"Öppna dörrar är bra. Stängda är inget att ha". Så skaldade en av mina gymnasiekompisar när vi skulle skriva dikt på en svenskalektion. Vår lärare tyckte den var väldigt bra, om än kanske i kortaste laget. Vi, eleverna, skrattade nog mest åt nödrimmet och funderade inte så mycket över innehållet. Det är ingen dålig strof. Ordkarg, men den har faktiskt både djup och mening. På något filosofiskt sätt. Öppna dörrar är ju faktiskt bra. Både bildligt och bokstavligt. Jag tror på öppna dörrar och skräms samtidigt av de stängda. Ta den politiska agendan till exempel. Hur mycket döljer sverigedemokraterna bakom sin välfernissade yta? Borde det inte vara viktigare för både moderater och socialdemokrater att öppet och med ett enat yttre gentemot alla former av främlingsfientlighet och tendenser till nationalpolitisk populism möta dessa enkelspåriga, och därför ack så farliga, sverigedemokrater. Är det förresten inte ganska förfärligt att detta ytterlighetsparti kan kallla sig demokratiskt?!? För Sveriges skull vore det en välgärning att M och S lägger sin populistiska pajkastning åt sidan och tar ett gemensamt krafttag mot detta, i mitt tycke, största hot mot ett demokratiskt och jämlikt Sverige. Jag är väl medveten om att övriga partier helst inte vill kommentera och debattera den infekterade flyktingfrågan för det är i princip detsamma som politiskt självmord, men faktum kvarstår: svensk invandrarpolitik är undermålig och trots många, många år av diskussioner och käbbel så har vi misslyckats med integrationsfrågorna och i stället har det bildats ett vi som står i skarp kontrast mot dem.
Men jag ska inte fördjupa mig i det politiska även om det är väldigt spännande. Det lär bli fler inlägg om politiska funderingar detta valspäckade år.
Det är en konstig tid vi befinner oss i. I går gick en man in på en bokhandel och tände eld på del 4 av Knausgårds Min kamp. Jag har aldrig tänkt:"usch, vilken dålig författare/bok - jag går in i bokhandeln och sätter fyr på en pocketbok". Å andra sidan kan det ju också vara ett uttryck för min försiktighet och ovilja att dra uppmärksamhet till mig...
Jag funderar på om detta är ett uttryck för det bekräftelsebehov som folk i allmänhet tycks lida av. Titta på all matbilder, selfies och dagens look på Instagram! Ellermina egna favorithatobjekt: statusuppdateringar på Facebook!! Jisses, vad folk fejkar för att uppvisa ett perfekt liv, perfekt boende, perfekt kropp, perfekta måltider och perfekt familj. Min uppriktiga åsikt är att ju större behov folk har att sälja in perfektionism, desto större sannolikhet att det svajar betänkligt på den fronten. Blir man verkligen lyckligare av att checka in VARJE GÅNG man är på gymmet? Eller lägga ut bilder på samtliga av dagens intagna måltider?? Boring, tycker jag! Sedan finns det säkert mång som stör sig på att jag skriver ganska många statusuppdateringar per dag och att de inte alltid handlar om något substansiellt. Min målsättning är att vara personlig, men inte alltför privat. "Stängda dörrar är inget att ha", men ibland önskar jag att det fanns flera dörrar på glänt än en massa vidöppna som mest suger energi från en.
Ska avsluta med att tala om att jag i går var Trött, Fet, Ful och Anti - TFFA. Ytterligare negativ påverkan således. Men plötsligt händer det! Även i IRL!
I dag har det vänt! Fet och Ful, men efter ytterligare en hård träning så tror jag att det bara kommer att vara ett litet stort F som i ful kvar i morgon.
Och på fredag startar ju partyhelgen så då är det Het, Snygg och Sexig som gäller. Tur att jag är så flexibel :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar