Provocerad och minoritetsstressad

Sista februari. I morgon går vi över i den månad när pandemin slog ner som en bomb i den svenska vardagen. Från början var covid19 bara något som drabbade de andra. De som inte var som oss. Men plötsligt insåg vi att vi också tillhörde de andra. De som drabbades. Och som det ha drabbat! Det är märkligt att året har gått så fort trots alla inskränkningar i den personliga friheten. "Håll avstånd och tvätta händerna" har blivit vårt nya mantra. Förut var det "Håll Sverige rent". Någonstans i detta syns problemet: det har blivit allt svårare att Hålla Sverige rent - ansvaret att plocka upp efter sig är Någon Annans. Även om det generellt har blivit bättre med handtvätt och att stanna hemma vid förkylningssymptom (det märks eftersom det plötsligt inte tycks finnas några andra virussjukdomar), så är det självklart inte mitt fel att smittspridningen ökar. Självklart är det Någon Annans.

Blir jag provocerad av lärare som skriker om att arbetsgivaren vill "mörda" dem när distansundervisning ska avslutas och undervisningen ske i klassrum och samma yrkesgrupp tycker det är deras mänskliga rättighet att åka till fjällen eller Kanarieöarna på februarilovet för det gör de alltid? Svaret på den frågan är JA!

Jag blir provocerad av alla dubbelmoralister och egofixerade varelser i denna värld.

Jag blir provocerad av idioter med munskydd som tror att det är okej om de trängs med mig. Nej, jag använder inte munskydd av den enkla anledningen att jag 1. inte tror att de gör någon som helst nytta och 2. för att vi inte kan se någon märkbar skillnad mot de länder där munskydd används - smittspridningen fortskrider. Jag undviker trängsel, håller avstånd, tvättar fortfarande händerna och håller mig hemma om jag känner mig förkyld.

Jag blir provocerad av att folk på allvar är så korkade att de tror att Anders Tegnell och hans fru gör egen vinning på vaccin.

Jag blir provocerad av all propaganda och spridande av olika konspirationsteorier.

Jag blir provocerad av att det tycks vara okej att rikta dödshot mot tjänstemän och politiker som sköter sitt arbete/uppdrag. Jag håller inte alltid med om det som sägs, ibland kan jag till och med tycka att de är helt ute och famlar i blindo, men därifrån till att hota och förtala å det grövsta som förekommer i sociala medier är steget långt. Det är så under all kritik!

Jag blir provocerad av att våra restaurangägare utpekas som epicenter i smittspridningen. Erfarenhetsmässigt  kan jag berätta att hygien är ett av de viktigaste begreppen för de flesta seriösa krogägare och något man har sysslat med långt före pandemin. 

Att vara provocerad är mitt nya jag. Det är inget jag har valt själv utan för mig är det en reaktion på coronatrötthet. Det gör fysiskt och psykiskt ont i mig att se tomma affärslokaler, att se mina krogägande vänner bli tröttare och mer resignerade för varje gång jag ser dem, att se våra gymnasieungdomar håglöst inse att det inte blev något studentfirande i år heller (notera att vissa av gymnasieeleverna har förlorat halva sin utbildning - alla klarar inte självstudier på distans), att se släktingar och vänner som förlorat arbetet under pandemin tröstlösa famla efter en framtid som ingen av oss har någon aning om hur den blir. Mest av allt avskyr jag rädslan i ögonen på mina medmänniskor om någon skulle råka hosta eller passera något för nära. Misstron och hopplösheten hos människor är det som skrämmer mig. Den ekonomiska återhämtningen - hur kommer vi att klara vår kostsamma välfärd? Vem ska hjälpa till att åter "fylla ladorna"? Är det bara jag som är orolig för detta? Med tanke på hur den stora massan skriker om nedstängningar och gratis munskydd åt alla så har jag resignerat och nästan gett upp om mänskligheten. Egoismen och dumheten går hand i hand. Denna oheliga och på sikt farliga allians är inget för mig. Någonstans läste jag om minoritetsstress. Det är den stress som alla som inte tillhör majoriteten känner. Självklart med fokus på att som vit medelålders kvinna bosatt i ett sekulariserat demokratiskt samhälle byggt på kristna värderingar, så kan jag inte vara minoritetsstressad. Jag skulle snarare säga att det är exakt den kategorin som är minoritetsstressad: makten och kapitalet har förskjutits. Ett tips är att titta österut: Kina, Ryssland och Indien. 

Jäklars vad jag är provocerad över att vara provocerad! Och stressad att tillhöra en minoritet...

Kulörrik dumhet

Konstnärskollektivet Brown Island uppfattar namnet på utställningslokalen Vita havet på Konstfack som en provokation inom det populistiska begreppet strukturell rasism ... För övrigt finns det även ett Svarta havet på Konstfack, men det är uppenbarligen inget som är kränkande. Är inte namnet Brown Island en smula illa valt? Eller är det just användandet av ordet vit för att beskriva färgen på lokalen som är upprörande? 

Folk i viss kontext har verkligen förmåga att hitta orsaker till att få känna sig förminskade och kränkta. Ärligt talat! Finns det verkligen inget viktigare att diskutera än färgnamn på utställningslokaler? Det är skrattretande samtidigt som skrattet fastnar halvvägs när insikten om hur låga trösklar det finns för att folk ska hitta saker att känna sig kränkta över. Hur kom det sig att president Obama inte kände sig kränkt att behöva bo i Vita huset? Är inte Strindbergs Röda rummet väldigt provocerande för borgerligheten? Så klart inte! Glömde visst bort att de som alltid är de mest kränkta tillhör den vänsterradikala falangen. Ja! Jag pekar medvetet ut den tokstolliga vänsterradikalismen som ligger bakom så otroligt mycket stolligheter och som på ett märkligt sätt lyckas få strålkastarljuset fokuserat på deras frågor. Jag ser i och för sig många av deras frågor som ickefrågor med min självklara evidensbaserade insikt av att de förstår inte bättre. Ity även jag har i min väna ungdom haft en period av idealism på vänsterkanten. Var gick det fel? Det är väldigt snabba åtgärder om stollarna på högerkanten höjer rösten och vädrar sin unkna syn av rasism och nationalsocialism, nationalromantik och liknande. Med all rätt vill jag tillägga så ingen tror att jag håller med dem! Men när vänsterstollarna skriker om sin variant av jämlikhet och broderskap ( det vill säga vi ska alla vara veganer med naiv syn på utveckling, miljökämpar utan ansvar för hur vi även ska klara av den utveckling som krävs för att vi ska överleva, genderneutrala) och allt annat märkligt som frodas i den världsfrånvända ideologin, då är det plötsligt konsensus som är målet. Helt i linje med mitt tidigare tjat om att media fortfarande (även om det har blivit bättre) är styrt av vänsterideologiska värderingar.

Jag skulle vilja påstå att galenskap är lika farligt oavsett vilken färg det finns på den politiska ytterfalangen! Precis som religiös fanatism är farlig oavsett vilken religion det handlar om.

Det är nästan så jag vill slå ett slag för det svenskt lagom beigea - en färg som rimligen inte kan väcka någon annan association än leda och likriktning. En enda lång gäspning...

Helt i linje med detta ser man ju också hur dystopiska romaner, filmer och serier florerar i nutidskulturen. Egentligen är jag inget fan av dystopier, men har fallit för en del hajpar och det obehagliga med dem är att de är skrämmande realistiska. Nattavaara: roman i katastrofernas tid av Thomas Engström och Sista migrationen av Charlotte McConaghy är två exempel på dystopier jag har läst under pandemin. Jag får nog säga att den förstnämnda är mest trovärdig: den handlar om ett Sverige som inte längre håller ihop efter en omfattande pandemi och med tanke på hur det ser ut, inte minst på sociala medier, så är känslan att detta är en skrämmande realistisk framtidsbild. Kan erkänna att jag kände en djup olust under läsningen... Den sista migrationen är alltför osannolik i händelseförloppet och känns mest som en äventyrsroman där huvudrollen har karaktär av att vara den sista kvarvarande entusiasten. Det råder ingen större tvekan hos mig att den kommer att bli filmatiserad. Och jag tror inte att jag kommer att se den! Dystopi är inte riktigt den tekopp jag väljer om jag har möjlighet att välja själv. Och det har jag ju dessbättre! 

Fakta - vem ska man lita på?!

Det är inte bara i snömodden det spåras och spåras ur. Nivån på debatterna under pandemin är pinsamt låg. Lyssnade på Lena Hallengren, socialminister, i morse på den extrainsatta presskonferensen med anledning av att man befarar en tredje våg och vill ha möjlighet till ytterligare inskränkningar i vår frihet. Så deprimerande att inte se något slut på eländet. Och med det heller inget slut på alla intelligenta proffstyckare, som borde stannat hemma vid köksbordet med sina allt annat än välunderbyggda åsikter. Det hade varit så härligt att uppnå ett utopiskt tillstånd där folk kunde skilja på sak och person, på känsla och fakta. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det fanns så många obegåvade personer i denna värld, men jag ska inte fördjupa mig i det ämnet en gång till.

Har ni läst alla synpunkter om att stänga skidorter, Gekås i Ullared och Systembolagen? Det är intressant att vissa ställen är "farligare" än andra. Min uppfattning är att man undviker alla onödiga resor. Det är inte en mänsklig rättighet att åka på sol, och/eller skidresor. Om man åker och ska sitta i karantän två veckor när man kommer hem så ska det kosta - det vill säga du ska inte arbeta hemifrån under den tiden! Det slår så orättvist mot dem som inte kan arbeta på distans. Karantän två veckor som du får betala för med semesterdagar, tjänstledighet utan lön eller på annat sätt. Nöjesresorna till sina andelslägenheter och hus vid Medelhavet lär fortsätta så länge det inte känns i plånboken. Det är som danskarna med sommarhus i Sverige som tycker det är för jäkligt att de inte får åka dit - "det handlar ju inte om nöjes-; eller shoppingresor och skulle man bli sjuk åker man direkt tillbaka till Danmark". Jorå satt och jorden är platt...

Skolor är inte drivande i pandemin. Lärare löper inte större risk att smittas än andra yrkesgrupper. Detta enligt forskningsresultat från University of Warwick, som har studerat sjukfrånvaron på grund av covid19 i skolor över hela England under hösten 2020. Enligt denna studie finns det inte några bevis för att skolorna varit drivande i pandemin. Andra studier där forskare och myndigheter har kommit fram till liknande resultat bekräftas därmed. Jag har sett mängder med artiklar och inlägg på sociala medier från lärare som frågar när Folkhälsomyndigheten ska börja förlita sig på vetenskapen... Själv kopplar de till artiklar i kvällsblaskorna som stöder deras egna, med säkerhet i rädsla grundade mening: smittspridningen i XXXX ökar (underförstått för att skolorna har återgått till närundervisning). Nu tillhör ju inte jag den extremt välutbildade (japp, jag raljerar!) lärarkåren, utan har bara, i runda slängar, 650 universitetspoäng, så jag kan säkert inte det där med källkritik och förstår ännu mindre av evidensbaserad forskning. Samtidigt känner jag mig ändå lycklig, i min lilla värld, att man på min tid fick lära sig att kvällstidningsjournalistik inte så värst ofta baserades på fakta, utan snarare på innehåll som genererade säljande rubriker och klatschiga löpsedlar. Det kan ha ändrats, men något inom mig kliar olustigt och ger mig känslan av att så inte är fallet.

Något annat som inte är drivande i pandemin är våra restauranger. En näringsgren som håller på att utarmas av de idiotiska restriktioner som regeringen har kommit med. Vi talar i princip om näringsförbud! Och alla ni som tror att det bara är en restaurangägare, som i mångas ögon tjänar grova pengar, är den som drabbas: TÄNK OM! och fundera ett varv till (även om den lilla hjärncellen kanske går i spinn i tankeloopen). Är ni medvetna om hur många människor en restaurang sysselsätter och därmed, direkt och indirekt, avlönar? Att driva en restaurang handlar inte endast om alkohol. Svenska folkets inställning till alkohol är pinsamt naiv och om något har bevisats av resonemangen kring försäljning av alkohol under pandemin är det att den ska inte säljas i vanliga livsmedelsbutiker! Något jag definitivt aldrig har tyckt. Jag tycker det är bra med Systembolaget för att få kvalitetssäkrade produkter och jag klarar av att planera mina inköp och kan ha alkohol hemma utan att känna att jag måste dricka upp den direkt. Att alla inte har samma inställning till alkohol vet jag och för deras skull - lika mycket som för min egen - är jag tacksam att vi har reglerad försäljning av så kallade rusdrycker. 

Vad som däremot är de stora smitthärdarna är fikarummen på arbetsplatser och möten hemma. När vi träffar människor utanför familjen eller utanför vår normala umgängessfär - det är i dessa sammanhang den stora klustersmittspridningen märks. 

Lämnar ämnet (igen) och tar en promenad i det moddiga grå som speglar mitt inre så perfekt denna dag!

Farväl till rollen som härförare

Kylan har tagit oss i besittning trots mina ihärdiga protester. Jag kan sträcka mig till att det är vackert med det där vita som ställer till ganska mycket elände när det kommer in över slätten i Skåne. Har man aldrig upplevt en hederlig skånsk horisontell snöstorm - ja, då skulle jag vilja drista mig till att säga att man har gått miste om något djupt existentiellt. Nu ligger snön där den ska och vi har haft en härligt bitande kall vinterdag med sol och blå himmel. Under min promenad efter dagens arbetsinsats kände man faktiskt att solen värmde på de partier där man lyckades hamna i lä för snålblåsten. Och vet ni vad?!? Jag såg ett stort sträck av gäss på väg åt rätt håll! Exakt det lilla uppmuntrande vårtecken jag behövde idag för att klara av den sibiriska kylan som utlovas de följande nätterna.

Just idag har jag varit farmor i elva månader! Galet så fort tiden har gått och hur mycket den lille krabaten har utvecklats. Tänk om man hade haft kvar hans upptäckariver och nyfikenhet på livet! Barnbarn är verkligen livets efterrätt och det genererar känslor man inte visste var möjliga. För länge sedan - ett annat liv, en annan arbetsplats och andra kolleger - var det en kvinna som sa sig vara så fruktansvärt arg på sin dotter för att de skulle ha ytterligare ett barn. Hon menade att det var övergrepp mot den femårige son de redan hade, som var van vid all uppmärksamhet och kärlek och i en alldeles för känslig ålder för att behöva dela. Dessutom tvekade hon om hennes egen kärlek skulle räcka till fler barnbarn (hon hade bara honom). Jag minns att jag tyckte det var konstigt resonerat då och nu, med eget barnbarn, kan jag definitivt inte förstå resonemanget. Jag känner mest: ge mig flera! Det finns utrymme för hur många barnbarn som helst hos denna farmor! Någonstans tror jag faktiskt att man blir en bättre människa ju fler man har i kring sig att älska (och förhoppningsvis älskas av). Jag är övertygad om att det, tillsammans med att ge av sin tid, är de viktigaste kriterierna för att må bra och känna att man har ett bra liv. Och faktiskt har det ju bevisats att det som de flesta ångrar vid sin dödsbädd är att de inte spenderade mer tid med människor som de älskade. Ändå är det andra saker vi fokusera på! Materiella ting och upplevelser, som skapar mervärde för stunden. Visst kan minnena vara härliga, men det är få saker som slår när barnbarnet sträcker sina armar mot en och vill bli upplyft och sedan lägger sitt huvud mot min axel och kramas. Den känslan slår alla reseminnen med och kontosaldon med hästlängder! 

Igår kom jag på att jag har levt större delen av mitt liv som en slaskpåse. Du läste rätt: en slaskpåse! Sedan jag gick på mellanstadiet (på lågstadiet var jag en försynt tyst och blyg typ som inte gjorde mycket väsen av mig, men som magister Bäckström uttryckte det i fyran: "det har hon tagit igen rejält nu!") har jag alldeles för många gånger tagit andras strider. Jag har aldrig gillat orättvisor och är inte särskilt konflikträdd eller böjer mig för auktoritära individer. Bra egenskaper tycker jag själv, men de är ju inte problemfria. I kombination med att jag alltid har gillat att skriva och dessutom, vid ilska och annan affektion, inte varit rädd för att ta till orda har jag ofta fått/tagit rollen som den som sonderar problemet, agerar och tar till orda. Igår kom jag på att ofta är man en enad grupp fram tills den stund det är dags för räfst och rättarting. Jag börjar tala och sedan.. Sedan är det total tystnad. Folk skruvar olustigt på sig, tittar ner och försöker på alla möjliga sätt bli osynliga. Kämpaglöd och "enade vi stå, söndrade vi falla" är ett minne blott. När det är skarpt läge så blir det plötsligt alldeles för obehagligt och tankarna om vad andra ska tycka blir viktigare än att stå upp för sig själv. Jag har bestämt mig för att inte utsätta mig för detta mer. Vill någon strida mot sin chef eller något missförhållande så varsågod. Rör det inte mig så får ni klara er själva! Det är i alla fall min målsättning sedan vet man ju inte hur det ser ut i skarpt läge... Så ser ni mitt CV så vet ni vad jag menar när jag skrivit "f d slaskpåse". Fortsättningsvis får alla ta hand om sitt eget avfall - min påse är överfull!

Har även fått lite av en chock idag via Linkedin. Gratulationer på årsdagen har trillat in. Årsdagen tänkte jag. Vilken årsdag?!? Tydligen har jag haft samma arbetsgivare i - håll i er! - FEMTON (15!) år! Som tur är har det inte varit samma arbetsplats eller samma arbetsuppgifter under alla dessa år. Frågar mig återigen: vart tog alla mina drömmar vägen?!? Är loppet kört?

FAKTA, vetenskap, logik, sanning - ack så svårt...

FAKTA, vetenskap, logik, sanning - Ulf Dahlsten "Efter coronan. Svensk modell i kris". Visst hade det varit härligt om just detta blev resultatet av postcorona? Efter att under mer än ett år lyssnat på den ena mindre begåvade än den andra känner åtminstone jag ett behov av att förklara foliehatt omodernt för all framtid. Att mänskligheten har fördummats i takt med att tekniken har utvecklats har vi ju sett prov på många gånger, men jag tror faktiskt att denna perioden har övertygat åtminstone mig att degenereringen har gått mycket snabbare än jag trodde. Det blir bara fler och fler som bevisar att det saknas begränsningar för hur dum människan har möjlighet at bli. Jag accepterar att vi tycker olika, har olika politiska ståndpunkter, olika uppväxter och olika socioekonomiska möjligheter. Men dumhet, korkade personer och ren idioti... Jag är så infernaliskt trött på det! Vill du inte vaccinera dig? Okej! Du behöver inte springa och slå dig för bröstet och skrika om att vaccinet dödar. Ta reda på fakta och basera din åsikt på FAKTA och var sedan tyst. All skräckpropaganda som florerar i social medier fyller endast en funktion: att skrämma upp och skapa osäkerhet och otrygghet hos dem som inte litar på sig själv utan dras med i masshysterin. Galghumoristiskt kan man ju påstå att det artificiella intelligensen behövs med tanke på hur den mänskliga intelligensen har utarmats. 

Jag läste dagens ledare i Sydsvenskan idag. Som vanligt välskrivet och initierat av Per T Ohlsson "Den stora frågan" om hur Kina och Ryssland sakta men målmedvetet genom hot och trakasserier försöker etablera en ny "multilateral" världsordning. Ryssland utgör det kort,- och medelfristiga hotet mot friheten. Men på sikt är det Kina som är det enskilt största hotet mot västerländska värderingar, vår frihet och demokrati. Utgångspunkten är ett investeringsavtal mellan Kina och Europa, som vid granskning föga förvånande visade sig vara en "omsorgsfullt gillrad kinesisk fälla". EU ser en möjlighet att få tillgång till den gigantiska kinesiska marknaden och Kinas dolda agenda är att vara den globalt dominerande stormakten 2050. Det "multilaterala" handlar om att den dekadenta västerländska liberala demokratin slåss sönder och att världen dansar efter Kinas pipa. Det är ju uppenbart för oss som följer med i nyheterna och omvärldsbevakning att Kina utgör det allvarligaste hotet mot de demokratiska normer som ligger till grund för vår frihet. Genom hot och trakasserier vill man få övriga världen att böja knä för kinesiska regimen. Genom spionage och målmedveten propaganda äter sig den totalitära kampanjen in i västerländska opinionskanaler och varje kritisk synpunkt, föga förvånade, är ett uttryck för amerikansk propaganda sett med den totalitära kinesiska regimens ögon. Skrämmande framtid tycker jag...och jag vet vad jag svarar på den stora frågan:

"Skall vi böja oss för makten och pengarna den här gången igen, för hoten, för trakasserierna, eller skall vi, redan nu, göra vår plikt och vår demokratiska samhällsmodell ännu lite bättre, ännu lite friare, ännu lite mer jämlik, ännu mer öppen? Det är en fråga som överskuggar allt annat. Det är den stora frågan."

Tidigare har jag skrivit om min högst personliga och konspiratoriska övertygelse om att det inte alls är en slump att pandemin släpptes lös via Kina, men jag säger det så gärna igen: det är endast ett land som har tjänat på detta. Just precis - Kina! Kina som köper upp mängder med aktieposter i västerländska bolag, Kina som exporterar mängder med engångsmaterial (i mycket varierande kvalitet), Kina som ligger bakom mängder av falsk propaganda och som, via sociala medier, planterar mängder med desinformation. Nu är det säkert någon som gärna vill flika in att de som tjänar mest är läkemedelsbolagen som på alldeles för kort tid har tagit fram ett med största sannolikhet dödligt vaccin (LÄS PÅ!). Att tjäna pengar har ju alltid varit en riktigt ful sysselsättning i vänsterfalangen. Ett intressant faktum om man tittar på de kommunistiska staternas despoter - fast de tjänar ju inga pengar, utan tar bara det de anser sig ha rätt till. 

FAKTA, vetenskap, logik, sanning - viktiga parametrar i en förhoppningsvis bättre värld post C19!

Avslutningsvis måste jag nämna, som uppföljning till mitt förra blogginlägg, att det skrevs en inlaga angående "Tunna blå linjer" av Joakim Palmqvist som är kriminalreporter på Sydsvenskan och under många år har följt Malmöpolisen. Vi är av samma åsikt...