2019 - sammanfattning av året som gick...

Nu är snart 2019 till ända och vi står inför ett nytt decennium. Är det bara jag eller känns det verkligen mycket bättre att skriva 2020? Lite mer förhoppningsfullt. Lite mer positivt. Lite mer välkomnade.

Först tänkte jag försöka sammanfatta året som varit. När jag inför denna uppgift satte mig med årets kalender (jag är faktiskt så oldfashioned att jag använder en riktig kalender och penna) och bläddrade blev jag alldeles utmattad av allt som har hänt under året. Det mest påfrestande har varit all den tid och kraft som vi har lagt på att tömma barnens farföräldrars gamla hus. Vi fyllde 17 (!) containrar med allehanda skräp och skrot och det kördes många rundor med skåpbil och släp till återvinningsstationen med allt som inte kan kastas i en container - om man inte vill betala extra... Farmor installerades i ett nytt litet behändigt enplanshus och efter ett par månader kändes inte det rätt, utan hon ordnade plats på ett nyöppnat äldreboende. Skönt att hon fixade det själv, men plötsligt stod vi, med undertecknad som återinsatt projektledare, med ansvaret att tömma och sälja även detta objekt. Luften hade helt gått ur oss efter den första pärsen så det har tagit tid att hitta ork att ta nya tag. Nu är det rensat och fördelat mellan barnbarnen och ska hämtas. Resten ska säljas eller skänkas till någon som köper upp dödsbon. Makabert när hon fortfarande lever, men vi orkar inte stå med hennes grejer längre.

En annan sak som dominerat är så klart arbetet. Det betalda alltså. Mycket flextimmar, men eftersom jag numera äger min kalender så har jag också möjlighet att ta ut sammanhängande ledigheter ganska regelbundet. Jag är enormt stolt över min prestation när det gäller mitt arbete. Trivs som fisken i vattnet när det handlar om att stå och prata inför grupper och älskar att mina arbetsuppgifter är så varierande. Periodvis är det jättemycket och då kan det kännas tungt, men hellre det än att ha för litet att göra eller alltför statiska arbetsuppgifter! 

Det blev en del resor under 2019. Året startade med Gothia Cup i Göteborg - innebandy för hela slanten, men det hanns med shopping i city, härliga middagar med trevliga människor och förstås hotellfrukost. Ljuvligt tycker jag!

Nästa tripp gick till Alcudia. För mig var det, hör och häpna, första gången jag besökte Mallorca, men tror inte att det blir den sista. Mycket välbehövlig semester med sol, böcker, promenader och framförallt umgänge med en alldeles för mycket frånvarande vän. Vi hade ett år att ta igen så det blev ju så klart en del pratande på balkongen under kvällarna. Tiden som partylejon är ju som tur är förbi.

En avstickare till den vackra svenska östkusten hanns också med. De fantastiska sommarstäderna Kalmar och Karlskrona visade sig från sin soligaste och finaste sida så det blev några härliga dagar. Och äntligen besöktes Kristianopel! En riktig liten pärla i Blekinge. 

Under 2019 var det tydligen populärt att besöka den andra största staden i de europeiska länderna. Vi ville ju inte vara sämre, även om vi varit lite pionjärer på området genom att besöka både Dublin och Galway (just det: Irlands andra största stad) något år tidigare, så årets resa fick bli Porto i Portugal. Minst lika fantastiskt som Lissabon! Vi bodde på ett hotell i kolonial stil och hade utloppet från floden Douro och Atlanten precis utanför dörren. Det var ett fascinerande skådespel att följa tidvattnet och se hur vågorna bröts i kaskader över piren när floden mötte havet. Och vilken underbar mat! Stället kan verkligen rekommenderas och jag kan definitivt tänka mig ett återbesök. Portugal är ett underbart resmål.

Sommaren var kanon vädermässigt. Jag saknade inte alls den påfrestande värmen från 2018. Med andra ord blev det en del sköna stranddagar på Mossbystrand. Utflykter i närområdet - vackra Skåne ska icke föraktas! Bland annat ett par turer på Österlen och ett besök på Sofiero.

Sist, men inte minst!, så var vi så klart tvungna att ta ett par dagar i Dublin också. Året känns liksom inte fullständigt förrän även Dublin blivit besökt. Man kan tycka att vi borde kunna denna stad vid det här laget, men det är lite det som är charmen. Det är som att komma hem, men vi har som mål att besöka nya pubar och hitta nya upplevelser. I år blev det till exempel ett besök på Irlands Rock´n´roll museum - att sitta och spela trummor till en musiker tillhör ju inte ens vardag. Vilket framgick med all oönskvärd tydlighet... Jag vet att numera jag totalt saknar framtid inom det området!

Och så mycket kultur jag har konsumerat under 2019!

Bio: The Wife, The Favourite, Angel has Fallen, Downtown Abbey, Smärta och ära, och som årsavslutning i BOV (Bio Och Vin) valdes Last Christmas. Högt och lågt med andra ord, men jag älskar att gå på bio och hoppas att 2020 kommer att innehålla många biobesök.

Teater och föredrag: Bob Hansson på Lunds Stadsteater, och Skönheten och Odjuret på Malmö Opera - en makalös uppsättning med fantastisk scenografi. Dumhetsparadoxen med Mats Alvesson (en föreläsning alla yrkesverksamma borde lyssna på, inte minst personer i chefsställning behöver dessa sanningar...) samt inspirationsföreläsning med Ninni Länsberg och hennes föredrag om stress, livsbalans och hållbara arbetsplatser.

Sommarlund bjöd på många pärlor under 2019: Divine, Louise Hoffsten, Malmö Opera på lastbil, En hyllning till svenska hits. Älskar detta enorma smörgåsbord av upplevelser som finns utanför husknuten varje sommar. En picknick i parken med goda vänner och kvällen är räddad.

Konserter: Mikael Rickfors (gratis som tur var för jag hade blivit besviken om jag betalat pengar för en biljett), Ola Salo - vilket entertainer! Konserten visas på TV4 i kväll kl. 20 och kan streamas via TV4 Play. Weeping Willows - vilken röst han har Magnus Carlson! Och naturligtvis, Moneybrother - som kanske egentligen skulle ha placerats under teater? 

Två ytterligare evenemang i Göteborg stod ju också i kalendern: ett besök på Bok,- och biblioteksmässan där stångandet med alla andra besökare blev en väldigt bra hämsko gällande mina bokinköp. Med tanke på alla böcker jag rensat ut så ska icke beståndet fyllas på i onödan eller för att utbudet och de röda priserna slår till och habegäret växer.

Dagen efter hemkomsten från Dublin gick bussen mot Göteborg - inte okristligt tidigt, men det blev ändå en lång dag. Julmarknaden på Liseberg var målet och den kan varmt rekommenderas! 

Jag har nog sammantaget haft ett ganska bra år. Kärleken flyter på, även om vi inte lyckades få till någon gemensam semesterresa under året - så är det att vara tillsammans med en egenföretagare. Ett ögonblick tänkte jag att jag fått tillbaka ytterligare en syster, men efter det första trevande mötet på nästan femton år har det runnit ut i sanden. Sånt är livet! 

Fördelen med att bli äldre är att barnen och deras vänner växer upp och plötsligt blir man bjuden på bröllop och får se söta babybilder. 2019 gifte sig min systerson och första månaderna av 2019 fylldes av en del hemlighetsmakeri inför bröllopet. Det är verkligen så att det är på barnen man förstår att man blivit äldre. Min äldste son och hans fästmö köpte hus i somras och renoverar för fullt. 

Ett år rymmer så otroligt mycket om man tar sig tid att reflektera. Jag är privilegierad som har en underbar familj, släkt och många vänner som hjälper mig att förgylla livet. Baksidan av relationer är att förr eller senare tar det slut. Om någon väljer att gå eller om man själv går är en slags sorg och avslut. När det definitiva slutet kommer gör det ont. Det känns meningslöst i stunden, men om personen har lidit under en lång tid så är det egoistiskt att hålla fast vid att de ska fortsätta kämpa. En av mina vänner (en Gästistant eller som vi kallar vår Messengergrupp: BFF) förlorade sin kamp mot cancern i mitten av december. Jag tycker det är skönt för hennes skull att hennes lidande och kamp är över. För oss som lever vidare och ska hantera saknaden är det skönt att ha någon hand att hålla eller en kram när det känns för ledsamt.

Nu stänger jag ner 2019. Lite i förtid, jag vet. Eftermiddagen ska ägnas åt lite shopping och en AC. För ickeinitierade betyder det After Christmas. Vi som väljer att ha semester ini kaklet av 2019 kan ju inte ha någon After Work. Det är sedan gammalt...

Ett riktigt gott slut på detta decennium, som sammanfattningsvis tog sig mot slutet, och ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Nu är den förbannade julen slut!

Äntligen! Julhelgen 2019 kan läggas till historien. Jag har tidigare skrivit om den depressiva julen, så det behöver vi ju inte älta på nytt. I år blev jag inte så himla deprimerad och gråtmild på julafton, utan mer förbannad. På mig själv faktiskt! Det är något oerhört sorgligt och förnedrande att låta sig hunsas vid + 55. De senaste femton åren har jag ifrågasatt varför vi ska starta julfirandet redan kl. 12, men har fogat mig efter min man och framförallt hans föräldrars, åsikt. Så, för att andra ska få ett trivsamt julfirande har jag gått upp i den arla gryningen för att städa det sista, laga mat och förbereda julbord. Det är inget som görs i en handvändning! När svärföräldrarna anlände var det förväntningar på glögg och spänd förväntan på vad som skulle serveras - gärna med någon syrlig eller nedlåtande kommentar om att skinkan var för salt eller köttbullarna smaklösa, för få hembakta kakor till kaffet och så vidare. Ni hör så mycket uppdämd bitterhet det ryms inom mig. Tur jag numera är så svulstigt rund...

I år var det likadant, men numera är det ju bara min svärmor (vilket hon ju teoretiskt inte varit på tio år) som "förgyller". Allt blir bara så fel. Tro mig: jag överdriver inte! Efter att ha varit här i knappt två timmar och bara suttit och petat i maten ville hon åka hem. Tur vi inte hade beställt färdtjänst! Jag vet att det låter hemskt, men det var så skönt att hon åkte. Tala om att hon är en energitjuv och att jag är en jäkla fjant som låter henne hunsa med mig! Skönt att ha så mycket förtroendekapital att jag med gott samvete kan lämna över henne till den andra sidan av släkten. Grattis! Kommande högtider är det ni som får äran. Att det ska behöva ta så lång tid för att erkänna för sig själv att man faktiskt inte är en dålig människa bara för att man inte tar skit!

Det är i paritet med att ha ensidiga vänner. Ni vet den kategorin som gärna kommer på middag eller följer med när man föreslår något, men som aldrig bjuder tillbaka eller frågar om man vill följa med någonstans. Dessa irritationsmoment ska också plockas bort ur mitt liv. Min ryggsäck är tillräckligt tung utan att dessutom fyllas med en massa negativism och oginhet. Det är inte fel att odla sin egoism om den inte skadar andra. Det ska bli min livsparoll framöver: att känna efter och bara göra sådant som JAG vill och som JAG mår bra av. Och umgås med mina dubbelsidiga vänner - det är ju de som är mest betydelsefulla!

Julhelgen har med andra ord varit mindre deprimerande än vanligt, trots att jag har varit ensam mer än normalt. Det där med ensamhet är också en intressant företeelse. Jag har alltid, sedan barnsben,  haft ett stort behov av att vara ensam och har aktivt sökt efter stunder där jag bara haft mitt eget sällskap. När min man dog var ensamheten ett otroligt tungt ok de första åren, vilket jag i min roll som hobbypsykolog, kopplar till att det var jobbigt att ständigt vara ensam. Ensam i att fatta alla beslut rörande huset, bilen och barnen. Ensam på de få fester och middagar jag bjöds på - som femme fatale är man livsfarlig för andras män... Efter de första åren tyckte jag att ensamheten var behaglig och vilsam. En chimär och ett skydd för att inte behöva lämna min comfort zone och kliva ut i verkligheten som singel. Numera, när jag åter är i ett förhållande, känns ensamheten annorlunda igen. Ibland kan jag känna mig övergiven och utestängd från andras gemenskap. Det blev väldigt påtagligt när jag var ute och gick ganska sent på juldagen och tittade in på alla lyckliga människor som alla hade någon - familj, släkt och vänner. En del av en tillhörighet.

Herregud vad skönt att det är över för denna gången! Allt mitt hobbypsykologande tar knäcken på mig. Nästa år ska bli annorlunda. Åtminstone de delar jag själv kan påverka. Fast nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Min ambition är att skriva en årskrönika för det snart gångna året och i den kommer även tankar om framtiden att förmedlas. Ni ser! En så kallad cliffhanger...

Lite smolk i julglöggen...

Måste starta med att jag faktiskt är ganska stolt över mig själv! Trots att jag har prokastrinerat bort större delen av december och tänkt att det är jättelångt till julafton (NÄ!! Det är i morgon!!!) så sitter jag i min skrivarhall i allsköns ro och tänker: det blir nog jul i denna lilla stuga även i år trots att jag inte far runt som ett jehu. Dagen inleddes med lugn och fridfull frukost, promenad till mataffären för att få hem lite färskvaror inför morgondagens excesser och därefter en lång härlig promenad på 6 km. Nöjd och glad drog jag i gång ett något försenat julbak - om man väljer att se det från den positiva sidan så finns det faktiskt kvar kolasnittar, chokladkakor och saffransbiscottis i morgon - och nu är det en lugn stund innan det är dags att stoppa in julskinkan i ugnen. Och vad passar bättre än att ägna denna lugna stund åt den eftersatta bloggen och fylla på min Kindle med lite julläsning? Alternativet är förstås att ägna sig åt städning, men allvarligt talat; hur kul är det?!?

Egentligen är jag grinig. Inte Grinchengrinig på grund av julen, utanför att jag är så infernaliskt trött på att inte få tycka vad jag själv vill. Varför ska vi som tillhör majoriteten alltid behöva böja oss för minoriteterna och de politiskt korrekta som förpestar tillvaron. Åtminstone för mig... För min del skulle jag aldrig få för mig att tala om för någon att de är idioter som bara äter vegetariskt, veganskt, halalslaktat och så vidare. Men som köttätare ska jag skämmas och stå till svars för mitt val. Varför?? Vem ger alla dessa morotskramare rätt att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv? Varje gång jag blir tvingad att anpassa mig och förklara mig så känner jag att jag blir mer och mer militant köttätare. Exakt samma reaktion som jag får när det gäller hetsjakten på rökare. Jag har aldrig rökt så jag tillhör inte den "extremt allergiska mot rök"- maffian av före detta rökare, som är den absolut värsta mobben när det gäller rökförbud och hetsjakt. Hur skulle det vara om vi lät bli att vara så infernaliskt dömande och fördömande gällande våra medmänniskor? Tro mig! Du är inte en bättre människa för att du är ickerökande alkoholhatande vegan med second hand möbler och kläder, tvättar håret i bikarbonat och cyklar utan att följa trafikreglerna. Det går inte att köpa sig en miljögloria och ni får, med största sannolikhet, ingen förtur hos Sankte Per för att ni har valt en "miljövänlig" väg.

Med detta skrivet så känner jag hur julefriden lagt sig även över mitt blodomlopp. Risken för hjärtinfarkt är tydligen betydligt högre under julhelgen än övrig tid på året. Tror det blir läsfåtöljen och en kopp kaffe. För eventuellt politiskt korrekta läsare så är mitt kaffe importerat, alls icke miljövänligt med andra ord. Det där med att dricka cikoriakaffe är absolut inte min melodi.

God jul och en fridfull helgledighet önskar jag er alla! Oavsett om ni har ett julbord eller inte, och oavsett vad ni väljer att ha på ert julbord. Kom ihåg att det är den mänskliga samvaron som är det viktiga under julen; inte Mammon och kommersialismens fula tryne...

December - en månad av förfäran, förundran och förhoppning

December har verkligen startat i mörker. Hur farao är man funtad om man får för sig att knuffa en 73-årig kvinna framför ett godståg?!? Detta hände sent igår och avspärrningarna var kvar när jag gick till kontoret i morse. Mannen, en 35-åring, är gripen och folk som inte var där sitter och förfasar sig över att ingen gjorde något för att förhindra det. För det första är det en handling som ingen förväntar sig ska ske och när det sker går det, antar jag, så fort att man inte varken hinner registrera vad som sker eller agera för att förhindra det. För egen del förstår jag att ingen hann ingripa och att om någon registrerade vad som skedde blev de antagligen helt paralyserade av chocken. Än så länge är det inte något som talar för att de var bekanta med varandra och vetskapen om det gör det hela så mycket värre. Folk gör ju både det ena och det andra för att komma över ett arv till exempel eller hämnas på någon. Jag är helt chockad och var inte ens där! Fortsättningsvis ska jag aldrig gå på den sidan av perrongen när jag går från och till kontoret, utan hålla mig på den tryggare sidan så långt från spåren som möjligt. Senast igår eftermiddag fick jag obehagskänslor när jag passerade två tonårskillar som klev fram sidan om mig samtidigt som ett Pågatåg kom in vid den perrongen...
Man blir både illamående och omskakad när det händer sådant här i ens närområde!

Skönt att äntligen ha kommit in i december! Mörkret blir så mycket enklare att uthärda när det tindrar tusen juleljus och med vetskap att vi snart har avverkat den mörkaste tiden. I morse var det i och för sig mindre roligt med svart halka hela vägen till bussen - Bambi på hal is, det är jag! Lyckades komma fram helskinnad och nu vräker regnet ner. Med andra ord en helt ordinär skånsk vinter. En soppa står och puttrar på spisen och jag känner mig så troligt huslig som faktiskt lagar mat på riktigt fast det bara är jag som ska äta. I morgon är det julbord, på torsdag traditionsenlig julpilsner inklusive god middag och till helgen hoppas jag bli bjuden på middag... Är man särbo så är man och ska väl ha någon nytta av att ha hittat en man som älskar att stå vid spisen?!? Min huslighet brukar i och för sig accelerera i december eftersom jag gillar att fixa glöggmingel och julbord. Tycker jag kan leva på det resten av året. Inte resterna alltså, utan på att ha visat upp min duglighet i köket. Kan man, så ska man!

I förra veckan var jag en sväng i Dublin. Vad jag älskar den staden! Vi brukar prova något nytt varje gång vi är där och denna gången blev det The Irish Rock´n´roll Museum. Ganska märkligt ställe, men vi var ensamma med guiden och fick vara med i en jam session med en väldigt duktig musiker. Om någon undrar så är det inte alls lika enkelt att spela trummor som det ser ut. Och definitivt inte när man blir överrumplad. Vi kan väl, för att inte vara alltför tydliga, säga som så, att jag inte tror att min framtid finns bakom trummorna... Nästa Dublinresa blir nog i september, om jag kan slita mig från vår nye familjemedlem.

Totalt virrigt inlägg! Har haft svårt att hitta tid till bloggen, så det blev lite impulsivt och ogenomtänkt den här gången men ingen tvingas ju att läsa och definitivt inte till the bitter end.