Julafton... Näst efter nyårsafton är det troligen årets mest upphaussade dag. Man slår knut på sig för att alla ska bli nöjda, mätta och glada. Förberedelserna är många och tidskrävande och så är det över på ett ögonblink. Våra julaftnar är alltid psykiskt påfrestande eftersom vi har med sönernas äldste kusin och han är en riktig energitjuv, som även om vi alla försöker "trycka ner" honom, lyckas få otroligt mycket utrymme. Förut har han sovit över hos farmor och farfar, men de orkar inte med honom så många timmar (han bor på ett gruppboende annars och där är han tydligen en riktig översittare och bossar runt "sin" personal så man skäms å hans vägnar), så i år körde vi en ny variant. Vi startade ut med att Tomten kom och delade ut julklappar till honom. Det roliga är att han inte ens reagerade på att det bara var han som fick något! Å andra sidan var det hans julklapp till sig själv som var den bästa och viktigaste... Efter Kalle Anka kördes han hem av sina kusiner och vi hade en andra julafton med gottebord och julklappsutdelning efter att farmor och farfar matat och rastat hundarna. Lugnt och skönt! Julen 2013 - då vi vände blad och skapade nya traditioner! Vi fortsätter i morgon med La Familia, men då blir det hardcorejul! All-in så att säga!
Vad som tyvärr inte har förändrats denna julen är känslan som jag just nu befinner mig i. Sittandes i soffan med Love actually på TV:n, vinande blåst runt husknuten, en massa godis, fina julklappar och allt borde vara frid och fröjd. Men det enda jag känner är total tomhet. En tärande känsla av ensamhet och melankoli. Likadant varje år, så jag borde ju vara förberedd. Egentligen vill jag bara gå och dra täcket över huvudet och gråta, men det är så jobbigt att sova på en blöt kudde så det är lika bra att sitta kvar där jag är och hoppas att filmen kan få mig på bättre humör. Löjligt att jag försöker lura mig själv. Alla dessa jular som har passerat har alltid mynnat ut i detta nattsvarta djup på julaftons kväll. Handlar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar