Svindlande tider komma skall

Sommaren, den så otroligt efterlängtade 2015, har anlänt! Det kanske bara handlar om några dagar, men vad tusan då: låt oss njuta av dessa.  Klarblå himmel, värmande sol och ett och annat förbipasserande stackmoln - vad mer kan man begära? Allsång på Skansen med den ständigt "till-sommaren-uppdykande-TomasLedin" kanske? Slå på SVT 1 så är han där. Mycket mer sommar kan man inte begära.

Så klart finns det smolk i min glädjebägare. Annars vore det inte mitt liv... Glad i hågen åkte jag förbi biblioteket och hämtade mitt reserverade exemplar av Jussi Adler-Olsen senaste "Den gränslöse" och såg mig och Brasse i en het dejt med bok och en kall öl innan det var dags att börja med middagen. Vem har sagt att det ska bli så som man planerat?!? Sätter mig i bilen och tycker det känns märkligt att köra...jo, tack! Instrumentpanelen börjar blinka i allehanda färger och skumma symboler (utan glasögon definitivt otydbara) men SERVICE i framträdande rött kan inte missas. Inte ens med den bästa av viljor... Lyckades ta mig hem och sedan drar min katastrofsida i gång. Skönt att ha en hemmavarande son, som resolut greppar sin mobil, ringer en bilmekanikerkompis och tar reda på hur alla dessa lampor ska tolkas allt medan jag själv sitter och hyperventilerar i ett hörn. Bilen behöver servas, förvånar mig icke, och det kan han göra inom en ganska kort framtid. Jag kan fortsätta köra med den, men det kan han fetglömma. Tuff på ytan, men när det gäller blinkande varningslampor och SERVICE i lysande rött då är denna kvinna som en räddhågsen kanin. Ser lååånga mil i kollektivtrafiken inom en icke överskådlig framtid framför mig, men då stirrar sonen stint på mig och säger å det bestämdaste: "Ta min bil! Jag kan åka med någon". Något rätt har det blivit i uppfostran...

Allvarligt talat känner jag att jag är i behov av lite räkmacka nu faktiskt! Sommar och sol är en bra bas, men jag känner att jag vill mera. Har faktiskt...tada!...håll i er...börjat uppdatera mitt CV. Det trodde ni inte va?! Plötsligt händer det grejer! Blev inspirerad av att en 63-åring på mitt kontor fått nytt jobb efter semestern. Kan han - då ska banne mig jag också lyckas! Tre alternativ: storvinst, nytt jobb eller en rik man som är beredd att försörja mig. Framtiden ligger öppen!

Grå, gråare, Ernst

Med halva året passerat kan jag konstatera att hittills stämmer mitt årshoroskop för 2015 väldigt dåligt överens med utfallet. Om detta beror på låg sanningshalt i horoskopet eller på mig själv är jag dock osäker på. Det här jäkla vattentrampandet jag har ägnat de sista åren åt börjar ge mig viss krampkänsla. Och då inte enbart i benen! Tenderar att se livet i en ganska så jämngrå skala, vilket i och för sig matchar den gråa sommar vi har fått oss tilldelad detta år. Det är ju faktiskt så illa att en dag UTAN regn känns som en härlig sommardag, även om man fortfarande behöver både strumpor och skor, vinterjacka och vissa dagar är så kylslagna att man till och med saknar handskar. Mycket trist! Det är ju nu vi stackars nordbor måste försöka tanka så mycket solljus som möjligt för att klara av vinterhalvåret. Det är ju inte alla av oss, trots att vi arbetar inom den välbetalda offentliga sektor
(ett ögonblick - jag ska bara komma loss ur skrattparoxysmerna. Ibland är jag faktiskt hysteriskt rolig!) som har lust eller ekonomisk möjlighet att lägga 12 000 kr på en resa till Medelhavet - en person i juli... Nope! Det blir till att leka sommar hemma i trädgården i stället. Den virtuella världen
är ju populär nuförtiden så det är bara att träda in i den hemlighetsfulla sommarträdgården och hoppas på det bästa. I morgon börjar evighetsköraren "Sommar med Ernst Fjant", men jag har stora dubier om huruvida han ska få till "lite somrigt" och "myggor som svalorna tar". Det finns en alldeles
för stor grupp som höjer denna barfotasjälvupptagne typ till självaste Mr. Sommar. Så är icke fallet!
Det slog mig faktiskt plötsligt att jag behöver ju inte fantisera så jättemycket om Medelhavet eftersom jag fortfarande kör så kallat "grekiskt toalettbesök" - inget papper i avloppet. Denna evighetshistoria som tycks sakna någon enkel lösning. Inte konstigt humöret är i botten!
Bilen går i alla fall bra. Även om den skulle behöba påfyllning av spolarvätska (eller egentligen inte med tanke på allt regnande), en tvätt (eller egentligen inte med tanke på allt regnande), städning inuti (men då blir väl Bosse vattenskadad med tanke på allt regnande) och lite kärleksfull service på verkstaden innan bromsarna lägger av (typiskt om det skulle ske i anslutning till allt regnande.
Händer det inget positivt?!? Jodå! Jag har fått offert på omläggning av uterumstaket och håller nu på att fundera över hur mycket jag ska låta banken föra över på mitt konto. Lika bra att låna så det räcker till annat också. Typ en resa till Medelhavet för 12 000 kr... Det är bara elva arbetsdagar kvar till min semester. Trots avsaknaden av sommarvärme så känns det positivt. Som tur är! I oktober är det dags för Budapest. Planer finns för London en weekend i höst. Och Stockholmsresor! Joråsåatt. Även vi som vandrar runt i skuggorna och deppar kan se små ljusglimtar. Nu ska jag surfa vidare och leta resa till sol och värme. Och lite ny heminredning att muntra upp mig med. Vädret kan ju trots allt inte ens jag påverka. Skit, tycker jag. Jag vet ju hur bra det hade blivit om jag fick bestämma!

Morgonstund har guld i mund - hell NO!!

Äntligen sommar! Och det känns så underbart att få njuta av dessa tidiga sommarmorgnar även på lördagar. Att få vakna klockan 04:30 och upptäcka blå himmel och strålande sol - dä ä livet dä se!

Jäkla fågelmarodörer!!! Skränande fiskmåsar har "underhållit" senaste timmen och, ledsen att påpeka det, men fiskmåsar är ett onödigt otyg. Dessutom mil från havet... Snacka om att vara vilse i pannkakan. Men det räcker ju inte med deras "skönsång". Så klart! Skränandet ackompanjeras av kraxande råkor. Regelrätt krig med andra ord. Och totalt omöjligt att somna om... När man som jag dessutom är för trött för att stiga upp så får man låta tankarna flöda fritt i stället. Passar ju bra nu när jag inte har bloggat på ett tag.

Den senaste månaden har jag blivit attackerad två gånger på gatan av cyklande män, som tycker att de har friheten att tala om för mig att jag ser ut som något katten släpat in och helst borde dra en svart sopsäck över huvudet ner till fotknölarna. Som den positiva människa jag trots allt är, så kan jag se vissa fördelar med detta arrangemang: en dålig hårdag är inte längre ett problem, kläder blir en onödig utgift, smink ett minne blott - ja, ni ser ju själv vilken otrolig vinst det blir, inte minst för mig personligen! Idioter finns det gott om i vår herres hage... Men i går hände det! Vi tog en sväng i city på lunchen och plötsligt hör jag någon ropa: "så himla fin du är i den klänningen! Ska du på fest?!?" Ung kille. I bil. På gatan. I folkmassa. Det ni!! Det händer inte varje dag. Skönt att veta att jag fortfarande har DET. Klänningen jag hade på mig i går var en riktig komplimangmagnet. En vanlig månad på jobbet får man kanske en positiv kommentar om klädsel eller utseende. De negativa och nedlåtande ids man inte räkna. Men min två år gamla djupblå spetsklänning från Lindex - oj, oj oj... Komplimangerna haglade från tidig morgon till sen eftermiddag. Och jag som inte gillar att få uppmärksamhet *host, host*.