tisdag 22 november 2016

Att leva i ett hus som troligen tröttnat på mig...

Jisses vad tiden springer iväg! Om 32 dagar är det julafton och i helgen är det julskyltningar och på söndag första advent. Och jag som knappt har hämtat mig från chocken att komma tillbaka till jobbet efter semestern...

Förra veckan trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt. Jag satt och läste tidningen vid köksbordet och hör plötsligt en dov duns och sedan ett mycket märkligt. typ vinande ljud. Först trodde jag att det var kompressorn i kylskåpet, men insåg snabbt att det kan omöjligt framkalla ett sådant märkligt vinande. Som den handlingskraftiga kvinna jag är (nåja, egentligen tänkte jag strunta i allting och åka till jobbet med hopp om att det jag inte har sett har heller inte skett) så gav jag mig ut på spaning efter mysteriets kärna. Och den fann jag... Varmvattenberedaren hade lossnat från väggen i förrådet och det stod en kaskad av varmvatten från rören. Rusar in efter min mobil och blir helt handfallen: vem ska jag ringa? 112 rycker väl knappast ut även om jag kände mig i djup nöd. Kastar en blick genom köksfönstret och ser att min granne sitter i sitt kök så jag rusar över och bankar på dörren Han gav mig en blick och sa: "Jag kommer"! Antagligen lyste hela jag av ren skräck. Han lyckades bryta strömmen och stänga av vattnet. Vilken panik. den riktiga chocken kom på jobbet när jag började storgråta och se paralleller från för sju år sedan: min man dog, bilen gick inte genom besiktningen och hade inte maskinförsäkringen täckt skadorna så hade det kostat mig ca 50 000 kr (jag kom undan med självrisken och solpanelsystemet kollapsade helt så vi var utan värme i två veckor och det var många minusgrader ute (reparationen kostade mig 35 000 kr och en elräkning på nästan 7 000 kr).
 I år dog min granne, bilen gick inte genom besiktningen på grund av en lös mutter i hjulupphängningen (reparationen kostade mig ingenting) och vatten och värme försvann när varmvattensberedaren lossande, men som genom ett under höll både den och expansionskärlet som står under. Det äventyret kostade mig drygt 5 000 kr och en snudd på infarkt.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag har hållit mig flytande med att det har gått sju år sedan senaste eländesperioden startade och jag inbillade mig att sju svåra år ska följas av sju goda år och att den där räkmackan är inom räckhåll. Fram till traumat alltså. Men med facit i hand så är det kanske så att detta hände för att ge mig lite perspektiv och ge mig en knuff för att fortsätta operation flytta till lägenhet. Jag har bett en plåtslagare komma hit och lämna kostnadsförslag på vad plåtande av förrådet skulle kosta och min hjälpande granne har lovat förmedla kontakt med en byggare och en pappläggare för att fixa uterummet. Det kanske trots allt finns ett ljus i mörkret...

Sedan händer det ju så mycket roligt hela tiden; Kinky Boots på Malmö Opera i torsdags - fantastisk föreställning, Lübeck julmarknad på lördag och snart Figaros bröllop också den på Malmö Opera, julmingel, after works och dejter Just precis...med en riktig man! Det var det väl ingen som trodde.

Nu kallar kudden och i morgon blir det systerboozt efter jobbet. Väldigt välbehövligt.

söndag 13 november 2016

Dags att ta tag i de signaler vi sänder ut till våra barn!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad tusan är det man gör mot barn?! Jag hade TV:n på i bakgrunden en helgmorgon och spetsade öronen när jag hörde att vissa skönhetssalonger utför intimvaxning på elvaåriga flickor och några stycken erbjuder dem även brasiliansk vaxning. BRASILIANSK VAXNING på en elvaårig unge?! Det är ju totalt sjukt - både av salongerna som tycker det är okej att utföra arbetet, men framförallt av föräldrarna. Ursäkta, men nu tänker jag svära, hur fan är man skapt om man låter sitt elvaåriga barn vaxa underlivet? Jag tyckte att det var hårresande när man lanserade bikiniöverdelar till småtjejer och som kommentar från någon läsare fick veta "att barn har alltid velat härma sina föräldrar" och jag hävdar fortfarande att det handlar om att man vill klä ut sig till vuxen således en utvecklande lek, långt ifrån att klämma in barn i vuxenkläder. Men detta senaste är ju rent groteskt! Elvaåring som skickas med sin veckopeng till en skönhetssalong för att ta bort några fjun på underlivet. Föräldrar är fan inte kloka som tillåter detta! Är det inte bättre att få småflickorna stolta och glada över den kropp de har? Med eller utan hår mellan benen? Vi lever inte i en porrfilm...

Och där kom jag rakt in i nästa betraktelse som har rådbråkat (vad jag älskar dessa sällananvända ord!) mina små hjärnvindlingar sedan senast. Även detta från något debattprogram på TV rörande en undersökning som gjorts gällande tonåringars sexvanor. Det var helt sanslöst att höra hur dessa ungdomar på fullaste allvar tror sig behöva utföra och ställa upp på orala och anala samlag, att man måste intimfriseras (ett ord jag inte ens visste existerade...) och att många killar på fullaste allvar tror att ALLA tjejer förväntar sig hårda tag i sängen. Jag är långt ifrån någon moraltant och, även om detta kan chocka vissa känsliga läsare, har sett både det ena och andra utföras i porrfilmer, men jag har ALDRIG någonsin trott att detta är verklighet! Vad är det för sjuk värld vi lever i? Hur kan man som förälder lämna sina barn - oavsett ålder - i villfarelsen att det är ett krav på att ställa upp på allt som sker i porrfilmer?! Observera att både killarna och tjejerna mår otroligt dåligt över att tro att det är detta kärleken handlar om. Vi vet väl alla - åtminstone vi som fortfarande kan minnas hur det var att famla och fumla sig fram i den okända och spännande världen som innefattade sex - om hur orolig man var för att göra fel eller ha fel utseende (både här och där), men jag har aldrig någonsin ens tänkt tanken att jag måste ställa upp på saker som jag inte vill! Inte ens för att "alla andra" gör det. Och det är nog här vi ringar in problemet. De sociala medierna idag är en så stor del av barn och ungdomars vardag att man har svårt att själv sålla bland alla intryck och strävar så hårt för att vara en del av "de som gör rätt". Vi vuxna måste sätta ner fötterna, slå nävarna i borden och stå upp för de kommande generationerna! Lära dem att de duger precis som de är: plastikopererade läppar, förstorade bröst, brasiliansk vaxning, hårförlängning, nagelpåbyggnad,tatuerade ögonbryn, injektioner för att förminska rynkor och allt annat som finns för att göra oss vackrare och mer attraktiva på "köttmarknaden" gör oss inte automatiskt lyckligare. Och det är aldrig, ALDRIG NÅGONSIN! okej att låta någon annan bestämma över sin kropp och vad man är beredd att göra med den. Min kropp tillhör mig och det är jag som bestämmer över den!

Ilsket och irriterat inlägg, men jag blir på allvar förbannad på alla vuxna som inte vågar vara obekväma, som inte vågar säga nej och som inte vågar ta sitt ansvar. Vi har det samhälle vi förtjänar och just nu - med dessa båda undersökningar i färskt minne - så är jag inte ett dugg stolt över det!