Våren är magisk! Inte bara för oss som fortfarande är nyförälskade (det finns en hel massa fördelar att inte ses varje dag - man blir liksom förälskad om och om igen) utan på grund av alla magiska ögonblick som naturen bjuder på. Jag är i en intensiv period på arbetet och kommer från måndag att inte bara sköta mitt ordinarie heltidsarbete, även gå all-in i projektet: manualer ska framställas, underlag till e-learning tas fram och utbildningen för chefer och chefstöd i höst ska beslutas och förberedas. jag älskar att vara Super-Woman med specialkraften att säga nej när det blir för mycket. Således har jag varit ledig klämdagarna och utnyttjat dem till max för att skapa minnen med min kärlek, bygga upp energidepåer och leva här och nu. Min man är fantastisk på att plocka ner mig från mina energihöjder. Han drar ut mig på långa härliga skogspromenader där man verkligen kan nua. Vila i den skira vårgrönskan, se solljuset strilas mellan de nyutslagna lövträden, höra fåglarnas drillande toner och grodornas underbara symfonier. Att vandra runt i tystnaden och insupa naturens kraft är välgörande både psykiskt och fysiskt (att gå kuperat är krävande...).
Har glädjande nyheter förresten! Det är helt i sin ordning att gå utan strumpor och skor för nu står blåsipporna nigande och säger att det är vår. Själv undrar jag om vi inte har fått både vår och sommar i ett paket - rapsfälten står gula, gullvivorna blommar, syrener och azaleor står i full blom och fruktträden bågnar av tyngden från blomklasarna. Det är sååå vackert och underbart, men en liten ängslan för hur det ska bli när det är dags för den riktiga sommaren finns ju. Man är ju som man brukar säga vis av erfarenhet..
Nåväl, efter stärkande skogspromenader brukar jag placeras antingen på altanen eller i soffan (här får temperaturen avgöra) och serveras ett glas välkylt bubbel medan mannen ställer sig i köket och anrättar fredagsmiddag - gudomligt god mat ska tilläggas och det är ju skönt för då behöver jag inte äta mer än knäckebröd och yoghurt mellan besöken på landet. Jag vet att det kan verka som jag har slagit huvudet i någon lågt hängande gren, men jag har inte transformerats till Skogs-Mulle. Jag svär! I grund och botten är jag asfaltsbrud, men jag älskar att göra tillfälliga nerslag i skogen. Snart släpps det ut horder av galna stutar och då kan jag garantera att jag kommer att undvika just de delarna av strövområdet. Galna kor, mördarflugor och - detta är inte bekräftat, men känns troligt - stora mängder av människoätande ormar gör ju vissa områden mindre attraktiva för asfaltsbarn.
Vi åkte en sväng längs sydkusten första maj. Att ge sig ut och demonstrera är inte riktigt min grej numera. Min politiska hemvist behöver jag inte visa upp under konstlade plakat och föråldrade manifestationer. Politik blir mer och mer en arena för uppblåsta egon fyllda av sin egen betydelse med pompösa vanföreställningar om vad folket vill ha. Det kändes betydligt mycket mer meningsfullt att låta tankarna vandra fritt medan pålandsvinden saltstänkte ansiktet och duggregnet vätte ner oss. Jag älskar havet! Färgerna, den stora friheten, mäktigheten och horisonten som faktiskt är lite längre på Österlen, men framförallt vid havsstranden. Förutom den energikick jag personligen får av havet, så älskar jag att åka bil. Det är ett så bra ställe att samtala på. Eller att gemensamt vila i tystnad. Det är en konst; det där att sitta tyst tillsammans på ett begränsat utrymme. En konst att uthärda. Svårare än man tror, men lyckas man med det så mår man så bra. Tillsammans i tystnad mot nya okända mål. Det där att stå ensam och möta stormar och regnets piskande - måtte den tiden aldrig återkomma!
