Nöjd med mig själv

Fredag! Landat i soffan efter en riktigt hektisk vecka med massor av arbete, som var tvunget att vara klart till i dag. Lämnade mitt skrivbord rensat från alla papper och på måndag blir det stora sorterings- och arkiveringsdagen. Men den dagen den sorgen!

Det blev en bra vecka trots sömnbrist och plågsam huvudvärk på eftermiddagarna. Det ena hänger ju ihop med det andra... I förrgår körde jag ett rejält gympass och trodde inte att jag skulle överleva cardioträningen. Insåg dock att ingen skulle tro på det: att det i dödsannonsen skulle stå att jag dog på gymmet. Alltså kämpade jag vidare och överlevde. Hurra! Sov faktiskt när väckarklockan ringde i går morse, även om jag varit vaken ett par gånger. Fysisk aktivitet is da shit! När jag kom hem efter jobbet i dag så hade sonen planerat kvällens middag och skulle även tillaga den. Själv snörde jag på mina joggingskor och stack ut på 45 minuters powerwalk/joggning. Underbart väder att springa i och jag var så glad att jag valde bort gymmet. Mitt stackars huvud behövde verkligen rensas med frisk luft och psyket laddas med endorfiner och serotonin.

Jag är dessutom oerhört stolt över mig själv som modigt kastade mig in i en situation som känts jobbig några veckor och nu, efteråt, känner jag mig väldigt nöjd och full av framtida tillförsikt. Anfall är bästa försvar och nu ligger bollen framför fötterna på en annan anfallare, redo för inspark!

Nu ropar kudden högt. Det blir en tuff dag i morgon: den årliga kräftskivan med familj och goda vänner ska gå av stapeln och eftersom den, traditionsenligt (hur uppkommer alla dessa traditioner?) är hemma hos mig och eftersom jag ständigt kör mitt tjatiga mantra: "Jag fixar allt" underförstått kan själv, så är det en del att stå i. Tidigt tapto för att hinna med alla förberedelser. Men det brukar bli bra om man hjälper till med en blåslampa i rumpan.