta rörande (i dag är jag helt galet vitsig) mankemang, så har denna vårens första riktiga långhelg (påsken låg för tidigt för att räknas) varit helt underbar! Första maj undvek jag, som vanligt, demonstrationstågen och valde i stället att lyssna på Lunds Studentsångarförening när de sjöng in våren på universitetstrappan - mycket folk, härlig stämning och härligt väder. Vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi kunde ta vårt bokade bord på M.E.A.T i anspråk och begav oss till gamla anrika Grand Hotel. När vi precis klivit upp på trappan så kommer ett gäng autonoma demonstranter runt hörnet och när de får syn på oss börjar de skandera: "Bort med de rika!!" och "Var ska vi bo? DÄR (pekandes mot Grand) ska vi bo!" Man får tycka precis vad man vill, men jag har väldigt, väldigt svårt att ta folk som inte vågar stå för sina åsikter, utan döljer sina ansikten bakom halsdukar, på allvar. Mitt råd är: väx upp!! Vem sjutton ska betala deras bidrag om inte "vi rika"? Eftersom det var fullt på Grand beslöt vi oss för att gå vidare och ser då hur det kastas rökbomber. Tanken att detta är enbart för att provocera fram en drabbning med polisen för att sedan kunna gråta ut i media och ondgöra sig över polisbrutalitet och maktmissbruk, slår mig direkt. Denna gången verkar de dock ha misslyckats - till min stora glädje!
I övrigt har jag åter kunnat ta mig till gymmet efter en veckas ofrivillig vila på grund av två munsår, som typiskt uppkommit genom de stressade dagarna som varit. Deklarationen är inlämnad, tyvärr utan att jag kunde hitta fler avdrag, gräset är klippt (högt som sjutton, men sonen som skulle gjort det har varit upptagen med annat) av mig - ibland har man nytta av sin envishet. Den heliga treenigheten: Brasse, Solen och Jag har haft dejt. Böcker har blivit lästa. En härlig helg sammanfattningsvis!
I morgon är det måndag igen, men det känns ganska okej faktiskt. Hade jag haft råd skulle jag utan vidare sett till att ha tre dagars helg varje vecka. Vilken skillnad det är!
Björken som är roten (HAHAHA!) till problemet är nu borta liksom ett vildsått körsbärsträd, som under sin levnad bara producerade oätliga körsbär och en nedrans massa löss. Skönt att bli av med det! Det känns lite mer i hjärtat att björken är borta. Bra för min allergi, men det har blivit så insynsvänligt i huset plötsligt. Inte minst i sovrummet där jag tidigare har kunnat spatsera runt både hel- och halvnaken. Slut på den eran! Planering pågår för fullt med hur jag ska göra det bästa av den delen av trädgården. När jag får tid över. För övrigt är det fortfarande charterkänsla, ack underbara Grekland, med papper bredvid vid toabesök. Fast det hade varit billigare att åka till Grekland på riktigt. Jäklars vad sådant här kostar pengar!!
Bortsett från detta rörande (i dag är jag helt galet vitsig) mankemang, så har denna vårens första riktiga långhelg (påsken låg för tidigt för att räknas) varit helt underbar! Första maj undvek jag, som vanligt, demonstrationstågen och valde i stället att lyssna på Lunds Studentsångarförening när de sjöng in våren på universitetstrappan - mycket folk, härlig stämning och härligt väder. Vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi kunde ta vårt bokade bord på M.E.A.T i anspråk och begav oss till gamla anrika Grand Hotel. När vi precis klivit upp på trappan så kommer ett gäng autonoma demonstranter runt hörnet och när de får syn på oss börjar de skandera: "Bort med de rika!!" och "Var ska vi bo? DÄR (pekandes mot Grand) ska vi bo!" Man får tycka precis vad man vill, men jag har väldigt, väldigt svårt att ta folk som inte vågar stå för sina åsikter, utan döljer sina ansikten bakom halsdukar, på allvar. Mitt råd är: väx upp!! Vem sjutton ska betala deras bidrag om inte "vi rika"? Eftersom det var fullt på Grand beslöt vi oss för att gå vidare och ser då hur det kastas rökbomber. Tanken att detta är enbart för att provocera fram en drabbning med polisen för att sedan kunna gråta ut i media och ondgöra sig över polisbrutalitet och maktmissbruk, slår mig direkt. Denna gången verkar de dock ha misslyckats - till min stora glädje!
I övrigt har jag åter kunnat ta mig till gymmet efter en veckas ofrivillig vila på grund av två munsår, som typiskt uppkommit genom de stressade dagarna som varit. Deklarationen är inlämnad, tyvärr utan att jag kunde hitta fler avdrag, gräset är klippt (högt som sjutton, men sonen som skulle gjort det har varit upptagen med annat) av mig - ibland har man nytta av sin envishet. Den heliga treenigheten: Brasse, Solen och Jag har haft dejt. Böcker har blivit lästa. En härlig helg sammanfattningsvis!
I morgon är det måndag igen, men det känns ganska okej faktiskt. Hade jag haft råd skulle jag utan vidare sett till att ha tre dagars helg varje vecka. Vilken skillnad det är!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)