I dag har jag inte en massa endorfiner som rusar runt i kroppen och fixar så att jag orkar. Dock måste jag ha en väldigt stark vilja som fortfarande står upp och faktiskt går till jobbet och lyckas prestera ett dagsverke. Kroppen skriker efter sömn och huvudet känns som en medicinboll (bildligt talat). Jisses, så många råd man får om hur man ska somna! Men det är ju inte det som är mitt problem. Jag somnar oftast ganska direkt, men problemet är ju att jag vaknar mellan kl. 01.30 - 03.00 och sedan kan jag inte somna om!!! Jag går inte upp, tänder inga lampor utan försöker andas lugnt och slappna av, men det är lönlöst. Även om kroppen kan kännas tung och avslappnad så arbetar hjärnan på högvarv. Riktigt irriterande att inte veta vad de sysslar med däruppe! Någon har klippt av kommunikationen mellan hjärnan och förståelsen, så jag kommer ju inte åt att ringa in problemet. För tillfället är jag så trött, eller rättare sagt psykiskt utmattad, så jag känner inte igen min personlighet. Herregud! Jag är så hjärtligt trevlig mot folk som ringer och ställer till merproblem och merarbete för mig, så jag blir riktigt illamående. Ge mig tillbaka mig själv! Genast!! Man har ju faktiskt ett rykte som man inte vill få förstört på grund av att man är begåvad(?) med en hjärna som kör sitt eget race.
Hur som helst är det en intressant upplevelse att se hur länge man håller ihop utan sömn. I morgon är det tre veckor sedan jag sov en hel natt; tror jag snittar tre timmars sömn per natt sedan dess. Jag har full förståelse för att man använder sömnstörning som tortyrmetod för det är grymt effektivt för att bryta ner en människa. När man har kommit över den första tröskeln kan man inte sova för att man är övertrött. Mycket märkligt fenomen. Tänk själva att vara så dränerad på energi så att man inte ens orkar sova...
Så här ser jag ut numera: (datagrafik (?) Sofia Wilson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar