En av mina käraste vänner berättade, i samband med att en av hans äldsta vänner dog, att han funderat över på hur dåliga vi i allmänhet är på att berätta för våra nära och kära hur betydelsefulla de är för oss. Min vän satte sig ner och skrev brev till dem han hade närmast sitt hjärta och jag tycker det är en tilltalande tanke.
Jag är urdålig på att berätta för mina barn, släktingar och vänner hur mycket jag älskar och värdesätter dem. Så det tänkte jag att jag skulle göra nu. Som ett blogginlägg. Ett öppet brev till alla jag tycker om och som lämnar intryck, avtryck och uttryck i mitt liv.
sorg... Kort sagt alla de känslor som gör mig till den jag är. Den jag är i förhållande till just er!
Det är så lätt att ta allt för givet. Men vänskap är ju som all annan kärlek, den måste underhållas och
värdesättas. Jag vet att jag inte varit den bästa vän under året för alla dem jag kallar vänner. I vissa
fall handlar det om att jag känner att det blivit för stark projiceringar eftersom vi båda har liknande
erfarenheter och därför har jag tagit avstånd, men hoppas att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra igen. I mitt hjärta finns det en saknad efter dig!
Men alla mina kära vänner, nyfunna och "gamla", nära och mer perifera: ni är ALLA betydelsefulla för mig! Utan er visdom, klokskap, energikickar och omsorger vore jag ingen. Så enkelt och så komplicerat är det! Jag skulle känna mig förtvivlat ensam och bedrövlig utan mitt nätverk av
underbara, härliga och livsbejakande vänner. Ni vet vem ni är!
Love you all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar