Hur man möter sin själsfrände...

Inte heller denna gång dök han upp. Ni vet Pierce Brosnan...å andra sidan hur tusan skulle han kunna hitta mig i den grekiska arkipelagen när jag själv inte hade en susning om var jag befann mig?! Det kan i och för sig hända att han var med på den segelbåt vi såg runda en av klipporna i Pargas hamn, men precis då åkte vi iväg i taxin tillbaka till hotellet. Typiskt om det var han! Får göra ett nytt försök nästa sommar. Någon gång borde vi lyckas med att synka våra grekiska vistelser!

Mitt förra inlägg fick mig, igen..., att tänka på att försöka hitta en lämplig man. När nu Pierce svek mig igen och de grekiska männen var inte direkt något att lägga rabarber på om man så säger. Skalle-Per Jr. var i och för sig hemskt söt med sitt tandlösa leende, men han var bara sex månader. Lite åldersöverensstämmelse kan man faktisk kräva ;-). Och killen i säkerhetskontrollen på flygplatsen! Oj, oj! Han hade passerat trettio, men inte ens jag klarar av att fånga någon så snabbt. Och då fick jag ändå passera genom metalldetektorn två gånger eftersom det blinkade rött och tutade ilsket första gången. Tyvärr uteblev kroppsvisitationen eftersom andra försöket var negativt (?). Så tillbaka på ruta 1...

Jag gillar romantiska möten. En väninna till mig berättade att hennes arbetskamrat, vi kallar henne Karin, var nyskild efter ett mångårigt äktenskap där mannen i fråga hade haft en älskarinna sidan om i flera år. Karin var helt knäckt och ägnade sina kvällar och helger åt att städa garderober. Vad är det med kvinnor och garderobstädning?!? Döttrarna var i övre tonåren och hade ett rikt socialt liv, så Karin hade mycket tid för städning... En kväll bestämde hon sig för att det fick vara nog! Hon tittade efter vad som gick på bio (den mindre biografen i stan, som visade kvalitetsfilm) och bestämde sig för en fransk film som fått goda recensioner. Efter en stund märkte hon att det satt en man sidan om, men det är ju inte så konstigt om man besöker en biosalong. När filmen var avklarad och Karin hunnit en bit på vägen var det någon som försiktigt tog henne på axeln. Mannen i stolen bredvid! Han undrade om hon hade lust att gå och sätta sig någonstans och prata om filmen eftersom han noterat att även hon varit ensam. Karin tvekade en stund, men bestämde sig för att våga. Hon tackade ja, de gick och tog ett glas vin och pratade tills personalen på restaurangen började harkla sig och be om ursäkt att de hade stängt för en timme sedan. Då kom Karin och den mystiske mannen på att de inte hade presenterat sig för varandra. Han lämnade sitt telefonnummer och ett par kvällar senare åt de middag ihop. Resten är som man säger historia...

En annan metod man kan ägna sig åt är att spana in någon i en affär, på Systembolaget, Apoteket eller varför inte gymmet och sedan, som en av mina väninnor, sätta sig i bilen och spana på vilket registreringsnummer som personen i fråga har. Det förutsätter så klart att det finns en bil... Med registreringsnumret är det ju sedan en enkel match att få fram personuppgifter. Och sedan är det bara att ta mod till sig och ringa upp och föreslå en dejt. Fungerade utmärkt för min väninna i alla fall!

Själv har jag ju vissa kriterier som jag hade tänkt skulle vara uppfyllda, ni vet de där klassiska: lång, mörk, snygg, sexig och sedan gör det ju inget om han är ekonomiskt oberoende och generös! Men jag har insett att vad som är viktigast för mig är humor och, håll i er!, trygghet. Inte så att jag behöver bli omhändertagen - det är min sämsta gren - utan det ska vara en MAN som är trygg i sin manlighet. Hittills har jag träffat två sådana. Den ena är gift och går alltså helt bort även om jag märker att luften vibrerar när vi möts. Den andre är frånskild och uppfyller mina krav utom vad gäller längden! Jag vet!! Det är ett litet och löjligt problem som jag håller på att arbeta bort. Det känns bra i magen och i hjärtat och nu är det ta mig tusan dags att hitta någon! Så klickar det inte med morgondagens dejt så får två Skorpioner mötas i natten (bildligt alltså)!

Min dejt i morgon?? Han är engelsman, entertainer och en riktigt råsexig man. Säkert inte så lätt att hålla reda på...men en riktig hunk :-D

Så jäkla onödigt!

Igår kom jag hem från årets sommarsemester. Precis som förra året åkte jag med min syster till Grekland. Vi fick på resebyrån (ja, vi är så omoderna så att vi bokar via resebyrå!) veta att det fanns platser till Lefkas. En ö jag hört mycket positivt om, så vi slog till. Tala om att vi blev förvånade när vi insåg att vi var kvar på fastlandet i en gudsförgäten håla som heter Ammoudhia... Alla turer med researrangören kommer i ett senare inlägg för jag känner att jag behöver lite distans innan jag kan skriva om den delen av semestern. Vistelsen på denna plats som Gud glömt blev uthärdlig och oförglömlig tack vare den underbara ägarfamiljen, som tog emot oss som vi vore familjemedlemmar. Mormor i huset grät när hon vinkade av oss och hennes svärson tyckte att vi kunde stanna ytterligare en vecka. Första gången jag har varit med om något liknande på ett hotell som man besöker första gången :-D. Familjen arbetade i princip dygnet runt. Något som hade varit nyttigt för många av våra bortskämda ungdomar att ta del av och även för de vuxna som naivt nog tror att det är "en kakbit" att driva ett hotell eller restaurang. Sammanhållningen, värmen och den genuina gästfriheten och människokärleken kommer att vara mitt största minne från Grekland 2013.

I morse fördes jag tillbaka till den brutala verkligheten. Jag vaknade tidigt och bestämde mig för att dra på shorts och linne för att se hur mycket joggande mina knän skulle klara. Efter en knapp timmes powerwalk varvat med joggning kom jag hem och stötte på en av våra grannar. Vi småpratade en stund; så där som goda grannar gör; och plötsligt berättade han att hans hustru hade fått cancer i gallblåsan med spridning till levern. Strålningsbehandlingen ska påbörjas i morgon... Låter inte så hoppfullt, men det är bara att hålla tummarna. Jäkla sjukdom!! Även om vi inte umgås dagligen, så är det trist att behöva få sådana här besked. Det går inte att låta bli att bry sig. Jag tror att orden för det är medmänsklighet och empati...

Man får en viss distans till sitt eget liv vid sådana här besked. Hur lite allt materiellt betyder när man blir sjuk och hur viktigt det är att man har någon som står vid ens sida under dessa förutsättningar. Ensam är inte alltid starkast...

Platonisk kärlek

Man är inte en sämre människa än att man kan ändra sig! Revidera och ompröva ett tidigare beslut. Det drabbade mig i kväll. Det kan ha orsakats av den galna, härliga sommarvärmen, som troligen kommer att göra åtminstone min natt sömnlös då det redan nu känns att det blir en så kallad tropisk natt. Och vem kan sova då?!? I alla fall - Håkan Hellström! Japp, jag har drabbats av en i allra högsta grad platonisk kärlek. Tidigare har jag bara sett en långbent, styrlös varelse med ett alldeles för stort ego, men... Så fel jag hade! Vilka texter den killen skriver. När man tar sig tid att lyssna och ser förbi de där långa, spinkiga och oregerliga benen som spretar åt alla möjliga och omöjliga håll och kanter. Jag, som ser mig själv som en väldigt behärskad person kan till och med förstå alla dessa unga människors tårar inför hans framträdande. Tänk alla brustna hjärtan och hopplösa kärlekar som har ackompanjerats av hans musik. Från och med nu ska jag stolt kalla mig Håkan Hellström- fan! (Men hans ben är fortfarande oproportionerligt långa och smala och hans bristande koreografi är...rörande. På något sätt...).

Mitt i all denna nyförlösta kärlek, om än både obesvarad och platonisk, så slog det mig plötsligt likt en blixt från klar himmel - om du är pryd: sluta läsa typ här!
Om, mot all förmodan och alla odds, det skulle dyka upp en man som passerar mitt mycket tunna nålsöga, så tror jag att jag kommer att hamna i chock. Det är en sak att åldras tillsammans med någon för då märker man ju inte av "förfallet", man är ju så att säga medskapande i processen. Men tänk att se en manskropp i 50-55 årsåldern, naken... Det kan vara en ganska förskräcklig upplevelse! Ja, ja! Jag är väl medveten om att detta slår åt båda håll, men ärligt talat... Hur många män bryr sig om hur en kvinnokropp ser ut i detalj? Lyckan för dem är att överhuvudtaget få chans att ha en naken kvinna i sitt grepp. JA! Jag vet att det är fördomsfullt, men även fördomsfullhet kan innehålla små korn av sanning. Tror jag ska fortsätta hålla mig till kravlös, platonisk kärlek. Enklast för både mig och männen ;-)