Med vilka ögon möter du livet?

"Fisken i vattnet

En liten fisk simmade i havet och mötte en mycket gammal fisk som sa:
- Oceanen är oändligt stor och fantastisl.
Den lilla fisken simmade omkring och tittade överallt.
- Men var är den? frågade han.
- Du är i den, svarade den gamla fisken.
- Här finns bara vatten, sa den lilla fisken och simmade besviken vidare."

(Detta är en hinduisk berättelse hämtad ur 99 berättelser av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron
Ragnar).

Just nu läser jag Alice Munro För mycket lycka. För mig är det en bedrift. Inte att jag läser en Nobelpristagare - det har faktiskt hänt förut! Däremot brukar jag inte läsa novellister. Om jag ska vara ärlig så har jag nog tillhört den där snobbiga skaran som sett ner på de författare som "bara" skriver
noveller eller vad jag lite föraktfullt kallat halvmesyrer. Men jag kapitulerar! Munro är mästerlig och jag njuter av varje mening. Att jag dessutom tvingas till "slow-reading" ser jag som en positiv
bieffekt.
Jag har alldeles för bråttom till vardags, vilket betyder att jag många gånger inte får någonting gjort.

När min hjärna registerat alla dagens måsten så har min inre elefantskötare redan bestämt sig för att
det är ingen vits med att dra i gång något för det blir ändå inte klart i alla fall. Försök att få en elefant att göra något om inte elefantskötaren är med på noterna!

Med Alice Munro som sällskap tvingas jag till att Nua. När jag har läst en novell måste jag pausa för att begrunda vad jag har läst och under pausen vill jag aktiveras. Lite lagom alltså. Då viker jag tvätt, tömmer diskmaskinen och är jag riktigt engagerad så river jag ner tapeter. Noveller har alltså en
positiv inverkan på mig!

Vart vill jag då komma med detta? Allt ska ju ha mål och mening - för det gäller väl även 2014?!?
Den korta hinduiska berättelsen och titeln på Munros novellsamling i kombination med min yngste
sons uttalande på nyårsafton har fått mig att försöka se på livet med nya ögon. Lämna det gamla synsättet (såå 2013) bakom mig och faktiskt försöka LEVA fullt ut. För mycket lycka kan man säkerligen inte få och vad den lille fisken anbelangar så är det ju så att man missar allt om man inte ser det man har. Så enkelt och så svårt!

Vad min yngste son sa?

Jo, han stod framför spegeln när han klätt om inför nyårsfirandet, jag tittade på honom och
sa: "Precis som din pappa var, så är du sjukt nöjd med dig själv och ditt utseende." Med allvarlig blick tittade han på mig och svarade: "ABSOLUT! Du borde prova det, mamma!"

Så nu jäklar tränas det! Inte bara på gymmet, utan varje gång jag passerar en spegel...