I Vimlet Del 3-4

 Men hörni, varför inte fortsätta med detta i mitt tycke fantastiskt roliga: att återuppleva början av 1990-talet. En evighet sedan och ändå känns det som igår. Jag minns dofterna. Jag minns stämningen. Jag minns skratten. Något som är gott att känna idag när så många har lämnat oss och antagligen festar vidare på något annat ställe. Många är de. Saknade är de!

"Nu har vi gått in i februari månad och det är nästan vår i luften. Ett fenomen som brukar medföra ett och annat på kärleksfronten, vilket bådar gott för oss som gillar skvaller!

Januari avslutades som sig bör med en stor maskerad. Tre olika orkestrar spelade dixielandsmusik så det stod härligt till. Det var, som sig bör, trångt och svettigt på dansgolven och det om något var väl ett gott betyg på att tillställningen var lyckad. Cajunmaten hade en strykande åtgång och vi som gillar kryddstark mat var nöjda. Vinnarna av bäst-utklädda var en bomullsplockerska och hennes, jämförelsevis, skinntorre man. De levde sig båda in ordentligt i sina roller och den allmänna uppfattningen tycktes vara att rätt par vann. Hoppas att deras resa till karnevalen i Köln blir trevlig. Tyvärr var det stora flertalet av maskeradgästerna inte utklädda så det var svårt för jurymedlemmarna att utse övriga pristagare, men alla verkade nöjda och glada och det är ju trots allt huvudsaken.

Sista dagen i januari valde Urban att säga farväl till Grands och Lundias personal i Stora salen med en buffé dit alla som kände sig hågade var välkomna. Det var mycket gott och rikligt - tack kök och kallskänkor för det! I avskedspresent fick Urban ett miljövänligt transportmedel - en äkta dansk cykel med hastighetsmätare på styret. Vi ser framemot att få höra om hur man gör om kedjan hoppar av... Frank plockade fram ytterligare en present. Ett pappersrör och hotade att spela en trudelutt på sin piccoloflöjt. Dessbättre gav den lika lite ljud ifrån sig som hans lammfiol. Vi hoppas att Urban inte ångrar sitt val (han är säkert välkommen tillbaka) och önskar honom naturligtvis lycka till på Copenhagen Corner!

Håll ögon och öron öppna! Vi hörs om en vecka! /Ingemo"

Visst låter det som vi hade en jäkligt rolig arbetsplats!?

"Hej hopp i höstmörkret! Den vår jag talade mig varm för i förra veckan har mycket snabbt övergått i deprimerande höst - blåst och ruskväder. Det är jobbigt att hänga med i 90-talets snabba svängningar! Pressen att muntra upp er, kära läsare, känns dubbelt så tung nu när jag har våren som assistent, men jag gör ett försök.

Under helgen hade vi en internationell stjärna av hög klass boende hos oss: Max von Sydow. Han intog sin frukost i Grands matsal både lördag och söndag morgon, men inte förrän på måndagen lyckades vi få vetskap om varför vi hade denne celebre gäst. Avslöjandet kom via I Vimlet-redaktionens konkurrent; Sydsvenskan. Max von Sydow var inbjuden som hedersgäst att delta vid Malmö nations hundraårsjubileum. Hundraårsjubileum hade vi även på Grand i lördagskväll. Det var Helsingkrona nation som hade valt oss för sina festiviteter. I runda tal två hundra festklädda och solariebruna gäster lät sig väl smaka av avocadofjäril med löjrom, regnbågslax och till dessert sorbetcoupé. Dansen fortgick till kl. 2. Den väntade anstormningen av frukostgäster på söndagsmorgonen kom helt av sig. Det var bara ett tiotal glada studenter som tyckte att det var en trevlig avslutning på en glad kväll/natt.

André meddelar att han har brutit sitt nyårslöfte om att sluta röka! Men endast i studiesyfte. Som bekant håller André på att utbilda sig till 90-talets Max von Sydow och i den pjäs de håller på att repetera ingår en scen där det ska rökas. Tänk ändå vad man får offra för konsten!

Vår nya frukostvärdinna fick veta att hon har en landsman anställd i servisen. Gissa vem hon vänder sig till?! Jo, allas vår "spaghetti killer" Stellan. Han har dolda talanger den mannen. Klarar sig i vida världen som både italienare och jugoslav. Den äkta jugoslaven, Milan, meddelas ta det hela med ro. När vi ändå är inne på olika nationaliteter får inte den gästspelande ungerske kocken glömmas bort. Det vi hittills har fått smaka av hans gastronomiska kunnande har varit till full belåtenhet. Roligt med rustik och smakrik mat efter alla korslagda haricot verts på en spegel av morotssås. Sedan måste det ju vara jätteroligt för Janos, som tolkar, att se vad som händer på jobbet före lunch... Inte så vanligt att se hovmästarna i den arla gryningen.

Ha det gott! /Ingemo"

Vimlar vidare Del 2-3

 Fortsätter vältra mig i "Min tid som flytt" och det är utan madeleinekakor och lindblomste. Kanske tråkigt för er som inte arbetade på Grand Lundia under den här perioden, men för mig är det en nostalgisk tillbakablick på en tid när allt låg framför en som en öppen bok. Alla möjligheter och omöjligheter som man drömde om. Med facit i hand kan jag väl erkänna att mycket stannade i drömmarnas värld, men livet blev bra ändå och vissa saker kan man kanske ta tag i även när man nalkas livets senhöst? Att skriva är ju en av mina drömmar och just nu känns det så himla kul även om det handlar om att skriva av. 

"Ny vecka - nytt vimlande. Work outen har kört igång igen, men tyvärr har det inte kommit en enda ny deltagare. Nog finns det väl en och annan i personalen som behöver förbättra konditionen (tänk på att man orkar med fritiden bättre!) och få bort lite av julens överflöd som satt sig likt ringar runt lilla magen. Tinny, som ju lanserade en ny, mycket populär bantningsmetod förra veckan, är en av de flitigaste work outbesökarna varför man kan dra slutsatsen att bra kost och god kondition hör ihop.

I helgen var det fullbokat på Grand. Lördagen var vikt för Knutsgillet och minsann om inte båda klanerna Paulsson syntes i vimlet. Mycket folk och trevlig stämning!

Söndagskvällen höll våra barmästare gille i Stora salen. Sällan har väl Domenico och Kåge varit vid så gott mod. Frank lyckades vinna en rökt lammfiol vid lotteriet, men det var rysligt nära att det blev en nalle och den hade i så fall tillfallit undertecknad.

Inte en enda notis på familjesidan denna veckan. Glädjande är dessutom att inget av det som publicerades förra veckan har dementerats, vilket betyder att alla som gifte sig och förlovade sig med varandra i förra upplagan nu gjort detta definitivt.

Ett rykte har spritt sig inom företaget, vilket jag härmed vill dementera: det förekommer ingen avlyssning av telefoner! Erik kan lugnt koppla in sin telefon på nätet igen, låsa upp dörren och dra upp rullgardinen. I Vimlet-redaktionen har betydligt mer avancerade vapen än telefonavlyssning - du vet aldrig när, var eller hur vi slår till...

Slut på vimlandet den här veckan. Håll sinnena på helspänn - vem vet vad som lurar bakom dörren?

Er allas Ingemo"

Jag kör en till:

"Till att börja med vill jag besvara den fråga min högst ärade kollega på Lundia, herr W, ställde efter förra numret: Varför bär jag ett så knasigt namn? - Bäste herr W! Många stora författare väljer att skriva under pseudonym. i mitt fall är det för att dölja min falska blygsamhet och för att kunna smyga runt på Grand helt inkognito.

Work outen har flyttats från måndag till tisdag, så alla ni som hade ursäkter för att slippa undan på måndagsmorgnarna - de ursäkterna håller inte längre! Domenico börjar närma sig det oundvikliga: att börja work outa - han har nämligen tagit reda på vad man har på fötterna. Vi ser alla framemot Domenicos intåg i work out gemenskapen.

Frank meddelar att han övar febrilt på sin lammfiol, men ännu inte lyckats få några toner ur den. Trist, annars hade Frank säkert kunnat bidra med några ungerska rapsodier under den ungerska veckan vi ska ha här i början av februari. Från vanligtvis välunderrättad källa (som det brukar heta) har I Vimlet-redaktionen fått höra att kontorets egen lille Svensson har fler passioner i livet än barn. hans samlarvurm omfattar även plastpåsar med tryck. De måste dock vara ovikta och tomma.

Kockar och kallskänkor drog man ur huse igår för att besöka Brogatan i Malmö. God mat och mysig miljö var omdömet. Vad gäller skvallerfronten tiger de dock som muren - icke att föväxla med den numera raserade Berlinmuren. Med denna snygga övergång kommer vi osökt in på vår berlinare som meddelar att han fortfarande inte brutit sitt nyårslöfte med ett enda litet bloss. Bravo!

På lördag är det maskerad på Grand och då kommer naturligtvis I Vimlet-redaktionen att vimla och ta reda på allt om alla. Väl mött i nästa fullspäckade nummer! /Ingemo Eneflo"

Kanske det bara är jag som tycker detta är roligt, men det är ju det som är fördelen med att vara bloggare: det är jag som äger innehållet! 

När man rensar lådor - Ingemo Eneflo Mitt i Vimlet del 1

 Att påstå att jag är ett under av rensande och kastande är att överdriva, men när jag väl kommer igång... Älskar att rensa i gamla lådor och hitta sådant där som man glömt bort att man äger eller trott att man kastat. Nu har jag till exempel lokaliserat manusen till båda mina barnböcker (inklusive refuseringsbreven från de förlag som jag skickade dem till) och till min stora glädje har jag båda i pappersform och inte bara på diskett. Vem har en diskettläsare idag?! Dessutom hittades en massa minnen från min tid i restaurangbranschen - vykort, brev och foton på mina medarbetare. Så härliga minnen, men frågan är om inte mina kåserier var de som gladde mig mest! Jag skrev vårt veckobrev och varje vecka hade Ingemo Eneflo en spalt som hette "Ingemo Eneflo Mitt i Vimlet", ett litet kåseri om vad som hände i stort och smått på Grand och ibland Lundia. Med tanke på att det med råge passerats tjugo år sedan första utgivningen tänkte jag dela med mig av dessa små betraktelser.

"Puh! Suck och stön... Det har varit en jobbig inledning på det nya decenniet - åtminstone för oss som, så att säga, arbetar ute på fältet. Mitt i vimlet. Veckan före nyår hade vi en anstormning av brudpar och inte trodde man att det skulle få några efterverkningar eftersom det, av bröllopsfotona att döma, handlade om redan färdigbildade familjer. Men, men...nog tycks det mig som begravningsluncher, - och kaffe har ökat under första veckan av 1990...

Vilda rykten på stadens gator och torg berättar att servitör Mats tog sin A och for till Lübeck och förlovade sig. Stort grattis och lycka till! Ännu vildare rykten surrar om att vår nygamle kock René (åter till Grand 15/1) förlovat sig med Ulrika. Stort grattis och lycka till även till dem! Ännu mer på familjefronten: Pelle gifte sig med sin E på självaste julafton - han får vårt största grattis och varmaste lyckönskningar!

"I Vimlet" frågar sig: tävlar Peter på kontoret och Josef på Lundia om vem som har flest antal barn? Ställningen är nu 3-3, men från vanligtvis välunderrättade källor har vi fått höra att Peter har barn nummer fyra på gång. Spännande fortsättning följer.

Vid årsskiften avges nyårslöften, så även inom vårt företag. André har lovat sig att sluta röka - igen. Det ryktas även att Johan på Lundia har gjort uppehåll i rökningen?! Talar detta otroliga rykte sant?!

Bantningstipsen haglar över "I Vimlet"-redaktionen. BMSD med make håller sig till Dr Kousas vetediet. Resultatet får vi väl se på sikt. Vill du gå ner 5 kg snabbt och lätt rekommenderar Tinny en diet bestående av gin och tonic med jordnötter. Vi har, trots idoga försök, inte lyckats få fram de rätta proportionerna mellan dryck och tilltugg.

Majken Schumacher har varit på Stockholmsbesök. På sin resa passade hon på att se den kritiker-, och publikrosade "Fantomen på Operan". Majkens åsikt: "Fantastisk! Gå och se den!"

Veckans böjelse kommer från Gustav som erkänner: "Jag gjorde det handstående i en hammock"?!?!

Till slut vill vi inte låta läsarna gå miste om följande: "Känd lönekontorist, 42, uppvaktad med jul-en av kronprins". Hur ska detta sluta?

Slut på ryktesfloran för denna veckan. Väl mött i nästa nummer.

Ingemo Eneflo, Mitt i Vimlet, i verkligheten på Grand i Lund"

Kanske kåseriet inte är värdigt Nobelpriset, men jag tycker nog att jag borde ha kunnat slå mig fram i skvallerblaskornas värld. Det där med att glida fram med ett glas bubbel i ena handen och block och penna (jag föredrar att först skriva för hand och alla vi i branschen vet att det är mer diskret) i den andra - det är liksom min melodi de´se.