Moraltanten slår till - igen

Valborg, eller siste april som det heter här i Lund. En fin tradition att fira in våren med vårsånger, vårtal och majbål. För studenterna är siste april en viktig helg med historiska traditioner. Ofta startas dagen med sillfrukost och avslutas med spex och vårbal. Tyvärr har detta fått helt vansinniga proportioner. Stadsparken i Lund bildar ramen för en jättefest (spontan kallas den, men det är alls inget spontant med den.) Det har handlats kolossala mängder alkohol dagarna före och jag kan inte se något spontant i att det vallfärdas från när och fjärran till Stadsparken redan vid 7 på morgonen. Då dessa ungdomar, vissa VÄLDIGT unga, alltså påbörjar dagens alkoholmaraton. Det är rent ut sagt beklämmande!
Årets "fest" har tydligen varit stökigare än normalt - hur man nu kan normalisera detta svineri och förstörelse. Flera fall av misshandel, kommunens personal har fått köra hem överberusade ungdomar, glasflaskor kastas ( det är ju ett jätteroligt sätt att fira på!), varenda buske används som toalett och det är rent ut sagt vidrigt! Mitt i all denna dekadens med en massa minderåriga, SKOLPLIKTIGA ungdomar finns det föräldrar som ifrågasätter polisens arbete. HALLÅ!!! Era barn ska för det första vara i skolan och för det andra har de, om det inte varit skoldag, inte i Stadsparken att göra överhuvudtaget. Vart tog föräldraansvaret vägen?!? Ring skolan,  är ungen inte där så skolkar han/hon uppenbart och då är det väl bara att bege sig till Stadsparken och leta reda på ättelägget. Hur svårt kan det vara?!? Jag såg så många aspackade, raglande småungar på vägarna runt Stadsparken när jag körde från jobbet och då var klockan inte ens 15.30. De sprang runt ute i trafiken totalt oberörda av att det fanns både personbilar, bussar och lastbilar. En hårsmån från att bli påkörda, men det hade väl också varit polisens fel... När jag gick till bilen så var det en kille bakom mig som talade i telefon och jag förstod att han kom från Stadsparken. Han ondgjorde sig över att det var så många småkids där, säker knappt högstadieelever eftersom de hade tandställning allihop. Nyfiken på vem som gjorde denna djupa analys så vände jag mig om och, ja som ni förstår var ju denne yngling inte mycket äldre än tandställningsgänget.
Det är verkligen sorgligt att se hur det har urartat  med firandet och hur mycket dessa alldeles för unga kostar samhället en dag som denna. Hur problemet ska lösas vet jag inte, men något måste göras. Vi har inte råd att låta detta fortgå år efter år. Jag tycker verkligen att våren ska firas och att det är okej att studenterna har sina sillfrukostar och samlingar i Stadsparken, men jag vill hävda att det största problemet är alla dessa mycket för unga barn som vistas där och dricker okontrollerat. Och för dem är det faktiskt föräldrarna som har det yttersta ansvaret! Inte skolan, kommunen eller jag. Jag har tagit ansvar för mina egna barn och deras hårda barndom till trots (jo, här har det varit totalförbud att vara i Stadsparken på siste april fram till gymnasiet), så har mina söner överlevt utan alltför stora men. Och jag är väldigt tacksam att jag aldrig har behövt ta mig till lasarettet för att se dem sönderslagna eller magpumpade. Om det hade hänt, så hade jag heller inte skyllt på samhället eller polisen...

www.självkänsla.vardå??

Någon som vet var man kan shoppa självkänsla och självförtroende? För tillfället är jag i stort behov av det även om jag utåt försöker framstå som att allt är perfekt och att det fodral och utseende jag fötts med är som man brukar säga: "good enough". Ja, jag vet att det är utstuderat ytligt att tänka på sådana här trivialiteter när man uppnått en mogen; övermogen?, ålder! Men just i detta nu känner jag mig så främmande för mig själv, så otroligt trött på att inte ha något spännande och intressant liv, att jag saknar egen identitet att vila i, inte har ork och energi att ta tag i allt som hopar sig härhemma och så vidare, och så vidare!! Och samtidigt ska man försöka arbeta med sig själv så att man får det där intressanta och spännande livet med en massa energigivande möten för det vet man ju att ingenting är gratis i dessa dagar! Sorry världen! Mina fönster är fortfarande inte putsade, dammet yr inomhus, trädgården förfaller, projekt hallrenovering har gått i stå, olästa tidskrifter och högen av olästa böcker växer sig högre och högre, projekt soptippen kvarstår, garagerensningsplanerna är knappt tänkta ( då måste man ju definitivt köra många, MÅNGA vändor till tippen), gympassen har gått i stå och i morgon är det måndag igen... *suck*.
Men! Min helg i Stockholm har varit supertrevlig. Trevlig middag hos sönernas farfars bror med fru i fredags, för min del en mycket måttllig shopping i lördags där höjdpunkten var att träffa min barndomsvän K. Tyvärr är intervallerna mellan våra träffar alldeles för långa och jag tror att det är sorgen över så mycket man missar med vänner på avstånd som har triggat igång denna söndagsångest. Jag, som de flesta av oss, har alltid haft en identitet som har varit i relation till någon annan: som dotter, syster, bästis, flickvän/sambo/fästmö/fru, mamma... Och plötsligt är jag identitetslös! Och lätt knäpp... Sönerna står på egna ben, vilket de ska göra!, och mammarollen är ju numera väldigt annorlunda och sedan då? Vad är jag?! Joråsåatt, nog hade man behövt en liten shoppingrunda av det annorlunda slaget...

I Kackerlackans kölvatten

Vad jag tycker illa om inskränkta "små" oansenliga människor med låg självkänsla och dåligt självförtroende! Allra helst de som lyckats bli CHEF och låter sin brist på ledarskap ta sig uttryck i maktfullkomlighet och spridning av allehanda dynga. De finns överallt och är farliga både för sin omgivning och sig själva, för de tycks alla lida av vissa narcissistiska drag och för eller senare spricker deras spegel och kvar blir en hög av skärvor och sju år av olycka.

Kackerlackan som förföljer mig och tycks ha bestämt sig för att smutskasta mig inför de nya cheferna är just en sådan insmickrande vidrig typ, som saknar all form av ledarskapsförmåga och är dessutom totalt inkompetent på de flesta områden, förutom smicker och lismande uppåt. Jisses, vad jag föraktar honom! Och - nästan värre! - vad det stör mig att jag låter honom ta så mycket av min energi. Den är han definitivt inte värd!! Det var en taktiskt uppbyggd manöver att få mig förflyttad; en handling administrerad av kackerlackan och paddan. Utfallet blev inte riktigt som de tänkt sig tror jag... Paddan har suttit i sin illaluktande håla och burpat fram lögner om hur jag misskött mitt arbete och egentligen inte fyllt någon funktion och kackerlackan har rasslat runt och hållit med. Så synd att de inte reder ut det som var mina arbetsuppgifter och att det de planerat som ett straff för mig i själva verket blev rena vinstlotten! Jag har hittills inte tagit striden med honom utan bidar min tid. Han är inte tillräckligt smart för att klara av en stridsgalen skorpion med vässad tagg! Faktum är att jag har krossat större kackerlackor än detta exemplar under min klack...

I morgon är det bara halv arbetsdag för min del. Vi flyger upp till Stockholm på eftermiddagen för att tillbringa helgen med shopping, god mat och goda vänner. Ser verkligen fram emot en helg i vår vackra huvudstad och att bila hem på söndag genom, ett förhoppningsvis vårvackert Sverige. Hoppas att fyllas med en massa positiv energi så att april månads nästa jobbiga datum ska orkas med... Resorna duggar tätt nu! Om två veckor bär det av till Tyskland en helg och sedan står begivenheterna som spön i backen. Trollflöjten, födelsedag för äldste sonen, flamencoafton och studentuppvaktningar. När ska man hinna med sitt sociala liv?!? Av min kryptiska konspiration med mig själv i början av året gällande dejtingträning har det absolut inte hänt någonting. Hur ska man fåmplats för sådana trivialiteter? Bara att få till en enkel snackefika med väninnor är ett helt företag! Men skam den som ger sig! Det ska fås plats med after works, tantmiddagar och snackefika också. Herregud, något ska man väl använda sin flextid till?!

Rakt ner i kolkällaren

Våren är här! På riktigt denna gången. Det känns i kliande ögon och rinnande näsa, hörs i fåglarnas morgonserenader, märks på ljusets återkomst och, tyvärr, även på att vårens baksida börjar anas. Man skulle ju kanske kunna tänka sig att det för en pollenallergiker skulle kunna vara just den rikliga förekomsten av pollen som förstör våren, men det är det inte. I stället är det ensamheten som blir så tydlig i den, förekommande eller inbillade, spirande romantiken som står som ett skimmer över hela världen så här års.
Vad jag tycker synd om mig i kväll!! Det är inte ofta jag tillåter mig att gräva ner mig i självömkans träsk, men i dag blev det ofrånkomligt så. Konstigt för det har varit en fantastiskt trevlig dag. Den startade i förmiddags med shopping och fika på stan med T från mitt gamla jobb och eftermiddagen tillbringades på en fotbollsmatch för att träffa det trevliga par som min syster och jag mötte på Kreta förra sommaren. Eftersom han är fotbollstränare och de skulle komma hit för att möta ett av min hemorts lag (tyvärr fel lag, så jag fick ju huka lite för att slippa dåligt rykte...), så var det lägligt att passa på att ses en stund. Härligt att det faktiskt går att ta upp en tappad tråd även om man bara har träffats en kort men intensiv vecka för ett år sedan!
Båda sönerna är på vift i kväll och att inte behöva anstränga sig för att upprätthålla en glad och frivol fasad i kombination med att det är april räckte tydligen till för att ramla ner ett par pinnhål i den mörka källaren! Är så in i hoppsan trött på denna känslomässiga berg-och dalbana. När ska den harmoniska och nöjsamma medelåldern infinna sig?
Jag gör så som strutsen, dock inte bokstavligen; drar täcket över huvudet och hoppas på en gladare dag i morgon!

Nyckfullhet - aprilbeskrivning

Jag har arbetat min första vecka på min nya arbetsplats och trivs alldeles utmärkt. Väldigt trivsam stämning bland personalen och jag känner mig verkligen varmt välkommen. Ljust och trevligt kontor mitt i city, men trots alla lockelser för en shopoholic som jag så har det varit en billig vecka. Ett ynka inköp på Panduro har det blivit - 30% på kanvasdukar kan man inte bara låta passera utan åtgärd! Nu är det bara att hitta orken att plocka fram akrylfärgen och börja måla...
Allt borde således vara toppen, men jag är så infernaliskt trött. Totalt dränerad på all energi och all lust att ta tag i saker och ting. Inte så att jag känner mig sjuk, utan antagligen är det så att all anspänning jag har levt under; omedvetet; under det sista året tar ut sin rätt nu när mina dagar har blivit mer lugna och harmoniska. Känslan är lite som den man kan få i början av semestern, när man nästan släpar sig upp ur sängen dagarna före semestern och somnar likt en zombie så fort man har möjlighet de första semesterdagarna (jag är medveten om att detta inte är semester för att ingen ska misstolka :)). Kroppen är en märklig inrättning!

Inte blir detta maniska utmattningstillstånd bättre av att det är vår. Eller jo, det är klart att livet i sig är enklare när ljuset har återvänt och det sker så mycket underverk i naturen; även om det tidvis känns osannolikt just denna vår, så lär ju alla lökväxter komma upp och björkarna visa sina små musöron så att pollenchocken sitter som en smäck. Någon dag alltså... Vad som är jobbigt är ju all spirande romantik och tvåsamhet, som tycks poppa upp överallt likt tussilagons framfart i dikena. Ingenting får en att känna sig så ensam (även om man trivs i ensamhet egentligen) som att se alla nyförälskade par. Livet är ju så mycket mer än tvåsamhet och att ha funnit kärleken en gång i livet är ju en ynnest som inte alla har fått uppleva. men ändå - ibland hade det varit trevligt att ha någon att hålla i handen. Får väl vänta tills det knackar på dörren...Nog med självömkan!
Försöker leva efter Hasse Alfredssons/Tage Danielssons mantra: "Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst tills man fyller det med något". Just nu fylls mitt liv mest med tvätt och meningslöst hushållsarbete, men det ska det ändras på! Smyckeparty på tisdag, vin på torsdag, bio på lördag och däremellan träning. Dessutom är det ju dags att åka till USA med Ola-Conny och Morgan i morgonkväll och därefter börjar Hannibal med Mads Mikkelsen i huvudrollen. Life is going to be good! Det räcker ju med att titta på den här snyggingen!


 

Våren som kom av sig fortsätter sin nyckfulla spefullhet. Vaknade upp till fågelkvitter och blå himmel och nu är det snöblandat regn omväxlat med snöbyar. Tydligen måste det komma in ett lågtryck med regn för att rucka på detta kalla vädersystem vi sitter fast i sedan evigheter. Kvällen kommer att tillbringas med en stor kopp te med det passande namnet "Lyckliga stunder" och min senaste deckarfavorit: Håkan Östlundh. Jag ska starta på hans fjärde bok om kriminalpolisen Fredrik Boman på Gotland. Serien kan verkligen rekommenderas! Själv kör jag maratonläsning för att jag tycker det är så välskrivet.