En evighet sedan jag uppdaterade bloggen och ändå går det knappt en dag utan att jag tänker att idag, idag ska jag uppdatera. Hela blogginlägg finns i mitt huvud, men sedan är det som luften går ur mig när kvällen kommer och arbetsdagen är slut. Rädslan att kreativiteten ska kopplas bort igen är stor, men jag hoppas att det bara handlar om en vanlig simpel datatrötthet. Mitt arbetsredskap är ju som för så många andra en dator. För möten och för hands on projekt. Mer av den varan blir det när jag kliver in i min nya roll efter semestern, men eftersom detta inte är allmänt kommunicerat så ligger jag lågt. Kan dock säga att det känns oerhört inspirerande och att jag ser framemot det. Även om jag hyser känslan att jag sitter med Svarte Petter, d v s jag kommer att hantera mina nya arbetsuppgifter OCH en stor del av mina gamla. Med andra ord: det blir exakt som det brukar bli för oss som presterar i överkant.
Vad har jag då ägnat de senaste månaderna åt förutom arbete? Jag vill skriva att jag tränat, men man ska inte ljuga... Sanningen att säga är att jag egentligen inte vet. Jag har läst en ryslig massa böcker och sett en mängd serier, vilket är skönt på hjärnan, men en mardröm för fysiken. Minns inte när jag hade så här dålig kondition. Får till mitt försvar säga att våren har varit djävulsk ur allergisynpunkt och när allergin släppte blev det alldeles för varmt för att jag ska må bra av fysisk ansträngning.Nu sitter jag mest och tycker synd om mig för att jag har förfallit. samtidigt som jag försöker övertyga mig om att för att uppfylla kraven på Beach 2023 så är det bara att ta sin kropp till en strand. Förslagsvis folktom...
Om det fysiska har blivit eftersatt så har jag ägnat desto mer tid till det inre. Under våren har jag deltagit i en grupp där vi har jobbat med vår intuition och meditation. Återigen har jag övertygats om att det finns något mer än det ögat ser, men jag har svårt att acceptera och landa i den övertygelsen. Första gången vi skulle hitta våra egna shakran så var det helt stängt hos mig när det gällde kreativiteten - de övriga var det inget problem med - men sista gången "öppnades" även detta shakra och det var en resa! Kanske har denna resa i mitt inre tagit mer energi än vad jag trott? Oerhört intressant har det varit och dessutom inbillar jag mig att det är nyttigt för en stockkonservativ naturvetare som undertecknande att gå utanför sin comfort zone emellanåt.
Jag ser också i min kalender att det varit en hel massa sociala aktiviteter med familj och vänner, konserter, bokklubbar x 2 (lagom är så inte min melodi), restaurangbesök (sorry om det är jag som driver upp inflationen), Dublinresa (så klart; ingen vår, höst, sommar eller vinter är komplett utan Dublin - synd att ekonomin inte tillåter att det sker varje kvartal...) och ovanpå detta en jäkla massa arbete. Kanske inte konstigt att orken tryter och elefantskötaren vrålar "Nu räcker det gamling!"
Om fyra arbetsdagar ska jag äntligen starta min semester och som alltid är det tusen saker som ska fixas. Jag mjukstartar med Köpenhamn på fredag och sedan är det knappt en vecka innan den efterlängtade resan till Skottland med Highlands ska äga rum. Efter ett par veckor på hemmaplan avslutas semestern i Galicien. Förhoppningsvis ska jag komma igång med bloggen igen. Och med mina powerwalks och joggingturer på morgonen. För som rubriken säger: livet är för kort för att slösa bort en enda dag!
