torsdag 29 november 2012

Wild and Crazy?

Det finns ju ingen tid över för funderingar nu när julstöket börjar dra igång på allvar. Lägger in första växeln nu till första advent! Ljus ska in i vårt hus och ut i trädgården - allt för att betvinga detta tärande mörker. Den närande delen av mörkret kan få finnas kvar :); den delen som handlar om att kura i fåtöljen med en bra bok, dricka te, samtala med goda vänner, äta goda middagar och utan ångestframkallande dåligt samvete kunna titta på boxar med TV-serier som man samlat på sig under året, filmer och allt annat som känns härligt i mörker ;).

Allvarligt talat kan jag inte bestämma mig för om jag har bokat upp så otroligt mycket aktiviteter för att jag inte vill ha tid att tänka, grubbla och navelskåda eller om det helt enkelt är så att det är precis som det brukar vara före jul? Ett och annat kan ju tänkas medan man står och knådar degen till lussekatterna, rullar köttbullar och rynkar pannan inför julklappsrimmen. Lyckades efter mycket strul få tag i min Spotify så nu går min lista med julmusik i bakgrunden (och snart ska mina kolleger få njuta av den också! Min närmste granne brukar se ganska håglös efter tre veckors julmusik - vad gör man inte för att glädja sina arbetskamrater?!). Egentligen sitter jag och funderar (!) om det verkligen är okej i min rigoröst uppstyrda julplanering att spela julmusik FÖRE första advent, men jag tror att detta året kommer att bli "wild and crazy". Undrar hur det slutar? Tänk om det blir glögg redan i morgon - OH MY! I så fall, alltså :)

Dagens fundering kan kanske handla om just det: traditioner är till för att brytas. Precis som det, anser jag, är okej att bryta mot vett och etikett så länge man är medveten om att man gör det. I annat fall blir det bara pinsamt. Blev en kort och koncis text i dag. Väntar goda vänner på vin-och snackekväll och det finns lite att fixa med före de kommer. En liten svängom med Bosse Dammsugare till exempel!

torsdag 22 november 2012

Samtal och vemod

Jag vet att jag har nämnt det förut och även om jag riskerar att bli tjatig , så upprepar jag det: Det är få saker som slår ett riktigt bra samtal. Åter igen har jag haft förmånen - och jag tycker verkligen att det är en förmån! - att få ta del av en annan människas historia. En mörk, tragisk livshistoria som fram tills idag varit helt okänd för mig. Visst är det en otrolig ynnest att få ta del av någons liv? Att känna att man har en så nära relation att man "vågar" berätta även de mörka, och kanske inte alltid, så smickrande sidorna av livet. Vi har alla en bakgrund som har format oss till dem vi är . Vissa händelser har vi kanske valt, drabbats av eller helt enkelt varit medskapande i. Hur som helst och oavsett anledning är det härligt att dela med sig och få ta del av någon annans mörkare livserfarenhet. Jag är medveten om att jag har levt ett ganska bekymmerslöst liv, varken misshandel eller missbruk står på agendan. Något att känna tacksamhet för så här i dagarna för Thanksgiving!
Helgen är full av aktiviteter och redan nu, på förhand, känner jag mig övertygad om att det kommer att bli bra och närande samtal. I morgon ska två av mina nära kolleger och jag ut och fira vår gemensamma 140- årsdag (egentligen skulle vi firat 200 år i morgon, men 60-åringen fick förhinder, men vi övriga tre är inte sämre än att vi kan ställa upp en gång till), på lördag ska jag först på bio med en riktigt god vän och därefter blir det hamburgare och öl - och en säkert en massa gott snack (detta säger jag av empiriska anledningar) och på söndag ska min syster och jag handla julklappar. Känns redan som det kommer att bli ett riktigt härligt veckoslut!
Vi går in i en intensiv och hektisk period nu. I morgon är det en månad till lillejulafton och jisses så mycket som ska vara fixat före det! Men det är positiv stress och det gillas :)
Just nu är Mando Diaos, som för så många andra, min stora musikupplevelse. Jag älskar deras Strövtåg i hembygden. Den vemodiga musiken och Gustav Frödings fantastisk dikt går rakt in i hjärtat. Det är så urnordiskt, precis som tonsättningarna av Dan Anderssons dikter. Min själ blir i alla fall uppfylld av sorgstämmigheten och vemodet - passar precis för denna mörka period av året.

http://youtu.be/_Uuhefmc_fA



STRÖVTÅG I HEMBYGDEN Lyrics / Gustaf Fröding – Mando Diao
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra has tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."



torsdag 15 november 2012

I-landsproblem

Det går fort nu! Drygt fem veckor till julafton och nog börjar det kännas! Butikerna julskyltar för kung och fosterland och snart är det adventsljusstakar i var mans slott såväl som koja. Förstår inte varför det ska börja så tidigt. Jag tillhör väl inte riskgruppen för att tröttna i förtid, men tycker ändå att man åtminstone kan vänta till mitten av november innan man drar igång. Lyssnar man på kolleger och vänner är det många som känner av lågkonjunkturen och troligen inte kommer att handla någonting förrän decemberlönen kommer. Om man nu inte väljer det ack så praktiska alternativet att handla på nätet. Det är helt förödande att det finns en hel shopping bara ett par knapptryck bort. Adlibris är min bästa vän, trots att jag egentligen hellre vill köpa mina böcker i en riktig bokhandel, men det finns ju knappt någon sådan att uppbringa i dagsläget. Akademibokhandeln i all ära, men så charmfullt är det inte med likriktade kedjor, stereotypt utbud och, tyvärr, en på många ställen dåligt påläst (!) personal. Det är något sensuellt över att känna på en ny bok, insupa pappersdoften och sedan njutningsfullt stå och bläddra, läsa ett par meningar här och där innan man bestämmer sig för att ytterligare en "kompis" ska få flytta hem till de knökfulla hyllorna. Det är ju så svårt att göra sig av med böcker. Ytterst få vill överta dem och jag har så svårt att kasta böcker. Jag gillar trenden med att "glömma" en bok och låta den vandra vidare till en främling. Sympatisk tanke som rimmar väl med kretsloppstänkandet!
Det sista halvåret har jag fullständigt snöat in på Zalando - vilket shoppingparadis! Enormt urval, snabb leverans och hittills har jag varit mer än nöjd med mina inköp. Fast nu börjar det bli samma problem i garderoberna (!) som i bokhyllorna. Överflöd! Men det kan ju bli sämre tider...och då kan jag minsann hålla både mig själv och delar av befolkningen varm! ;)

Kommande lördag ska jag ha goda vänner på middag och sedan är det julförberedelser som gäller: ALL IN! Det ska planeras mat, pyntas och köpas julklappar. Eller om vi struntar i dem i år?!? Nästa söndag är det julshopping på Väla center och har jag tur hittar jag allt där (om vi nu ska ha julklappar alltså...). Skönt att det är positiva veckor som ligger framför en för det är baske mig väl mörkt nu för tiden. Kolsvart på morgonen och kolsvart på eftermiddagen - trots att man bor i Södern. Jag blir så förlamande trött av detta mörker! Ändå önskar jag mig fler timmar på dygnet för att hinna med allt jag vill göra. Känner att min kreativa sida har blommat upp och jag vill måla, skriva och tapetsera hallen på ovanvåningen. Projekten står som spön i backen, men tyvärr måste man arbeta för brödfödan...Skönt att kunna vara ledig två veckor till jul och då märks det knappt att man har rört sin semester/flex. Och visst blir det ännu bättre nästa år?

Dags att arbeta sig i säng. Två kakor står på kylning i köket till morgondagens fredagsfika och bredvid sängen ligger Sandmannen och väntar - en ny Kepler är ALLTID läsvärd!

lördag 3 november 2012

En afton i eftertanke...

Alla helgons dag. En dag som för några år sedan var en dag som alla andra. Lite jobbigt eftersom det alltid är röd dag och ingen tidning. Frukost utan tidning...är liksom inte frukost på riktigt. Nåväl; de sista åtta åren har dagen fått allt större betydelse och det känns viktigt att gå till mormors grav och till minneslunden för att tända ljus och lägga ner en krans eller en blomma. I år blev det vita cyklamen. Jag har en pragmatisk inställning till gravar och tycker att om man nu väljer att ha en grav, så gäller att den ska vara välskött. Jag är så glad att vi har valt minneslund till min man och att min syster och jag fick genom att även pappa skulle ligga i minneslund; väl medveten om på vems axlar den gravskötseln hade hamnat...
Nu i kväll har jag flera ljus tända i vardagsrummet och varje ljus symboliserar en älskad och saknad själ. I grunden tycker jag att det är en vacker tradition med gravsmyckning och jag tror att det är extra viktigt i vårt stressade och materialistiska samhälle att man åtminstone en gång om året stannar upp och skänker en tanke på de människor som en gång varit med och format vår verklighet och värld i skilda dimensioner och med olika intentioner. Tankar en sådan här dag kan lätt bli mörka och på gränsen till outhärdliga, men vi vet ju alla att vår existens hänger på två trådar: livets start och livets slut - däremellan kan vi försöka leva vårt liv så bra och fullt som möjligt.
Jag har precis avslutat Sara Kadefors: Borta bäst och i den romanen finns en scen som berörde mig djupt. Bokens huvudperson, Sylvia, sitter och talar med en änkling och han säger ungefär följande:
"Det krävs oerhört mycket kraft att börja om från början och uppfinna ett helt nytt liv. Att ta reda på vad jag är intresserad av. Jag har anpassat mig så mycket i livet att jag har förlorat det som är jag." Dessa meningar sammanfattar väldigt bra var jag befinner mig i mitt liv. Jag känner mig som en sökare; någon som famlar och försöker hitta meningsfullhet och inte bara traggla runt i alla måsten och alla andras förväntningar. Inom mig bär jag en stor rädsla för att bli en av alla dessa bittra kvinnor som slutar bry sig om sitt utseende och bara ger upp. För vad är meningen när man inte längre är behövd? Medömkan och självömkan ligger inte för mig, men jag känner allt oftare att jag lätt skulle kunna slå över och bli bitter över hur mitt liv blev. Och det kunde ju egentligen varit mycket, mycket värre! Jag behöver komma iväg till gymmet och rensa alla idiotiska tankar, finna en inre frid så att jag kan fortsätta skriva och orkar ta tag i alla oavslutade projekt som ligger som irriterande stressmoment och gnager på samvetet. Löjligt för samvetet är ju helt i mitt våld :)
Gläder mig åt alla välfyllda, roliga helger som ligger framför mig. Friska, glada och underbara söner, att jag är på väg ut ur infektionsträsket (måndag är det gymmet!) och att det är ytterligare en ledig oplanerad dag i morgon. Livet är fantastiskt - det gäller bara att lyfta blicken från sitt egoistiska navelskådande. Men just det skjuter jag upp till i morgon!


torsdag 1 november 2012

...because I´m worth it!

Unnade mig en ledig dag denna första novemberdag. I vanlig ordning planerade jag sovmorgon och det är ju ett relativt begrepp, men nog hade jag tänkt mig lite längre än till kl. 05.10. Skönt att kunna stanna i sängen i alla fall! Man behöver ju inte studsa upp bara för att... Efter lång frukost och lite överläggningar med mig själv, kom jag överens om att åka och försöka hitta presenter åt min yngste son som fyller 19 år nästa fredag. Inte lätt köpa något åt dagens ungdomar. Han tjänar ju egna pengar och har dyra vanor, men jag lyckades hitta presenter som åtminstone jag är nöjd  med. Det går ju alltid att byta...
Det är lyxigt att gå i affärer en torsdag, även om det just denna vecka är ganska mycket folk ute med tanke på att skolorna har höstlov. Märkligt att man ska känna sig lite busigt dekadent; måste vara min före detta bästis Luther som sitter och viskar i mitt öra: "egentligen borde du vara och arbeta och inte springa runt och göra av med pengar i detta Mammons tempel!". Tycker ju att jag lyckats göra mig av med honom på ett ganska lyckat sätt i alla fall.
Efter lunch åkte jag till Mitt vita stall - en förtjusande butik som ligger på landet ca 10 minuters bilfärd hemifrån. Redan i bilen på väg dit känner man hur stressen rinner av en, som vatten på en gås (passar extra bra i dessa dagar :). För en vecka sedan startade ägaren upp julskyltningen och jag kom verkligen i stämning! Så klart var jag tvungen att köpa på mig lite smått och gott och kan knappt bärga mig tills det är dags att dra igång hela julcirkusen. Love it! De är redan trötta på mig på jobbet och många har svårt att förstå min fäbless för denna högtid. All in, säger jag bara!
Men först ska sonen firas ordentligt nästa lördag och de påföljande helgerna är också ganska fulltecknade. Och jag som trodde att hösten skulle bli tom och innehållslös! Men visst är det härligt när det finns mycket att se fram emot?!
I kväll blev det åter igen Gästis. Vad jag gillar det konceptet! Att goda vänner träffas i olika konstellationer, dricker ett eller ett par glas vin, pratar bort några timmar och sedan är man hemma i hyfsad tid. Det är alltid en otrolig energikick, så även i dag. Vänner är det bästa och viktigaste i livet! Näst familjen förstås :).
I morgon är en ny ledig dag. Ingenting är planerat, jo ett besök hos frisören, men i övrigt ska jag nog mest skrota runt hemma. Är vädret okej blir det väl att hösta lite i trädgården, men annars har jag en gedigen hylla med olästa böcker att angripa...
Det finns så mycket i livet att vara tacksam för. Jag är extremt stolt över mina söner, som är en stor hjälp och glädje varje dag! Det är så härligt att se hur de vuxit upp till unga män med fantastiska flickvänner och att deras dagar är fyllda av studier, jobb, träning, matcher, möten och en massa kärlek. Ibland måste man nypa sig i armen för att vara säker på att det är på riktigt :)