Så otroligt efterlängtad denna fredag varit! Jag har jobbat åtta dagar sedan min senaste ledighet, men det känns som minst ett halvår. Vilken belastning det har varit på telefonen och postflödet! Men nu är det klart och nästa vecka blir det skrivning av minnesanteckningar (en av mina paradgrenar) och sortering av papper. Många papper är det! Jag gillar att ha mycket att göra och blir mer effektiv med stora högar i kring mig, men jag fixar inte att höra den allmängiltiga kommunala klagovisan om att ha sååå mycket att göra. Jag delar kontor med en sådan och det äter upp mig inifrån att ständigt behöva
ödsla min energi på att INTE be henne fara och flyga ut bland korna på isen i hennes värld. Elakt, men ack så sant! Vad som är intressant är att hon är den enda av oss som har pärmarna för 2014 klara och nästan alla papper sorterade... Skönt att det är helg så man kan glömma präktigheten
personifierad! Många inom offenlig verksamhet skulle få så mycket mer uträttat om de lade sin energi på jobbet i stället för att springa runt och tala om för andra hur mycket de har att göra. Det blir patetiskt i de fall där man själv står bredvid och ser flödet av post och hör telefonsamtalen. Ursäkta alla kolleger i offentlig verksamhet som läser detta! Jag vet att många jobbar och sliter hårt! Men de
som arbetar hårdast och har det mest stressigt har oftast inte tid och ork att klaga!
Ja, ja - nog om detta. Helgen har inletts. Härligt! Jag startade ut med en stor härlig räkmacka på Grand Hotel och några glas vitt förgyllde den kulinariska upplevelsen. Mycket folk i baren och ett förhoppningsfullt sorlande fick mig i helgstämning trots förlamande trötthet. Det känns att man är ett riktigt partylejon när man redan efter första glaset vin diskret försöker dölja en gäspning bakom handen. Klockan var nog inte ens 5... Även på röjarområdet har jag alltså passerat bäst före datum! Jag har hört att de har pensionärsdanser kl 13 - 16, kanske ett koncept som skulle passa?!? Fast jag är ju en värdelös danspartner. Förstår inte den ojämlika regeln som ger männen rätt att föra på dansgolvet. Vem har bestämt den ordningen? Jag accepterar det icke! Min man och jag fick faktiskt en kurs i modern sällskapsdans, men det gick inte så bra. Stegen fastnade ganska lätt, men när det sedan var dags för själva dansandet blev det problematiskt eftersom vi båda var dominerande och
ville bestämma. Föreställ er en stor atlantångare med två kaptener, som båda vill åt diametralt olika
håll. Lite så var det att se oss i dansens virvlar. Eller rättare sagt; det blev inga virvlar överhuvudtaget. Virvlar kräver nämligen rörelse... Skönt att vara så vuxen så man kan rycka på axlarna åt eländet och acceptera att man inte behöver vara bäst på allt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar