Mannen med stort M!

Aragorn - my man! 

Du har för stora krav! Det är den vanligaste repliken jag får till svar när jag beklagar min nöd över min impopularitet bland män. Vadå STORA krav?!? Att hitta någon som Aragorn är väl inte att ha stora krav? Jag tycker det är i allra högsta grad relevanta krav: vacker som en grekisk gud, stark, sexig, lång, mörk, manlig och en man som vid behov slåss och står upp för sin kvinna. Det är i mitt tycke ganska självklara egenskaper. Så i min värld är det inte mina krav som är för stora, utan problemet är att det finns för få Aragorn i världen. Och för att det inte ska vara otydligt: han som finns är alltså tillhörande mig!!!

Jag har kommit på att jag är inkompatibel med dem som åtminstone visar ett litet ynka intresse för min lilla väna uppenbarelse (sluta med era hysteriska skrattattacker - här finns icke utrymme för sarkasm!). Det är intressant att notera att det är skrämmande få lediga, i betydelsen "icke i någon-relation", män som känns lockande. Beror detta på mig? HAHAHA! Se kravprofilen ovan! Jag är som klippt och skuren för Aragorn, passar som handen i handsken, ärtan i baljan, kniven i slidan (DET heter faktiskt så! Dirty Readers...) - ja, ni förstår!

Eller är det så - hemska tanke! - att jag har för stora krav?!? Ska jag på grund av att jag har krav, oavsett dess storlek, behöva göra avkall på kravspecifikationen och nöja mig med någon Mr. Good Enough? Nope! Det är så icke jag. Jag har ju haft den otroligt stora förmånen att ha varit gift med en man som faktiskt i ganska mycket var Aragorn. I och för sig... A gjorde sig inte så bra på hästryggen som Aragorn eftersom han var superallergisk mot hästar...men i övrigt perfekt uppfyllande av kravprofilen. Men det måste ju finnas fler?
Någon, jag minns inte vem, sa att det där med att man var änka kunde verka avskräckande för att män  behöver en riktig rival. Det är bara män med stark självkänsla som klarar av att leva upp till en abstrakt idealbild. Kanske det är så? Jag är ju inte någon man och förstår många gånger inte alls hur de tänker; det är till och med så illa att jag ibland undrar om de överhuvudtaget tänker, men det skulle jag ju aldrig våga uttrycka högt ;-). Anfallaren (eller rättare Stolpskottet), som jag skrivit om tidigare är faktiskt en av mycket få män, som faktiskt uppfyller nästan alla kraven. Bortsett från att han har mer än lite otur när han tänker... Senast vi talades vid nämnde han i en bisats att livet var fullt av nya och svåra utmaningar. Jorå, gubben lille! Denna kvinna är en utmaning som få klarar av att tygla...