Romeleåsen hösten 2013
Det blir ingen vit jul i år. Inte i år heller rättare sagt. Statistiskt sett så är det oftare gröna jular än vita i denna delen av Sverige. Och ändå hoppas jag alltid på att det ska snöa så där vackert på lillejulafton, lugnt och stilla, stora vackra snöflingor som singlar ner från himlen. Alla som varit i Skåne när det
snöar vet att snön kommer horisontellt, i hård blåst och lägger sig i drivor - företrädesvis på vägarna.
Så det är kanske lugnast att det blir en grön jul trots allt!
Det känns som det ska bli jul i år också. Trots de senaste domedagsinläggen om Grinchen och
hysteriska utbrott om att absolut ingenting är färdigt. Granen står grön och vackert klädd i grått och rött denna jul, stearinljusen brinner, skinkan är ugnen (två timmar drygt tills det är dags att smaka på den), kakorna bakade, sillen inlagd, kylskåpet proppfullt och ris a la maltan i uterummet. Vad som inte är sig riktigt likt är att i år, 2013 års jul, kommer att vara betydligt mer sparsmakad i fråga om
julpynt. Nästan ingenting är framtaget och det känns väldigt befriande! En alternativ jul med andra ord. Eller ett tecken på att jag blivit äldre och gått in i en annan fas gällande julbestyr? Maten och
umgänget är viktigare än klappar och pynt. Usch, vad präktigt och trist det lät! Väljer, för att jag kan,
att se detta år som ett litet mellanspel. När barnbarnen dyker upp så blir det all-in jular igen!
Det är nog nyttigt att tillåta sig att göra lite avkall på alla krav som kommer inifrån. Förut skulle allt jag kunde göra själv vara hemmagjort: lax gravades, korv stoppades, leverpastej bakades, mängder av kakor och mjuka bakverk och allt bröd. I dag är ribban betydligt högre! Jag bakar litegrann, gör
köttbullar, lägger in sill och gör lite julgodis. Resten finns att köpa. Och det är helt okej. Jag har haft tid att prioritera mig själv denna december. Mycket gymmande, en hel del after work och vindrickning med goda vänner, lite bio och så Kal P Dal förstås. Nyttigt att bryta vanor. Och att
emellanåt byta umgänge. Inte för alltid, men ibland behöver själen vila från det invanda och
tryggheten bytas mot nya influenser. Jag har förmånen att ha många vänner och bekanta och vissa av dem träffar jag väldigt sällan. Av olika anledningar. Nu, under december, har jag träffat en del av dem och det är så härligt att man bara kan ta vid där man slutade. Även om det var en evighet sedan! Det
där att gå in och ut ur olika konstellationer av vänner gillar jag. Kärnan, de närmaste vännerna, finns ju alltid kvar. Om det är äkta vänskap i alla fall. Man måste, precis som i ett förhållande, få utrymme att vidga sina vyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar