Ingemo Eneflo vimlar färdigt

Jag har två "I vimlet" kvar i den låda jag städade ur härom veckan. Känns lika bra att skriva ner dem också här så är jag klar med den delen och kan leta vidare efter försvunna texter. Att inte slutföra detta projekt känns som ett svek mot mitt yngre jag. Tiden på Grand Hotel är en av de roligaste perioderna i mitt liv, som tyvärr slutade abrupt med uppsägning på grund av arbetsbrist (den egentliga anledningen var att jag blev gravid). Det tog mig många år att förlåta - vi Skorpioner är kända för att vara långsinta - och gå vidare. Med facit i hand var det en mening med detta också och det var en viss tillfredsställelse jag svarade  chefen med "du får kontakta min advokat". Där och då kände jag mig som Donna Corleone...

"Hejsan, så här i förkylningstider!

Det har gått två veckor sedan sist. Tiden bara rusar iväg. Viss nyhetstorka tycks råda eller också är det så att buggningsrädslan har spridit sig även till Grand? Det är hursomhelst inte mycket skvaller som nått "I vimlet"- redaktionens öron. Vi är dock inte handlingsförlamade, utan kastar oss rakt in i händelsernas centrum på egen hand, helt utan skyddsnät. Så närvarade till exempel en representant för "I vimlet" vid Tetra Paks årliga personalfest. I år var det 560 personer närvarande och det torde vara rekord. Med hjälp av intern-TV och med jämna mellanrum återkommande golvstamp deltog även de 70 gäster som fick sitta i Lukas salen en våning ner. Festen var i år japansk och i foajén möttes gästerna av blommande japanska körsbärskvistar och här och var syntes geishor och en och annan samuraj. Till förrätt åts sushi och därefter marinerade kycklingspett med ris. Majoriteten av gästerna föredrog att äta med pinnar på äkta japanskt vis, vilket var mer eller mindre lyckat. Alla såg dock ut att trivas och det var ju det viktigaste. Det hela avslutades med ananasglass i sitt skal. Dessa åts inte med pinnar... Som alltid en mycket trevlig och välregisserad Tetra Pak fest. En eloge i detta sammanhang till "De fyras gäng" i disken som verkligen höll undan bra. Tack Johan A, Marco, Max och Niklas T!

För exakt en vecka sedan ordnade PVC här på Grand en utflykt till Louisiana. Uppskattningsvis 25 glada anställda (Varav två från Lundia) äntrade bussen för färd norrut mot Helsingör och den hägrande Dali-utställningen. "I vimlet" var naturligtvis med och kan intyga att det var en mycket rolig resa. Dessvärre är Dali-utställningen slut på Louisiana och det är bara att beklaga alla er som inte kom iväg. Nästa utställning på Louisiana är Chagall. Kan vi hoppas på ett litet PVC initiativ? Och kanske ett litet större intresse från personalen - inte minst från Lundia.

Till sist så har det framkommit önskemål om att vi ska tacka kontoret för det smidiga handhavandet av konsekvenserna av bankstrejken. Det är lite sent, men som vi brukar säga: bättre sent än aldrig!

Vimlar vidare gör Er, Ingemo Eneflo"

Regnar vidare gör det också i realtid så jag passar på att lägga in mitt sista underlag från Ingemo Eneflo. Känner att jag saknar henne, men inser också att i denna era av lättkränkthet och min arbetsplats så finns det inget utrymme för sådant här. Humor, ironi och ett skratt är inget som prioriteras i dagens samhälle. 

"Hej, och välkomna tillbaka till grottekvarnen!

Nu är det tid att drabbas av eftertankens kranka blekhet - sommar, var tog du vägen?! Är det bara jag som tycker att den lediga tiden rusar förbi med dubbla ljushastigheten? När man återvänder till vardagen känns det som om man bara varit borta över helgen. Antagligen är det väl det som kallas Livet... Nej, nu ska vi inte deppa över att lata sommardagar på stranden är förbi, utan glädja oss åt den kommande hösten. Visst är det härligt med kalla krispiga höstmorgnar med hög klar luft och morgondimma. För att inte tala om mörka kvällar när man kan få kura ihop sig i soffhörnet med en bra bok.

Kräftpremiären är för mig ett säkert tecken på att sommaren är i övergående till höst. De små röda, om man tittar närmare ganska läskiga, krypen är populära bland Lundaborna och Brädan på Grand har lockat många till kräftkalas. 

I lördagskväll chockstartade verksamheten i festvåningen med 300 gäster i Stora salen. Det var Nordia 90 (en frimärksutställning) som förlagt sin avslutningsmiddag på Grand Hotel. Gästerna lät sig väl smaka av fisk-, och skaldjurspaté, fläskfilé á la Grand och till dessert chokladmoussetårta. Därefter kastade de sig ut i dansens virvlar. Vem har sagt att det är tråkigt att samla frimärken?

Vår Inga, d v s Inga Sjöholm passade på att fylla 60 år i somras. Från som det brukar heta, vanligtvis välunderrättad källa, var det en mycket trevlig tillställning med "go'ed mad, mö'ed mad å mad i rättan tider" som det brukar heta på modersmålet. Undertecknad var tyvärr ute och vimlade på annat håll, men tröstas av Ingas ord: "Jag ska ju fylla 65 och 70 också"!

När vi ändå är inne på det här med mat, så brukar det ju synas på midjemåttet hur pass god semestern har varit... Tyvärr räcker det inte med att äta grönfoder och det är ju i längden så trist att räkna kalorier. Lugn! Bara lugn. "I vimlet" har lösningen! Gå med i företagets work out, vetja! Vi kör igång på tisdag den 21 augusti kl 8:00. Väl mött!

Allas er, Ingemo Eneflo!"

Det var allt...Plötsligt känns inspirationen så där tom och innehållslös igen. Som tur är har jag många lådor till att gå genom. Vem vet vad som döljer sig där...

Regn, regn och - ännu mer Ingemo Eneflo

 En regnig söndag. Det har kommit ganska rejäla mängder under morgonen och förmiddagen, men det är ett "snällt" regn. Ett sådant som inte slår ner när det landar utan det känns som om marken kan få nytta av vätan. En misslyckad skörd för bönderna är inget vi behöver ovanpå allt annat elände. Hade lyckan att höra ett par åskknallar också i morse, men det var nog ganska långt borta och väldigt hastigt övergående. De senaste dagarna har det känts som väldigt hög luftfuktighet - både vid konditionsträning och när man sett sig i spegeln och inser att hårkvaliteten inte är anpassat till fuktighet. Hoppas på lite uppehåll i eftermiddag så jag slipper jogga i hällregn. Det blir så tungt att springa med blöta skor. 

Vi hade en heldag i Ystad igår med en massa mys, god mat och gott att dricka. Känner idag av delar som minnen i hårrötterna och en blåsa under höger trampdyna. Tur att det bara handlade om semesterträning så att man inte förstört någon av de riktiga semesterdagarna! Konstaterade i alla fall att i Ystad är det modernt att klä sig monokromt i en färg uppifrån och ner. Färger som var populära? Tja. Rosa och rött i olika nyanser låg i topp, tätt följt av gult, orange, grönt och klassiskt, men kanske inte så somrigt, blått och svart. En hel del individer syntes också som troliga prospekt till de mer city chica fashionistas. Själv kände jag mig nöjd med att ha prickat in trenden med monokrom färgskala, även om jag körde den mesiga svarta linjen. Men jag såg och jag lärde, så vem vet vad min garderob har att erbjuda vid nästa besök i denna härliga sommarstad...

Fortsätter min Ingemo Eneflo -serie. Jag ser ju i statistiken att antal läsare är lägre än det brukar vara, men jag skriver ju mest för egen del (även om jag uppskattar dig som läser och värdesätter era kommentarer). Min tanke att skriva varje dag under en period sprack direkt. Mina arbetsdagar är fyllda av utbildningar och en massa skrivande för jobbet, men det är ju sällan någon kreativ process. Och det är ju det kreativa rummet jag behöver hitta in i igen. Just nu känns det som det mest kreativa jag kan hitta på är att städa och hitta på undanflykter att prokastrinera allt jag borde och måste, men inte vill.

"Hej, hopp i blåbärsskogen!

Det var ett tag sedan sist. Även vi proffsvimlare behöver dra oss tillbaka från flärd och glam då och då. Till vår förtret, men också stora stolthet, har en av våra konkurrenter (kvällsblaskan "I Dag") tillsatt en vimlare för att vara med där det händer, när det händer (vore vi inte så ödmjuka hade vi gjort tillägget OM det händer...). Lycka till säger vi på "I vimlet"- redaktionen. Det är lätt att vara frikostig med beröm när man vet att man är bäst (gammalt djungelordspråk).

Lund har fått ett nygammalt tillskott på restaurangfronten. Det är Petri Pumpa som äntligen har slagit upp portarna efter alla turer i renoveringskarusellen. "I vimlet" var naturligtvis närvarande på den högtidliga premiären och lät sig väl smaka av mat och dryck i den fashionabla omgivningen. Bland gästerna skymtades en och annan från grand Hotel, både nuvarande och före detta personal. För att nämna några: en nuvarande restaurangchef, en f d hovmästare numera restauranglärare och några anonyma Grandioser som "I vimlet" av sekretesskäl inte uppger namn på. Ett besök på Petri Pumpa rekommenderas dock!

Vi vill ju naturligtvis inte vara sämre. Lundia Night Café (LNC) bjöd in Grands personal på en specialvisning av nyrenoverade nattklubben. Tyvärr var det inte många som hörsammade kallelsen, men vi som tog mod till oss och gick dit blev väl omhändertagna och tyckte ombyggnaden var ett rejält lyft - betydligt luftigare och större. Ni som inte var där igår får antingen vänta till det är dags för personalfest eller gå dit vid ett annat tillfälle. Det är hur som helst värt ett besök.

"I vimlet" lyckades nästla sig in och följa med på den "ordinarie" festvåningspersonalens studiebesök på Kiviks musteri och därpå följande middag hos Hans Hallén på Svenstorps villa. Det var en mycket trevlig dag och personalen ber att få tacka så mycket för detta! Vad som skedde mer i detalj före, under och efter är av hänsyn till de inblandade hemligstämplat. 

Lika hemligt är vad som försiggick på matsalspersonalens studiebesök på Grand i Helsingborg med diné på "Mollbergs". Det är en talande tystnad som omger det arrangemanget, men "I vimlet" håller så klart ögon och öron öppna för detaljerna och återkommer så snart något intressant att förtälja dyker upp.

Väl mött nästa vecka,

er Ingemo Eneflo"