Ursäkta, Sven! Hur har du tänkt att man ska kunna sova när du väsnas och dundrar på detta viset?? Jag var ganska positivt inställd till dig tidigare, men känner mer och mer att den där positivismen övergår i något mer - låt oss säga mindre trivsamt...
Än så länge har vi fått behålla elekticiteten även om det blinkat till i lamporna då och då. Det är inte jättecharmigt med strömavbrott OCH den där otrevliga Sven! Det höjdes en del röster på jobbet om hur onödigt det var att gå ut med varningar för ett litet oväder och för att tågen ställdes in, men jag kan förstå att man varnade med tanke på hur det knakar i taket och slår mot fönstren. Det trista är att det är exakt samma gnällsnde personer som hade tyckt att det är för jäkligt att man inte går ut med varningar i förväg när det väl drar in oväder. Korkade människor!
När jag var på väg hem så kändes det som bilen skulle flyga iväg så fort man höjde hastigheten över 70. Obehagligt! Särskilt med tanke på att en kollega berättade att en av hennes grannar hade sett en skåpbil komma "flygande" över en åker under stormen Simone. En liten västanfläkt jämfört med Sven om jag får säga vad jag tycker... Egentligen gillar jag när det är rejäla oväder. Oron är alltid att taket ska flyga av (och då är det extra trist att ha sovrum på ovanvåningen...) eller att den flera meter höga björken utanför mitt sovrum ska tappa fotfästet och lägga sig över huset! Hoppas att den klarar även denna storm...
Om Sven inte tänker lugna ner sig förrän framåt småtimmarna kan det bli väldigt jobbigt. Jag har varit vaken sedan 4 i morse och mår nästan illa av trötthet, men kan inte sova när det stormar så friskt. Får väl försöka räkna får...eller flyger de kanske iväg??
Det har ju varit en del stormar genom åren som man minns: Gudrun, Per, Simone, Sven... Och en massa andra som inte presenterat sig. Ett år var vi vid nordöstra Skånekusten när det stormade riktigt rejält och det var en häftig upplevelse. Kittlande skräckblandad förtjusning med stormen som rev och slet i oss och havsvattnet som piskade ansiktet. Sandstormar är också fascinerande! Det är som att vara i kraftig dimma och sanden fyller varenda por och kroppsöppning. Oskyddade delar av kroppen blir blästrade och det är ingen behaglig form av peeling - dock gratis! Snöstormar har man ju också genomlidit; då i slutet av 1970-talet när Katastrof-Karre var kung på lokalradion och bandvagnar var den enda möjligheten att ta sig fram i Skåne. Vad som är bra med Skåne är att varje liten snöby är en presumtiv väderkatastrof, vilket hänger ihop med att det alltid blåser, eller luftar som är det vedertagna skånska uttrycket för blåst hårdare än vind, och det öppna skånska landskapet är så praktiskt utformat att snön per automatik lägger sig i drivor på vägarna och lämnar fälten i princip snöfria. Upplänningar skrattar åt detta, men de vet inte vad de pratar om!
Nu ska jag göra ett kraftfullt försök att med hjälp av snarkningar överrösta Sven. Det låter som han har tagit hjälp av kung Bore med tanke på hur metalliskt det låter mot fönsterblecket. Fusk! Två mot en gillas inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar