Strax börjar Min bästa väns bröllop på TV3. En av de där filmerna som jag sett ett otaligt antal gånger, där jag kan replikerna och älskar musiken. I detta nu, de sista skälvande minuterna innan filmen börjar, borde jag verkligen byta kanal. Nä! Det hann jag visst inte. Får väl titta på den med ett halvt öga och fortsätta blogga. Man kan ju undra varför vissa filmer kan ses gång på gång utan att man tröttnar. Kanske det sitter i sedan barndomen. Barn älskar ju att lyssna på samma sagor om och om igen, titta på samma film flera timmar i rad och lyssna på samma musik utan att tröttna.
Det är ju inte så att just denna film är djupsinnig och av filmhistorisk betydelse. Motsatsen är väl närmare sanningen... Men man (jag) blir glad ända in i hjärteroten av igenkännande och älskar den pekorala förutsägbarheten. Och Rupert Everett! Vilken kvinna och MAN gör inte det?!? Älskar honom alltså!!!
Just i kväll behöver jag något fast och välbekant att hålla fast i. Mitt euforiska tilltag i fredags känns lite mindre övertänkt i dag, men som en mycket god vän sa i telefon tidigare i dag: "vila i att du har gjort det och lita på att det blir bra". Så det är det jag försöker övertyga mig själv just nu; jag har inte gjort bort mig utan måste se framåt! Det största problemet är väl att jag är otålig till min natur och fullkomligt avskyr att inte ha kontroll och vara den som sitter bakom ratten. Men, med min numera blommande positivism på grund av sömnstörningarna, så väljer jag att se denna prövning i mitt liv som karaktärsdanande. Jag ska uthärda denna svåra prövning och förtrycka mitt kontrollbehov (hahaha, inte ens jag tror på det, men det ser bra ut i text).
Yngste sonen kom hem från sin semester för ett par timmar sedan. Bubblade om hur härligt de hade haft det i Spanien, god mat, god dricka och en massa bad och sol. Efter en halvtimme stack han iväg och käkade med en av sina medresenärer och nu är det innebandyträning. Inser att jag inte är så högprioriterad längre ;-). Å andra sidan hade jag ju inte fått sitta här och njuta av Cameron Diaz skönsång om han hade varit hemma. Och dessutom, hemska tanke!, hade jag varit tvungen att laga mat. Det finns en hel del fördelar med självgående barn! Nu ska jag njuta av filmen och hoppas att den kan hjälpa till att sänka min hjärnas nattliga spinnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar