Plötsligt händer det. Tyvärr ingen Trissvinst, inte ens 30 kr ( det är väl det minsta numera?). Orken att kämpa har försvunnit. Inte så att det finns någon dödslängtan, utan snarare en trötthet på att inte riktigt orka leva det liv man vill. Min sömn är helt rubbad. Kan man ju i och för sig vara glad för; att det bara är sömnen som är rubbad alltså... Vaknar före gryningen och får gå upp och, bildligen, väcka tuppen. Det är för lite att sova tre-fyra timmar per dygn och tro att man ska fungera i vardagen. Det hade ju varit okej om de extra vakna timmarna hade använts till något konstruktivt, men se till det saknas energi. Blir mycket spännande att se hur jag ska klara av att börja arbeta på måndag! Tröttare och glåmigare än före semestern... De två sista dygnen har varit extremt jobbiga och jag skulle utan vidare kunna ta tjänst som professionell gråterska. Väggarna känns som fängelsemurar och så fort jag blir ensam storgråter jag. Det är väl sömnbrist i kombination med att jag inte längre orkar upprätthålla en glad och glättig fasad och prisa ensamheten. Vad vet jag?!? Jag har vänner, familj och egentligen en massa fritidsintressen och för den delen oavslutade projekt att fylla mitt liv med, men något eller snarare Någon saknas. Och då landar jag i otillräcklighet och rädsla för att åter igen bli lämnad. Vet inte om mitt liv är format av återvändsgränder eller om det är jag som väljer fel riktning. Det känns i alla fall som det var både lugnare och mer harmoniskt för en vecka sedan när jag fortfarande hade kampvilja och kämpaglöd. Herregud vad det blev självutlämnande! Men det är ju därför jag skriver. Att få hjärnspökena på pränt kan kanske få dem att försvinna.
Annars har sommaren ju varit fantastisk. Sol, blå himmel, varmt i vattnet och varmt i luften. Precis så som vi önskar att den ska vara :-). I dag var det nog sista dagen i solstolen på badstranden denna sommaren. Det blev ett par timmar innan de svarta molnen skrämde oss hemåt. Lät latmasken gnälla och stack ut på 45 minuters powerwalk/joggning. Skönt väder och det verkar som mina benhinnor har slutat trilskas, vilket jag är väldigt tacksam för. Det är få saker som slår en fysisk urladdning när det gäller att rensa huvudet och, i normala fall, få en stärkande och god sömn. Nu har det precis dragit fram åska och regn, så förhoppningsvis är det inte lika varmt och kvalmigt att sova i natt. Hoppet är verkligen det sista som överger en! Nu gälelr det att klistra på den glada minen och positiva livssynen inför måndagens återgång till verkligheten. Se där! Där fick jag ett projekt, förutom att tömma tvättkorgen, inför söndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar