Sista sommardagen?

Det var enklare förut! När jag hade barn som skulle börja skolan efter sommarlovet och det blev en naturlig start på hösten med rutiner och någorlunda fasta tider. Nu flyter vi mest runt i, ett på ytan organiserat, kaos. På insidan är det ett väsen som vägrar inordna sig arbetstider och läggtider - det ena hänger ju på något sätt ihop med det andra. Jag har besökt Citygross i princip varenda dag de sista veckorna för att jag känner en stark motvilja att PLANERA våra måltider. Semesterns spontana middagar försvann för snabbt. Inte bara de förresten; hela semestern gick i ett huj. Mitt badrum tycks aldrig bli klart :(.

En enda rad kakel är satt, men de påstår att det kommer att gå undan nu när det tråkiga, men ack så viktiga underarbetet är klart. Min otålighet saknar gränser...

Hösten annalkande märks i alla fall i klädesbutikerna, som är fyllda med snygga kläder i underbara höstfärger. Såå mycket jag skulle vilja ha! Stövlar, kängor, grova skor och boots...men faktum kvarstår: jag har så det räcker och blir över i mina garderober. Köpte dock en ny väska i går. Nope, man kan inte få för många väskor! Egentligen inte för många par stövlar, boots och skor heller - får väl göra en räd vad det lider :)

Adlibris svämmar över av nya böcker som måste beställas och läsas. En hel del är lånade på biblioteket - nyss avslutad är Jean-Michel Guenassia "De obotliga optimisternas klubb". En tegelsten om livet i Paris under kalla kriget - kan verkligen rekommenderas! Böcker är ju en av höstens mest trivsamma tidsfördriv, enligt mitt tycke. Härligt att krypa upp under en filt i läsfåtöljen med en riktigt bra bok och en stor kopp te inom räckhåll. Att det regnar, som nu, gör det bara mysigare. Personligen tror jag att jag skulle få svårt att uthärda mina mörka och tidvis demoniska perioder om jag inte kunde försvinna in i en fiktiv värld. Det är skönt att kunna fly verkligheten periodvis. Den som aldrig läser måste ha ett ganska trist och torftigt liv. 

Det känns som att denna sista söndagen i augusti också blev den sista sommardagen. Jag låg i min solstol och tittade upp på de snabbt framrusande molnen, som efter ett par timmar blev allt tätare och mörkare. Det dröjde dock tills regnet kom...

Nu går vi in i september och förhoppningsvis (jo, jag tror att jag vill det) så kommer mitt inte att synkroniseras med almanackan. Livet blir så mycket enklare om man är i fas med tiden!