Baksida?

Funderar allvarligt på att flytta sängen till gymmet. Det känns som jag tillbringar mer och mer tid där. Medan jag stod på trappmaskinen i helgens andra långpass så roade jag mig med att räkna ut att jag tillbringar mellan tio och tolv timmar på gymmet. En och en halv arbetsdag! Inte konstigt att andra saker får stå sidan om; typ städning, TV-tittande och läsning. Det är ju veckans bäst investerade timmar i alla fall - en sund själ i en sund kropp. Ställde mig på vågen för första gången sedan i juni och såg till min förvåning att drygt fem kilo har försvunnit! Utan att jag ändrat något särskilt i kosten. Vin, kakor och choklad slinker fortfarande ner lätt som en plätt och utan trugande ;-). Men det är de där endorfinerna som sprakar loss i kroppen och gör att för lång tid utan träning upplevs som väldigt jobbigt. Det räcker inte att hålla sig sysselsatt; kroppen kräver puls och ren utmattning. Älskar den känslan! Inget slår när man upplever flow i löpning. Då när allting bara handlar om att sätta den ena foten framför den andra och hela fokus är att springa i den tunnel man hamnat i. Svårt att förklara känslan och svårt att uppnå. Jag har bara lyckats två gånger under den period när jag sprang väldigt mycket, men jag kan fortfarande förnimma den euforiska känslan.
Det skulle vara intressant att se hur mycket muskelmassa som har bildats i stället för fettdepåer. Om jag inte har helt fel för mig så väger väl muskler mer än fett, så den reella viktminskningen torde vara större. Och det var inte ens meningen! Jag började träna för att slippa ta blodtryckssänkande medel och för att få hjärnan att sluta spinna på högvarv så jag kunde få sova. Bieffekten viktnedgång är ju positiv, men med tanke på tidigare viktras så ska jag nog hålla det under uppsikt så jag inte plötsligt väger 53 kg till mina 173 cm. Det är så enormt lät att dras med...
Har ägnat eftermiddagen åt att ligga i soffan och läsa klart Jan Guillou Mellan rött och svart. Äntligen skulle jag vilja säga för det har tagit en hel evighet, men nu vet jag ju varför. Jag har valt bort soffan för gymmet. Man skulle nästan kunna tro att det fanns någon karl som drog där, men nej - tyvärr inte där heller! Funderar på att lägga in en ny stöt på fotbollsspelaren. De där med att han sa sig ha varit anfallsspelare kan ju inte stämma. Snacka om att missa öppet mål! Tror att han tillhör de där som mest suttit på avbytarbänken. Eller så får jag helt enkelt med list, charm eller direkt konfrontation ta reda på om chokladkillen är ledig. Snacka om att jag skulle bli populär bland mina väninnor och i släkten om jag blev med en chokladbutik!! Frågan är dock hur många extra timmar jag skulle behöva satsa på gymmet för att kompensera för all chokladöverdragen lakritsfudge som jag med största sannolikhet hade tryckt i mig i ett sådant läge? Jisses vilka problem jag har att brottas med en söndag!!