Att vara sömnlös i Staffanstorp påvisar inga som helst likheter med att vara det i Seattle. Detta är jag fullkomligt övertygad om. Ingen Tom Hanks, inget romantiskt trånande till radioprogram och jag är definitivt ingen charmig och snygg Meg Ryan. Här, i Staffanstorp, är det mest oroliga drömmar (som jag inte minns ett dugg av), hår klibbandes i pannan och nacken och tomma, håliga ögon som möter spegelbilden när man väl går upp.
Är detta ett tecken på att jag håller på att stressa upp mig för att börja jobba? Eller helt enkelt vädrets fel? Våra hus är ju inte direkt byggda för att det ska vara ett behagligt inomhusklimat när det är "tropisk" värme utanför - dag som natt. Önskar verkligen att det blir åska snart. Denna kvalmighet går en på nerverna! Kombinationen med en massa vidriga flygfän - trips, flygmyror, flugor och aggressiva humlor (JO! Sådana finns faktiskt!) gör att jag skulle vilja få i ide och vakna upp i mitten av september till hög klar höstluft, sol och blå himmel. MEN - med tanke på min sömnlöshet så är ju inte det något bra alternativ. Hur kul är det att ligga apatiskt klarvaken i ett ide en månad eller två?!?
Det blir väl som vanligt. Gilla läget och leva zombieliv. Jobba, äta, sova, dö. Ungefär så mycket man orkar med när man snittar fyra timmars sömn per natt.
Fortfarande är det semester och fortfarande sommar, så det känns som ett bra läge att kliva ur sängen, fixa frukost och sätta sig i uterummet med dagens världsblad. Om detta trötta huvud och av sömnbrist slöa kropp orkar så kanske, KANSKE(!), jag tar mig till gymmet för första gången på en månad. Semesterstiltje är förödande. Och antagligen nödvändigt för att orka hålla sig sömnlös resten av året :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar