Vi kom att tala om ordet feminism på jobbet häromdagen. Varför minns jag inte och det är egentligen totalt oviktigt. För mig har ordet "feminist" en oerhört negativ klang och det beror på att så många manshatande rödstrumpor kallar sig för feminister och jag kan inte identifiera mig med dem. En kollega sa vid vårt samtal att vi måste återta ordet och göra det till vårt igen. De flesta av oss är nog feminister i betydelsen att det borde vara fullkomligt glasklart med lika lön för lika arbete, att vi alla är lika mycket värda och ska ha samma förutsättningar till utbildning och så vidare. Självklart!? Jag läser just nu Caitlin Moran "Konsten att vara kvinna" - en humoristiskt skriven bok (en och annan skulle säkert tycka den är både omoralisk och ekivok), som skapar många tankar. Kombinationen av läsningen av denna bok, faccebookinlägget om Lindex syn på barnkläder för flickor, en och annan blogg och foton på instagram gör mig mörkrädd. Var det för detta suffragetterna bokstavligen offrade sina liv?! Unga tjejer som lägger ut utmanande bilder på sig själva klädda i nästan ingenting, tjejer som lägger ner hur mycket pengar som helst (var får de pengarna ifrån? Vissa av dem är jätteunga...) på att neutralisera allt naturligt: hårbortagning i form av brasiliansk vaxning, lösnaglar, silikonbröst, botoxansikten, hårförlängning, överträning och blekning av tänder. Att bläddra runt bland bloggar tillhörande småtjejer och unga kvinnor (eller vad man nu ska kalla dem som passerat 20 - 25) är ju som att bläddra i så kallade herrtidningar (ja, det har jag gjort - hemska tanke!). Är det inte sjukt att tro att man måste se ut som en porrskådis för att duga? Även killarna tror ju att sex är som på porrfilm och tycker det är "äckligt" med en orakad tjej/kvinna. Själv tycker jag det är tragiskt att vi kvinnor har accepterat att vi själva och våra döttrar ska bli marginaliserade till ett orakat kön med en massa yttre attribut för att duga.
Kanske dags att dra på sig rödstrumporna och ge sig ut på krigsstigen - inte mot männen utan mot de kvinnor som accepterat denna livsstil som norm! Och som, tragiskt nog, ser ner på de tjejer/kvinnor som vågar vara naturliga. Längtar efter att denna degenererade bekräftelseera ska ta slut, men det dröjer antagligen med tanke på de sociala mediernas starka genomslagskraft.
(För att föregå kritikerstormar: Ja, jag rakar benen, mina armhålor och bikinilinjen. MEN jag ser inte ner på dem som låter bli, jag blir inte upprörd av att en ung kvinna med normal kropp lägger ut en bild på sig själv i bikini på facebook - smalast är inte snyggast...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar