tisdag 21 september 2021

Hösten är min visa i moll

Höstdagjämning. Ett vackert ord tycker jag som i grunden älskar hösten. Men visst är det samtidigt både vemodigt och tärande att det från och med i morgon bara blir kortare och kortare dagar. Det är något dualistiskt med mörker - det både stimulerar och deprimerar. I lördags hade jag en sådan där dag som förebådar höstens intåg. Vacker väder som verkligen inbjöd till utomhusaktiviteter. Själv satt jag apatisk och håglös i soffan och stirrade tomt framför mig. Sitting Dead så att säga, men förhoppningsvis inte med fullt så zombilikt utseende. Lite stolthet har jag! Jag vet att det alltid, som ett brev på posten fast med större regelbundenhet, kommer en dos av höstdepp, men att det brukar gå över hyfsat snabbt. Fast redan i mitten av september känns lite för tidigt. 

Fördelen med hösten är ju att det är vedertaget okej att stanna inomhus och kura under en filt. Inga måsten och glättiga, så kallade sommarfester. Finns egentligen dessa fester?  Är det kanske så, Maj Gadd!, att festerna existerar i all sin ståtliga prakt, men jag saknar inbjudan?!? Det låter mer än osannolikt, men är det på det viset får festprissarna skylla sig själv som går miste om min sprudlande personlighet och charmanta uppenbarelse. Som jag brukar säga: en fest är ingen riktig fest utan lilla mig!

Nä, hösten är min melodi. Soffan, filten, boken och godisskålen . - så lite behövs för att jag ska känna lite lagom lycka. Och vilken bokhöst vi har framför oss! Så mycket läsmåsten som släpps denna höst. Det märks att 2020 har varit ett år av inskränkningar när man ser på alla nyutgivna titlar. Samtidigt som det gläder denna lilla bokmal, så tynger det. Inte att det finns så mycket läsgodis utan det faktum att alla (jag menar i princip alla) tycks ha fått så oerhört mycket gjort under pandemin. Själv har jag arbetet när jag har varit på distans, men andra har skrivit böcker, bantat, skaffat sig drömkroppen, renoverat hus, skaffat barn, köpt hund, börjat odla för självförsörjning, skaffat hund/katt/marsvin/minigris, köpt husvagn/husbil/koloni/sommarstuga... Jag har misslyckats med precis allt som uppenbarligen skulle ha gjorts under pandemin. Det kanske är det som drar ner mig mest - denna ständiga känsla av att vara misslyckad och sakna förmåga att genomföra projekt som mest är till egennytta. Jag har visualiserat, oum:at i Buddhaställning och vid ett flertal tillfällen suttit framför datorskärmen med briljant synops i hjärnan, men då...då strejkar elefantskötaren och vägrar att röra på händer och fingrar. Det är väl bara att inse att världen kommer att gå miste om allt annat än blogginlägg och fabulösa protokoll och minnesanteckningar från mig. Och själv går jag miste om Nobelpriset i litteratur. Damn! 

Nyligen läste jag "Tills alla dör" av Diamant Salihu, som redogör för Rinkebykonfliken och den sedan 2015 pågående gängkriminaliteten  mellan Shottaz och Dödspatrullen. Snårigt och obegripligt om hur barndomsvänner hamnat på olika sidor i konflikten, men vad som slår mig mest är hur det alltid är någon annans fel att det går snett för barnen. Det är aldrig föräldrarnas ansvar! Och att föräldrarna ständigt har råd att återvända till Mogadishu  och andra ställen i Somalia och dessutom ser vinster att skicka "hem" det lilla ättelägget som har hamnat fel på grund av att svenska institutioner inte har tagit hand om problemen- ja, detta gör mig provocerad. Det är inte politiskt korrekt att våga ha åsikter om så kallade flyktingar och klaner (som överhuvudtaget inte ska finnas på svensk mark), men det struntar jag högaktningsfullt i! Hur kan folk som säger sig leva i fattigdom och misär, som saknar inkomster via hederligt arbete ha råd att flyga fram och tillbaka till Somalia? Ett land som de har flytt ifrån och ett land som det verkar vara omöjligt att utvisa till. Att det är mina skattepengar och/eller brottslig verksamhet som finansierar det är väl knappast osannolikt. Öppna ögonen politiker! Ta tag i de reella problemen som finns framför era ögon och sluta spela Sverigedemokraterna i händerna. En intressant skildring som skapar många frågor om vad som egentligen händer i våra förorter och hur vi ska kunna rädda vår vardag från gängkriminella element som egentligen bara är en liten lort med avsaknad av respekt  för andra människor. Och om någon undrar: jag tycker inte synd om dem!

Så skönt att efteråt läsa Kerstin Ekman fantastiska "Löpa varg". Ett riktigt guldkorn med hennes fantastiska naturskildringar och förmågan att fånga människans olika skepnader. LÄS!

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska läsa härnäst, men det finns som sagt ett helt hav att ösa ur. Det är en sann gåva att ha funnit och behållit läsglädjen genom livet. Man är aldrig ensam och man får en möjlighet att följa med på äventyr som man aldrig fått vara med om i verkligheten. 

måndag 6 september 2021

Allt jag inte visste att jag ville veta och lite till

"Och semestern har varit bra?" Den frågan har inte kommit lika självklar som förr i tiden. Ni vet, då före covid19. Då när man kunde göra en massa saker utan att känna skam. Det känns som ordet skam är det som bäst illustrerar de senaste 18 månaderna. Jag raljerar inte över utarbetad sjukvårdspersonal eller antal avlidna; heller inte över alla som har drabbats av psykosociala problem under den långa icke självvalda perioden av isolering och hysteriska rädsla baserad på all information (och för den delen desinformation) som har översköljt oss från olika kanaler. 

Själv kan jag ärligt säga att min semester har varit väldigt skamlös, det vill säga den har tillbringats på mina egna ägor med en boktrave som nu är ganska reducerad, en Brasse som snart behöver bytas ut och en lever som behöver skickas på avvänjning. Nä, det sista var ett skämt.
Det har sina fördelar att semestra på hemmaplan: nära till toalett, kylskåp och andra faciliteter. Man kan sova länge och vakna utan stress för allt finns ju redan fixat och färdigt. Klädåtgången är minimal och därmed är den klimatmässiga påverkan i form av tvätt och liknande väldigt liten. Kort sagt så är jag en riktig klimatsmart skamlös semesterfirare!

Nackdelen med att semestra hemma är att man lär känna sina grannar på ett djupare plan än man kanske önskar. Jag upphör aldrig att fascineras av människor! Och älskar att tjuvlyssna på samtal, även om jag önskar vissa samtal som har överhörts denna sommar oöverhörda så att säga. Jag har en trädgård som är omgiven av ligusterhäck. Ligusterhäck är ett levande material som på intet sätt är isolerande, vilket betyder att om det försiggår aktiviteter eller samtal på andra sidan dessa häckar finns det två val: antingen går man in eller också stannar man kvar i sin egen trädgård och kan då inte undgå att höra grannarnas göranden på andra sidan.
Oj, vad jag har lärt mig saker denna sommar! Vissa saker har upplyst mig, annat har förbryllat mig, en del har förskräckt mig och annat har gjort mig förbannad. Ett litet axplock från det "kollektiv" som har slagit ner sina bopålar i min absoluta närhet: tät doft av antingen marijuana eller hasch (är på intet sätt expert på någondera doft, men vet att det som sipprat genom häcken denna sommar är antingen det ena eller det andra - någon nytta ska man väl ha av att vara sextitalist!) och många, långa samtal om LSD-trippar och andra substanser som gör sexlivet och uthärdandet av vardagen så mycket enklare, diskussioner om genital massage och hur detta bäst utövas (som den oskyldiga lilla nunna jag är kände jag inte ens till förekomsten av denna massagetyp, men har lärt mig att det är en form av yoga som absolut inte ska förväxlas med utförande av sexuella tjänster), arbete är en styggelse som endast bör bedrivas om man behöver pengar till att resa på en längre tripp (inte LSD- tripp utan geografiskt längre bort under en längre, ej definierad hur lång, period), det jag får från universum är mitt (i detta fall handlade det om en cykel som "plötsligt" gavs till en av kollektivmedlemmarna efter att denne person uttryckte en önskan om en cykel - själv är jag gammalmodig och kallar det stöld), sessioner på högtalartelefon, samtal på högtalartelefon där knarkare kallas "investerare i droghandel" (i högsta grad nyskapande i och för sig) och ingående samtal om vem som har haft sex med vem, hur och var. Sannerligen en upplysande sommar... 

Som om det inte räckt att hantera all denna information och upplysning i dumheternas tidevarv så har man matats med antivaxxarnas dårskap och konspirationsteorier, ett nytt talibanstyre i Afghanistan, våldtäkter i Indien och provocerande skadestånd till våldtäktsman som suttit för länge i fängelse i förhållande till sin ålder. Juridiskt är det helt korrekt, men moraliskt är det befängt!  Känner att detta kräver ett eget inlägg så småningom.



Hösten har rivstartat med jobb och en massa sociala roligheter. Länge leve vaccinet! Och, för att knyta ihop den berömda säcken: skam om du inte vaccinerar dig!