Mitt hem är min borg

I går kväll ringde det på ytterdörren strax före kl. 20.30. Icke ont anande gick jag och öppnade. Utanför stod en lång och ganska grov man. På gatan stod en blå Volvo av gammal modell med släp.
-" Hej, jag heter Erik. Är din man hemma?"
Jag, som var övertygad om att han kommit till fel hus, vilket hänt förut svarade:
-"Jag har ingen man..."
-"Det kunde man väl ge sig fan på!" fick jag till svar samtidigt som han tog ett steg närmre och tittade på mig uppifrån och ner. Ett visst obehag infann sig, det kan jag erkänna. Sönerna var på träning och jag visste att de inte skulle vara hemma på minst 90 minuter.
-"Du ska inte inbilla mig att du gör det där själv!". Med en nick markerade han att han sett att vi bygger nytt staket.
-"Nej, det stämmer. Det är mina söners projekt".
Han tog ytterligare ett steg mot mig och jag insåg att jag inte hade möjlighet att stänga dörren för han stod i vägen. Då var denna kvinna inte så kaxig längre!
-"Jag har släpet med och behöver pengar! Jag kan ta de där grejorna!". Han menade de gamla järnrören med vidhängande betongklump.
-"Nej tack!"
-"Men jag behöver pengarna!!!"
-"Vi tar det själv!"
Efter en viljornas kamp så fick jag honom att försvinna. Men som för att markera att det var han som avgått med segern passade han på att lite lätt manligt sparka till järnrören. Tur att han inte bröt något för då hade jag väl fortfarande haft kvar honom på uppfarten...

Det är inte ofta som jag blir rädd, men när jag stängde dörren efter honom var jag helt skakig i benen och hjärtat pumpade med dubbelslag. Vaknade flera gånger under natten och kände att jag var fortsatt rädd. Och FÖRBANNAD så in i bänken! Om det nu är så att detta är hans sätt att försörja sig, så får han nog arbeta en del på sin marknadsföring. Att hotfullt närma sig presumtiva klienter är sällan lönande. Och jag fullkomligt avskyr känslan att någon ska kunna komma hem till mig och HOTA! Dessutom var det ganska knäckande att bli så avfärdad när jag sa att jag inte hade någon man... Han hade ju aldrig kommit i fråga, men sättet han sa det på var otroligt förnedrande. KNÖL!

Sönerna är informerade och den mest hetlevrade av dem skulle gärna ge sig ut och jaga reda på honom, men jag hoppas att jag fick honom att förstå att det faktiskt inte hände något. Mer än att jag blev rädd. Förvånande nog i och för sig! The Steel Lady visar vekhet - måtte det vara en engångsföreteelse!