Mitt 2012

Ett år är snart till ända. Så snabbt det gick! Vad mycket som hände! Jag ska försöka sammanfatta MITT 2012 - således ingen storstilad årskrönika över världens händelser, utan en anspråkslös krönika över det år som jag varit medskapare till. Båda sönerna har tagit sina körkort och den yngste har skaffat bil. Nödvändigt för att kunna ta sig till och från jobbet. Också en stor hjälp i ett hem med tre körkort och tidigare bara en bil...bevakad av den onda ägaren ;)

Rivstartade året med att arbeta en dag. Varför undrar jag nu med facit och andra möjligheter i hand? Antagligen hade det med antal semesterdagar och flextid att göra, men det är glömt och det misstaget ska icke göras om denna långa härliga helg! Vår närmaste granne fyllde pensionär och vi var ditbjudna på en riktigt trevlig tillställning med väldigt god mat. Upplevde en av årets höjdpunkter redan där! En av gästerna trodde nämligen att min äldste son och jag var ett par. Sonen uppskattade det inte lika mycket som jag är bäst att tillägga. Mannen ifråga måste ha haft väldigt dålig syn då jag själv tycker att just denne son och jag är väldigt lika varandra utseendemässigt... Men strunt i det! Alltid skönt att få en liten egoboozt ;)

I mitten av januari blev jag sjukskriven på grund av stress. Det var väldigt turbulent på min arbetsplats och med min tidigare sjukdomshistoria med utbrändhet, så ville läkaren egentligen att jag skulle vara fortsatt sjukskriven. Jag som alltid trott att jag varit som klippt och skuren att vara hemmafru började klättra på väggarna redan efter ett par dagar, så jag sa bestämt nej till det förslaget. I stället fick jag nya samtal med min tidigare samtalsterapeut, vilket jag kände hjälpte mig att fokusera på annat än det som hände på jobbet. Jag kunde ändå inte styra över det skeendet. Tyvärr med tanke på hur det har utvecklat sig... I alla fall fick den här stressreaktionen mig att äntligen fixa ett årskort på gym och jag har försökt träna åtminstone två gånger per vecka. Konditionen och det allmänna välbefinnandet har absolut ökat, men framför allt är det den mentala biten som har varit vinsten. Att svettas ut all frustration och totalt nollställa hjärnan är ett hjälpmedel att uthärda en tung arbetsdag.

I februari började min syster och jag att umgås igen! Årets bästa händelse. Vad mycket man inser att man saknat när man återfår det :). Min svåger fyllde 35 år och det firades i två omgångar. Yster och jag har umgåtts intensivt efter vår stillsamma reunion. Som en av mina bästa vänner T uttryckte det: "Du hade mycket mer tid och pengar över förut, men du är såå mycket gladare nu!".

I mars introducerades begreppet "Familjesöndag". Vi startade med en lunch hemma hos oss och det är härligt att opretentiöst kunna träffas över en bit mat och vin, sitta länge och prata och verkligen umgås utan stress. Startar man vid 14- tiden så blir ju kvällen inte så sen heller...Tanken är att det ska gå runt bland oss och att vi träffas ungefär en gång per månad.

Min systerson fyllde 21 år i mitten av mars, vilket så klart firades. ALLA födelsedagar ska firas med buller och bång tycker jag för man vet aldrig om det är den sista...

Påsken firades dels hos mina svärföräldrar med en stillsam påsklunch långfredagen. Påskafton var vi här med Yster och hennes man, systerson med sambo och mina egna söner med flickvänner - inte lika stillsamt :)

April avslutades på ett tragiskt sätt. På samma dag som min man, somnade en av våra vänner in efter en längre tids sjukdom. Märkligt att det skulle bli den 22 april, men som min yngste son uttryckte det: "Coolt! Nu sitter pappa, Ola (farbror) och Per med varsin whiskey och kollar på oss och snackar skit. Känns bra att de har varandra." En massa tankar och händelser revs ju upp igen, men det är nog sant det jag fick lära mig under min sorgebearbetning: varje dödsfall kommer att bli en påminnelse om tidigare, men för varje gång man tillåter sig sörja så blir det enklare att hantera de föregående sorgerna. Och så är det nog. Sorgen försvinner aldrig men tar en annan form. Den övergår i saknad och ett vemod som jag tror man kommer bära med sig hela livet.

I början av maj åkte en av mina bästa vänner P och jag till Tyskland för att bunkra upp inför årets studentskiva. Vi hade två fantastiska dagar! Åkte tidigt lördag morgon och var hemma vid 16-tiden på söndagen och det kändes som en veckas semester. Underbart nybyggt hotell precis vid stranden och fint väder gjorde ju sitt till för att förgylla helgen. 

Min solpanel lagades äntligen även om det kostade på med en reparatör som blev hopplöst förälskad i mig. Korta, småkorpulenta karlar med skepparkrans är inte riktigt min melodi... Skönt i alla fall att den fungerar och att ha det varmt inomhus (även om det så här års är elpatronen som står för värmen) är värt varenda tusenlapp det kostade att laga den! Min äldste son fyllde 21 år medan den yngste var på studentresa i Prag. Vi var på begravning - en mycket vacker ceremoni med härlig musik. Ett värdigt avslut för en fin människa.

Min syster och jag bestämde oss under en ganska blöt After Work för att åka till Grekland på semester och i slutet av månaden bokade vi en veckas resa till Kreta. Maj var som synes händelserik! 

Sommaren startade med minstingens studentbal. Liten blir plötsligt väldigt vuxen när smokingen sitter på! Hans baldejt var en barndomsvän och jag kan, helt objektivt, säga att de var Lundagårds vackraste par. Se själva:

Killarnas yngsta kusin tog studenten i Ystad veckan innan min yngste stod på tur. Mycket trevlig mottagning med fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Regnvädret drog bort lagom tills det var dags för välkomstskålen så den kunde planenligt intas i deras härliga trädgård.

Tisdagen efter var det så vår tur. All mat var färdig, tälten uppe och borden dukade redan på förmiddagen. Hade fått massor av hjälp av både egna vänner och sönernas kompisar :). Vädret var skapligt. De tunga, svarta och hotfulla molnen valde att ta en annan väg som tur var. Vi hade vår beskärda del av "väder" när den äldste tog studenten... Massor av folk mötte upp på mottagningen och det kändes riktigt lyckat. Folk var glada, mat och dryck räckte och den nybakade studenten var väldigt glad i mössan. Vad mer kan man begära?!

Stolt storebror!

Semestern inleddes med en Österlen tripp med T. Att det var juni månad var svårt att förstå. Vi satt och huttrade med vår medhavda fika och turister tittade medlidsamt på oss. Men vi hade en trevlig dag! Det är ju så enkelt att man inte har roligare än vad man gör sig och vi kan göra oss väldigt, väldigt roliga. Vi hann besöka många inredningsbutiker och ett och annat fynd fick följa med hem. Souvenirer ingår ju när man är på semester ;)

På semesterns tredje dag lyfte så äntligen planet till Chania och en veckas efterlängtad och välförtjänt semester tog sin början. Fy sjutton vad lyckad den var! Vi träffade supertrevliga människor och vi hade himla roligt tillsammans. Måste absolut göras om!

Juli var en regntung och ganska vädertråkig månad, men det gäller att göra det bästa av även sådan sommar! De dagar då vädret tillät var det playan som gällde och annars roade vi oss på annat sätt. Med en After Ski till exempel. Sådant väcker uppseende i en sommardöd stad kan jag tala om :)

Många krogkvällar blev det, pizza på stranden med de närmaste (härlig kväll!) och månadens festivitas avslutades med kräftskiva i vårt uterum.

Augusti rivstartade med visfestival i Stadsparken. Vi tjuvlyssnade på gräsmattan utanför. Medhavd picknick, trevligt sällskap och en bag-in-box så är man i hamn för en trevlig kväll! Ytterligare en kräftskiva avnjöts; denna gång hos S. 

Samtidigt som vi drog iväg på kickoff med jobbet så startade min badrumsrenovering. Så efterlängtad!!

I mitten av september var vi allihop på Sturup Racingway och såg min svåger köra Porsche. Familjens present till hans födelsedag. Kallt och blåsigt, men man får ju ställa upp och han var lycklig som ett barn. Efteråt var det lunch hemma hos oss. Ytterligare en trevlig familjesöndag att lägga till samlingen! 

I oktober uppnådde jag den aktningsvärda åldern 50 år! Firades kungligt och till alla som oroar sig för den dagen kan jag bara säga: SLUTA MED DET! Jag hade så galet trevligt! 

Och så mycket presenter jag fick! På bilden ovan är jag visserligen 50 år + 2 dagar, men det var då jag hade den planerade festen. Födelsedagen låg i andras händer...

Fick bland annat spela in en skiva med mina närmaste. Galet roligt och att man var utspökad som turk (?) får man bjuda på. Skivan har blivit en riktig hit om än lokalt... "Du är min man" finns numera i en otroligt hjärtSKÄRANDE variant :)

I november firades yngste sonens 19- årsdag med en överraskningsfest. Numera är det nästan konstigt att bara laga mat till oss tre. Min stora bullriga familj är numera snarare regel än undantag. Och den innehåller så många härliga nära och kära!

December startade med en ny utlandstripp. Den här gången till Köpenhamn och Tivolis julmarknad. Tyvärr alldeles för mycket folk för att det skulle kännas njutbart. Men Tivoli är fantastiskt vackert i julskrud, även om man inte kan röra sig fritt :) Tyvärr har decembermyset förstörts av en turbulent arbetssituation och hur mitt arbete ser ut framöver får tiden utvisa. Nya friska tag behövs för att jag inte ska bli tokig...

December bjöd på ett par rejäla skånska snöstormar, men mitt glöggmingel gick att genomföra trots snökaos. En del fick tyvärr lämna återbud men det betydde bara mer glögg till oss som var närvarande! Julhelgen har avlöpt lugnt och stillsamt. Massor med användbara och roliga julklappar och god mat, härlig samvaro och tid för egen kontemplation, vemod och saknad.

I lördags firades Ysters födelsedag med tjo och tjim och idag är det nyår. För min del blir det ett utlovat stillsamt firande hemma hos föräldrarna till yngste sonens baldejt. En kväll som jag ser framemot med glädje!

TEATER/EVENEMANG

"Köp mjölk. Skriv bok" Januari

Owe Wikström April

"Parsifal" April

"Ladies Night Inspirationskväll" Mars

"Spökvandring i Lund" med jaques Schultze Augusti

"Evita" December

BIO

"The Girl With The Dragon Tatoo" Januari 

"Wuthering Heights" Mars

"Järnladyn" Mars

"Big Boys Gone Bananas" Mars

"A Royal Affair" Maj

"Förälskad i Rom" September

"En oväntad vänskap" September

"Bröllop i Italien" November

Julkoma - dag 27...

2012 års jul kan läggas till handlingarna. En jul ganska lik de föregående årens - en bra jul kort och koncist! Bortsett från att snön lyste med sin frånvaro - IGEN...

Drömmen om en vit jul levde fram tills på kvällen den 23 december. En rejäl skånsk snöstorm drog in över oss och bäddade snabbt in landskapet i vita härliga drivor. Alla tummar hölls för att det av meteorologerna utlovade regnet skulle välja en annan väg - men... När de himmelsblå ögonen slogs upp på julaftons morgon var allt det vita förpassat till snöglopp och det duggregnade. Avskyvärt! Jag kommer nog aldrig att ge upp drömmen om en vit jul. Likt en dåre hoppas jag, år efter år, trots att jag vet att jag har all statistik och alla väderexperter emot mig. Trots det misslyckade julvädret så blev det en jul precis som vanligt. Det vill säga jullunch på julafton med svärföräldrar och barnens äldste kusin, som vi inte tycker ska behöva fira julafton på sitt boende. Det är väldigt energikrävande och tålamodsprövande timmar, men det får det vara värt även om det är julafton. Han har ju bara oss och så länge killarnas farmor och farfar lever, så får vi ställa upp med julfirande. Har dock svårt att ta kritik från dem som enligt min menig borde ägna honom mest intresse och omsorg...Som vanligt var farmors första kommentar: "GUD SÅ MYCKET JULKLAPPAR!" En stående replik varje år :).

Att Disney valt att klippa i Tomtens julverkstad märktes inte så mycket och jag tror att det gått de flesta spårlöst förbi om inte medierna slagit upp det så stort...

Tomten kom på besök, men han var lätt förvirrad, antagligen på grund av hunger för han sa att han hade väldigt bråttom hem till Tomtemor för hon väntade med julmaten, så han glömde faktiskt dela ut julklapparna! Lite smolk i julmusten! Det blev som vanligt sönerna som fick agera tomtenissar. Det var många och roliga julklappar i år. Vissa år är det ganska trist skörd, tycker jag, men inte i år. Känner till exempel att jag kan vara ganska ensam om att ha fått TVÅ bäddmadrasser... En ska bytas och någon/några har lärt sig att det kan vara bra att kommunicera kring önskelistor ;)
Juldagen var det min syster med familj samt mina "svärdöttrar" som var här. Jag vågade mig på att laga kalkon för första gången och den blev riktigt lyckad! Kvällen blev betydligt livligare och senare än julafton. Vinet flödade och sällskapsspelet blev allt aggressivare ju längre kvällen led ;)

Tomten dök upp även på juldagen! Även om det kanske var mer Tomtan...

Annandag jul tillbringades i soffan med en julklappsbok. Och naturligtvis "Livet är underbart" med James Stewart! En film jag storgråter till varje jul. Det finns så fantastiskt mycket att vara glad åt och nog är det så att vi alla spelar roll för någon i världen. Sedan är det tragiskt att det finns människor, som trots att de blir inbjudna till firande hos sina nära och kära, väljer att antingen inte höra av sig alls eller också ska det krusas till förbannelse och sedan snackas skit. Vi har alla fel och brister, men ska kanske lite oftare rannsaka oss själva först innan vi drar slutsatser om vår omgivning...

Hela december är som ett töcken för mig - en slags pre-jul; jul; och after-jul koma. Jag har ingen energi att ta mig till gymmet, har inte varit utanför dörren på fem dagar och lyckas inte få något vettigt ur händerna hemma. Regnet forsar ner och gör ju inte tillvaron enklare precis. I morgon SKA jag ta mig i kragen och komma iväg till gymmet! På kvällen ska vi ha familjedejt: THE HOBBIT! Äntligen! Ser framemot filmen jättemycket och hoppas att den ska vara i nivå med Sagan om ringen-triologin.

Ni som liksom jag har valt att ta ut lediga dagar under helgerna: Fortsätt njuta! Och ni som arbetar och håller Sverige rullande: Håll ut! Fredag kvar (under förutsättning att ni har måndag - fredagsjobb alltså :)) och sedan FYRA dagar ledigt!

Dejá vu...

I dagens Aftonbladet hittade jag en liten notis som knyter an till mitt förra blogginlägg.

"Sjuka av jobbkonflikter. 
Stridigheter på jobbet och otydliga direktiv slår ut kvinnor i arbetslivet. En dålig chef eller organisation kan fyrfaldigt öka risken för att gå in i väggen, visar en ny undersökning via Sahlgrenska akademin i Göteborg. Övriga stressfaktorer var hög arbetsbelastning och svårigheter att sätta gränser. (Källa Sahlgrenska akademin)"

Jag har läst en hel del organisationsteori och kurser i ledarskap och grupputveckling och har använt min tidigare arbetsplats som exempel på riktigt dåligt ledarskap och en osund organisation baserasd på "svågerpolitik", angiveri och toppstyrning. Man kan undra hur alla dessa olämpliga ledare och chefer lyckas med att dupera sin omgivning. Den givna misstanken är så klart att de som sitter i toppen är av samma skrot och korn. Låt aldrig någon med högre kompetens och utbildning nästla sig in i en "sjuk" organisation! Den egna inkompetensen kan ju bara döljas av att anställa de som är lika dumma eller dummare...De som redan finns i organisationen har ju att välja på att gilla läget och inordna sig eller vänta på att giljotinen ska klippa till. Detta fenomen är dessvärre, tror jag utan att ha något vetenskapligt belägg för det, vanligast förekommande inom den offentliga verksamheten. Riktigt beskt smakar det om man betänker att det faktiskt är en skattefinansierad verksamhet. Dina och mina pengar betalar lönerna för väldigt många klubbar av inbördes beundran; uppfyllda av sig själva och fulla av sin egen toppstyrning. Vi kan bara titta på och vädra vårt missnöje över fikabord och de som jobbar i dessa sjuka organisationer får tiga och lida. Det är något ruttet i många av våra så kallade ledningsgrupper! Själv är jag så glad att jag arbetar på en arbetsplats där ledningen hängt upp plakat om att vi har yttrandefrihet...Sådant gör en varm i hjärteroten och gör oss med fäbless för sarkasm och ironi lyckliga...

En vecka till julafton! Vi har ställt vår barrande gran i uterummet och gjort en alternativ installation i vardagsrummet. Otroligt skönt att slippa alla barr! Nästan alla julklappar är klara och nästan all mat är inköpt. Känns skönt att slippa jaga runt som en galning de sista dagarna. Fyra arbetsdagar kvar och sedan TVÅ veckor nästan helt oplanerad ledighet. Ska bli så härligt att ta dagen som den kommer. Innebandy två kvällar den här veckan och på torsdag ska tre av mina före detta kolleger och jag ta vår traditionella julöl. Därefter börjar julledigheten för min del!

När titlar stiger en åt huvudet...

...eller när kostymen blev för stor, så det enda som fanns att fylla den med var uppblåsbarhet och pösande.

Försöker förstå hur människor i ledande ställning är funtade. Min erfarenhet av duktiga och kompetenta chefer är tyvärr begränsad. De flesta jag har stött på och drabbats direkt av har varit så uppfyllda av sitt egna "ledarskap" att de tappar allt vett och sans. Var hamnar man som människa när man plötsligt tycker att titeln är så viktig att man helst skulle vilja ha den med i tilltalet? Jag har ju, som jag tidigare nämnt, arbetat på ett av Lunds mest kända anrika hotell och på den tiden var den akademiska världen ännu mer inskränkt än vad den är idag och det är inte bara en gång man fått frågan "Vet inte fröken vem JAG är????" Oftast var jag väldigt ovetande, inte minst av den anledningen att det alltid var lika roligt att se deras snorkiga ansiktsuttryck när det gick upp för dem att någon, om än så obetydelsefull som jag, hade mage att stå och säga att de inte var det minsta kända för min del. Med en fnysning kom ofta svaret "PROFESSORSKAN Besserwisser", "DOKTORINNAN Bacilluskan" eller "MAJORSKAN Kanonkula". Jaha. Imponerande att du har en titel för att DIN man har uträttat någonting...Nja, jag tycker det ska vara lite substans i en titel. Det är alldeles för många som blir chefer trots att de saknar flera viktiga ledaregenskaper. Saknar de dessutom den formella utbildningen och brister i kompetens, så är det riktigt allvarligt. Och ännu värre när detta sker inom skattefinansierad verksamhet. Det är ju bara att följa nyheterna; den offentliga sektorn tycks vara övergödd av "chefer", som är totalt olämpliga. Hur har denna inflation i fel person på fel plats startat?! En förklaring kan ju vara att om den först anställde tillhör de för yrket mindre bemedlade så tenderar de ju att fylla på sin ledningskader med likasinnade. Det är ju ett hot att anställa någon som är kompetent för då lyser den egna ickekompetensen desto tydligare.
Ska fortsätta fundera över denna fascinerande fråga medan jag ligger under min filt, sippar på Xanté och lyssnar på Michael Bublé. Underbar julskiva, som alltid får mig på gott humör. Och lite positiv energi behöver jag just nu. "Feliz Navidad...tralllalalalala....!"

Dumhetens tidevarv?

Ibland bara häpnar man! Hur har den svenska debatten om integration kunnat gå så snett? Skolavslutningar ska inte få äga rum i kyrkor av hänsyn till icke-kristna, svenska flaggan är till ständig diskussion - blir inte "ny"svenskar provocerade av att den svenska flaggan vajar i flaggstången?, pepparkaksgubbar ska inte få finnas i Luciatåg och så vidare. Har vi inte rätt till våra svenska traditioner och vår svenska kultur?! Mig veterligen råder det religionsfrihet i Sverige och att vi tillhör den protestantiska grenen av kristendomen är väl inte heller ändrat? Eller har jag missat något? Någonstans har det gått väldigt fel. Det är inte rasistiskt eller främlingsfientligt att vilja ha rätt till svensk kultur och svenska traditioner! Blir personligen både trött och irriterad på alla dessa inskränkta och politiskt korrekta personer - vad rätt ni tänkt, så fel det blev...
Jag har varit bosatt i ett muslimskt land på 80-talet, Qatar. PÅ den tiden snäppet under Saudiarabien vad gällde religiösa regler och tvång. Det var dock inte tal om att någon öppet fick ägna sig åt gudstjänster. De kristna hade sina sammankomster i hemlighet. Jag är väl medveten om att vi har religionsfrihet i Sverige, men då ska denna rättighet gälla alla. Jag vänder mig inte emot att det byggs moskéer, synagogor eller andra religiösa byggnader, men om den svenska skolan ska vara fri från religiösa inslag ska vi inte tillåta friskolor som baseras på olika trosinriktningar. Vi kanske ska plocka bort alla färgprefix? Är inte Gula floden ett påhopp på asiater? Black Army? Röda torget? Brunkål? Rödkål? Är inte finska pinnar ett påhopp på vårt grannfolk? Ja, ni ser själv det absurda i att börja fundera över underliggande rasistiska meningar.

Ser just nu på Rapport och, vilket jag inte förstår kan vara en nyhet, ett inslag om att svensk skola halkar efter utbildningsmässigt. Universitet och högskola har ju för flera år sedan slagit larm om att man varit tvungna att sänka kraven på de nyantagna studenterna för att dessa överhuvudtaget ska klara av studierna. När ska allt detta utbildningsflummande försvinna?! Det tycks bara bli värre och värre. Ställ krav! Treåringar ska inte styra och ställa - det är faktiskt ett vuxenansvar. Väljer man att skaffa barn tar man på sig ett ansvar och det är inte för mycket begärt att som förälder ställa krav på skolan: det handlar inte bara om att ungarna ska förvaras under nio år... Med risk för att lynchas av alla de lärare som jag känner, så får jag en lite fadd smak i munnen när man samtidigt betänker lärarfackens höga tankar om sin egen yrkeskår. Tro mig! Jag vet att det finns alldeles fantastiska pedagoger, som är väl värda en rejäl löneökning, men tyvärr finns det en hel drös av dem som inte är värdiga att ens ha fått lyfta en lärarexamen.

Så nu har jag säkert lyckats skaffa mig en del nya ovänner :)

Betraktelsens dubbla budskap

Lever i en märkligt avslappnad känsla; lite som i min egen bubbla. Känner ingen julhets, även om jag har tusen saker att ta tag i. Typ julbak och julklappsinköp. Det kanske inte var så bra att så resolut göra slut med Luther. Saknar nästan piskan (farligt att skriva sådant i Mr. Grey- tider ;))
Det är ju inte så många helger kvar före julafton. Vardagarna är ju inget att räkna med eftersom man tyvärr måste jobba större delen av den vakna tiden... I går satt jag modell för porträttmålning. En helt ny erfarenhet! Trodde jag skulle tycka det var svårt att sitta still i två timmar, men jag fick med beröm godkänt av de tre "konstnärerna". kanske en ny karriär? Vad som var jobbigt var alla kommentarer: fantastiska kindknotor - höga och framträdande, men hakpartiet är lite för brett för att det ska bli riktigt harmoniskt i linjerna (jaha?!), underbar ögonfärg, men mycket svårt att få till färgen. Och så vidare... Ett egoboozt utan like i alla fall för den första kommentaren när jag kom in var :"vilken fantastiskt vacker modell!" (ja, det var lite dunkel belysning och de tog på sig glasögon när de skulle börja måla, men ändå...). Fick dessutom flera gånger höra "hur snygg jag var, men det var jag säkert van att höra". Eh, nä. Kändes mig ganska obekväm att vara ett objekt för så mycket betraktelse. En nyttig erfarenhet och roligt att se hur andra ser på en. porträtt har jag aldrig vågat mig på att måla. Alldeles för mycket prestationsångest och känsla att man måste göra något som är exakt kopia för att det ska duga. Den ena av konstnärerna sa att jag var svårfångad. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang?
Från att ha varit betraktad blev jag betraktare på kvällen. Vi var och såg Evita på Malmö Opera. En föreställning som har marknadsförts hårt med Charlotte Perelli som dragplåster, men sedan tycker jag att det har varit ganska lite prat om den. Som alltid var det en fantastisk scenografi, bra körinsatser och Fred Johanson är ALLTID jättebra oavsett roll. MEN, tyvärr blev jag grymt besviken på valet att göra Perelli till huvudrollsinnehavare. Hennes röst höll inte, periodvis var det direkt pinsamt och om hon lyckades hålla ton blev det på gränsen till skrik. Tråkigt för musiken är så bra och alla runtomkring lyste mycket starkare än stjärnan. Som tur var fick hon inte högst applåder utan de gick till Berättaren (tror han heter Lindy Larsson), som var fullständigt lysande i sin roll. Nästa års måste känns som Miss Saigon och där verkar man slippa Charlotte Perelli. Hon ska ägna sig åt annat än denna genren tycker jag.

"Miss Saigon 2013
När Miss Saigon åter sätts upp på Malmö Opera är det svenske musikalnestorn Ronny Danielsson som regisserar tillsammans med parhästen koreografen 
Roger Lybeck och de arbetar med samma visuella konstnärer som i Les Misérables häromåret, scenografen Martin Chocholousek och kostymdesignern Annsofi Nyberg.

Den vietnamesiska Kim spelas av den internationella musikalartisten Li-Tong Hsu, kinesiska född i Holland. Li-Tong Shu medverkade förra säsongen i Miss Saigon på Beatrix Theater i Utrecht. Hon håller just nu på att lära sig svenska inför Miss Saigon i Malmö. Den unge soldaten Chris spelas av Philip Jalmelid, som tidigare på Malmö Opera sjungit Marius i Les Misérables och som denna säsong gör succé som Anatolij iChess på GöteborgsOperan." (Malmö Operas hemsida)

Härligt adventsväder - snöstorm ute (lagom kul med yngste sonen på glid för att spela match söderöver), julmusik, kaffe och levande ljus. Bortsett från sonens bilfärd är det riktigt mysigt. Förbereder för glöggmingel i kväll. Vi får väl se hur många som dyker upp...
Avbokningarna står som spön i backen, men det blir ju så mycket mer glögg för de som kommer!

Snön faller...och jag med den...

Snön bara faller och faller. Döljer det gråa och trista, lyser upp mörkret, knarrar härligt under stövlarna och är härligt uppfriskande väder att vara ute i. Men, så klart finns det ett MEN! Ett stort och trist sådant, som handlar om alla dessa bilister som utan tanke på att de inte är ensamma i trafiken ger sig ut med sommardäck (gärna slitna), inte klarar av en sådan enkel sak som att hålla avstånd och det där med att skrapa bilrutorna fria från is är ju faktiskt en klart överskattad åtgärd. IDIOTER säger jag. Ställ bilen om ni inte har vett eller råd att vinterrusta den. Även om ditt liv inte är viktigt så är MITT LIV väldigt viktigt - både för mig och för mina nära och kära. Bara så att du vet!
Stockholm har ju, gudbevars, drabbats av snöfall och alla stadens invånare verkade bli helt hjälplösa. Dagens rubrik på DN:s (tror det var DN): LANDET LAMSLAGET! Och detta är samma människor som ojar sig över hur nyhetsrapporteringarna skildrar snöstormar i Skåne. Jag säger bara; välkomna hit och upplev en klassisk skånsk redig snöstorm. Min före detta chef, stockholmare, cyklade dagligen från Malmö till jobbet i Lund. En dag kom han inte till jobbet förrän flera timmar senare än vanligt. Det hade snöat rejält under natten, jag kunde till exempel inte få ut min bil från uppfarten för det låg flera decimeter snö på vägen. Mot mina principer hade jag åkt bussen just denna snörika dag. Min chef hade valt cykeln. Det var ju inte så mycket snö i Malmö...När han närmade sig Hjärup, där vinden kunde få rejält tag i snön, hade det bildats väldiga drivor så han fick pulsa genom snön i ett par kilometer bärandes på sin cykel. Väl framme kommenterade att han "nu förstår jag vad man menar med en snöstorm i Skåne". Och då var det inte ens en liten snöbris jämförelsevis med snön som kom vintrarna 1978/-79...

(Just denna bilden är från vintern 2010)

Skåningar är ett luttrat släkte - i väder såväl som vind!

På jobbet har vi just nu en en fantastisk utställning med personalens alster. Så otroligt kreativa kolleger jag har! Det är härligt att gå in i personalrummet och titta på alla dessa alster och jag känner hur inspirerad jag blir. Där och då alltså... Väl hemma faller jag ihop i soffan och somnar lagom till Rapports väderrapport. Orkar knappt tänka på allt som jag vill göra under december. Detta är inte likt mig! Jag har inte ens orkat släpa mig till gymmet sedan förra måndagen och det är verkligen nästan katastrofvarning. Det sista jag bör göra avkall på är träningen. Den behövs både för avreagerande och för att hjälpa mig fatta beslut gällande den förestående omorganisationen. Att vissa hoppas att jag ska flytta är mer än uppenbart, men de känner mig illa. Just deras för tidigt uttagna glädje sporrar mig till helt andra beslut.
 Snön faller och jag med den, men när stormen river öppet hav ska jag med nöje se på när skeppet sjunker - för sådan är jag :)