måndag 29 mars 2021

Våren spritter, men man liksom inget "gitter"

Påskvecka och sista skälvande dagarna av mars. Jag kan fortfarande inte förstå var tiden tar vägen?! Underbart skönt att ljuset har kommit tillbaka även om det, just idag, är bitande kyliga vindar och tidvis riktigt blöta skurar. Men det är bra för min nystrollade gräs (moss-?) matta att det kommer en del rotblöta. För att inte tala om hur behagligt det är för oss pollenallergiker! Normalt brukar jag klara mig hyfsat fram tills björken slår ut, men i år ställer hasseln och alen till med stora problem över landets södra delar. Min granne blängde djupt ogillande på mitt träd och såg mig stint i ögonen medan hon väste: "AL???!!!" Jag svalde nervöst - nej, det gjorde jag inte men det blir en bättre historia - och svarade: "Bok! Det är en bok!" Visserligen är min bok i vägen för min framtida trädgårdsplanering och ska så småningom tas bort, men desperationen i hennes röst vid tanken på att denna bok egentligen är en allergiframkallande al, såg jag framför mig hur hon gick ut med motorsågen en mörk natt och tog ner trädet. Det är ett stort träd. Det är ett väldigt stort träd. Ett stort träd som kan orsaka stor skada om det fälls på fel sätt. Försökte skoja om att al sällan bär bokollon i den mängd som vi såg föregående år, men se den lilla vitsigheten gick henne över huvudet. 

Trädgårdsarbetet har startat för säsongen och det märks inte minst på alla små muskler som har legat i träda sedan förra året. På Marie bebådelsedag förra veckan var jag ledig och ägnade dagen åt att försöka hitta någon form av struktur på mitt vildvuxna hemman. Jag är ju ganska smart och bra på att få fasaden att se snygg ut, så jag gjorde som jag brukar: startade med sådant som syns tydligt, det vill säga skogsröjning. I detta fall handlade det om att ansa en vildvuxen kaprifol och framförallt, en i denna kaprifol självsådd vresros med taggar så att ett piggsvin skulle vara avundsjukt. Inte nog med att det är miljoner taggar över hela rosen, den är också fyra meter lång på sina ställen och nästan omöjlig att bli av med. En nära-döden-upplevelse skulle man kunna sammanfatta det med. Nåväl. Jag står alltså vid kaprifolen som inte har klippts ner de senaste femton åren fastnaglad vid en vresig ros som når förbi fönsterna på andra våningen när jag plötsligt hör vårens mest glädjefulla sång. Tranor! Jag tittar upp och ser att det kommer ett sträck med ca femtio tranor som lägger sig precis över mitt hus och cirklar runt i väntan på att vindarna ska bli rätt. Tala om att jag kände mig bebådad! Det var en ren lyckokänsla som genomfor mig där jag stod med tröjan fastnaglad i rosen och håret intrasslat i både ros och kaprifol. Just i det ögonblicket ankom våren 2021.





En av mina vänner skrev i förra veckan en väldigt bra artikel om hur mycket mänskliga möten betyder för den kreativa processen. Jag kan avundas de människor som klarar av att känna skaparlust i dessa tider. Må så vara att man har mer tid hemma för att man slipper tiden till och från arbetet, men för min del känner jag exakt samma inspiration som jag hade efter min långtidsdepression. Noll! Det är i ögonblicken då vi möts på riktigt som den tändande gnistan finns. Den som tänder lusten att skapa och som får den kreativa processen att starta. Eller där vi kan vara passiva åskådare, men hjärnan och synen samarbetar och formar intrycken till ett behov att göra något eget. För min del handlar skapandeprocessen mycket om att iaktta andra människor i vårt gemensamma rum - stadens gator och torg, restauranger, barer och caféer. Att tjuvlyssna på samtal när jag åker buss. Alla dessa naturliga träffpunkter som numera inte ska användas för det som är syftet: att mötas. Det är självklarheten i att spontant kunna möta både kända och okända i det offentliga rummet som jag saknar mest. Att vara pollenallergisk, extremt extrovert och kreativt handlingsförlamad är en tickande bomb den dagen vi släpps ut i den sociala tillvaron igen. Som jag längtar! Bäva månde det offentliga rummet...



måndag 22 mars 2021

Kalla vårvindar i en allt mer korrumperad värld

Idag hade jag tänkt skriva om spring i benen. I betydelsen springa som verb och som engelskt substantiv. För nog sjutton brottas man med vårkänslor all over. Inte minst med en envist allergidroppande näsa och kliande ögon. se er omkring och vänligen notera hasselns gigantiska hängen så förstår ni vad jag pratar om... Men inte ens den fantastiska våren som ligger framför oss kan avhålla mig från att bli irriterad. Är det för att jag är pandemitrött i kombination med vårdepp och allergi eller har människosläktet verkligen blivit så otroligt  mycket galnare under det senaste året? Maktfullkomlighet och faktaresistens vajar likt ovälkomna röda flaggor framför mina oskyldigt blåa ögon. Jag måste skriva av mig så att jag kan gå vidare...

"All offentlig makt utgår från folket". En välkänd mening som brukar användas vid olika typer av manifestationer och/eller demonstrationer. Ibland tror jag att folk är mindre vetande. Eller grundat på empirisk erfarenhet, vet jag faktiskt att en stor del av populationen är korkade faktaresistenta flummare som använder demokratiska begrepp som det passar dem. Vi kan väl börja med att "all offentlig makt utgår från folket": vad betyder det konkret? Det första kapitlet i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar d v s lagar som kräver att riksdagen fattar två likalydande beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten. Tanken med detta förfarande är att det ska skydda demokratin - inga förhastade och ogenomtänkta populistiska beslut utan beslut där väljarna i en demokratisk process får vara med och påverka utfallet. Att all offentlig makt utgår från folket betyder att det är vi medborgare som är med och bestämmer hur vårt representativa och parlamentariska statsskick ska se ut genom att välja representanter till riksdag, landsting och kommun. En demokratisk process är här ett nyckelord. Det är hur majoriteten har lagt sina röster som avgör vem som ska sitta i de olika politiska beslutande organisationerna. Majoriteten! All offentlig makt utgår från folket betyder således inte att jag personligen har tolkningsföreträde och någon parlamentarisk rätt att bryta mot lagar och regler för att jag inte håller med dem som sitter i regeringen. Folket är lika med majoriteten. Vi behöver inte gilla det, men det är det som är själva andemeningen med demokrati.

Sedan har vi begreppen manifestation och demonstration - två sidor av samma mynt. Organisationen World Wide Rally for Freedom har uppmanat till folkresning mot coronarestriktionerna och dessa, i mitt tycke faktaresistenta foliehattar, använder sig av begreppet manifestation för att det låter mer positivt helt i linje med det budskap de säger sig framföra. Men vet ni vad? Demonstration är exakt samma innebörd men med negativ klang. Manifestation och demonstration kräver tillstånd från polismyndigheten. En liten bagatell som denna organisation tycker är onödig för i deras värld utgår all offentlig makt från folket d v s deras trosanhängare. Såväl deras budskap som retorik är att återkastas till Trumpismens era "Make America Great Again", "Fake News", "Riggat val" - ja, ni minns... En stilla undran när man läser och hör dessa människors inskränkta åsikter (jag är väl medveten om att de själva tror sig sitta med sanningen i sina små hemman med trampat jordgolv och det är klart: tror du på en alternativ sanning och lever i en konspiratorisk bubbla med faktaresistens i stället för en källkritisk tro på forskningsresultat och vedertagen expertis, då är det väl en sorts sanning) och deras rop om frihet, åsiktsförtryck och att de faktiskt tillhör "folket" är om de överhuvudtaget har någon insikt om hur det ser ut i världen utanför? Åk till Kina. Åk till arabvärlden: Åk till Polen. Åk till Ungern. Det finns en hel hop av totalitära ickedemokratiska stater att besöka. Jag tror det vore bra att de såg hur det ser ut när det är förtryck "på riktigt". 

Den här rörelsen samlar konspirationstänkande i hela spannet - från nyandliga vänsterhippies till högerextremister. En del av dem är flummiga antivaxx:are, en del av dem är där för att de ser varje folksamling som en möjlighet att slåss mot polisen och mot oliktänkande. Naturligtvis hänger den vänstervridna presskåren på och kräver att demonstrationsförbudet ska hävas. En inskränkt mötesfrihet tolkas som ett försök från makten att tysta politiskt oliktänkande. Kulturchefen i Sydsvenskan uttryckte det så här i söndags:
"Möjligheten att gå ut på gator och torg och protestera är en ventil i en demokrati. Och om denna ventil i dessa tider främst skulle utnyttjas av ytterkantsröster, som få sympatiserar med eller ser nyttan med? Ja, i sådana fall vore det ett sundhetstecken för det politiska systemet."
Vore det verkligen så? Jag tvivlar. Enligt polisen i Malmö var det en grupp demonstranter som till och med frågade vad de skulle göra för att provocera fram bråk med polisen. Är detta en politisk rörelse på ytterkanten? Jag ser det som en grupp mindre begåvade som tycker att allting är polisens fel och att anarki är det bästa som finns. Ett styrelseskick som brukar förespråkas av de som senare ser en totalitär stat framför sig.



Jag tror på mötesfrihet. Jag tror på politiska diskussioner baserade på ideologi, argumentation och saklighet i stället för knytnävar och våldsyttringar. Jag lever i en förhoppning att den svenska bildningsnivån ska vända uppåt. Jag tror på demokrati. Men! Jag tror inte på ett system där ett parti (läs socialdemokraterna) tror sig vara statsbärande med ständig rätt till statsministerposten och där partiledaren per automatik likställs med landsfader. Personligen skulle jag säga att eran med landsfader sedan länge är passerad och lagd i malpåse. Jag tror heller inte på ett system som är uppbyggt på nepotism (svågerpolitik). Eller ett system där du som minister, departementsråd eller hög chef inom myndigheter kan missköta ditt arbete om och om igen och som tack få förnyat förtroende; gärna via en spark snett uppåt. Maktmissbruk och nedvärdering av väljare och medlemmar i ideella föreningar är tyvärr vardagsmat. Personligen tycker jag exempelvis att man har förbrukat mitt förtroende om man kallar till årsmöte och i kallelsen talar om att alla poster är tillsatta. av styrelsen och vad jag vet har medlemmarna varken delgivits nomineringsförfarande eller fått vara med och rösta utan delges ett paket klappat och klart. jag har full förståelse att ideella föreningar och fackliga organisationer tappar medlemmar. Maktfullkomlighet finns på alla nivåer och är en farsot som borde utrotas med rötterna. Men att demonstrera mot detta under coronatider är inte rätt tidpunkt. Jag knyter näven och väljer andra vägar. Det brukar utan undantag leda till något bättre!

Man ska alltid avsluta med något positivt har jag lärt mig. Så har ni inte sett den danska serien Brottet (finns på TV4play) så tycker jag att ni ska göra det! Den är skriven av Sören Sveistrup, som även har skrivit den mycket läsvärda deckaren Kastanjemannen. Ett utmärkt val som påskekrim!