Hur blir man av med latmasken?

I gårdagens Sydsvenskan fanns en liten artikel om att man skulle vara förlåtande mot sig själv när man kom tillbaka efter semestern. Acceptera att man inte kan gå för fullt och låta bli att pressa sig. Det ultimata är dessutom att börja i slutet av veckan. Alla fel från början! Med mitt jobb är det väldigt svårt att inte få upp pulsen direkt, bara all mail gör en matt... Men vi har gemensamt försökt att vara snälla mot oss själva bland annat i form av långa kaffepauser... Okej då, jobbet kan man ju fixa till genom att förkorta besöken i personalrummet och än så länge är vi inte så många som jobbar, så man tröttnar ganska snabbt på att prata med samma personer hela tiden :)
Problemen börjar när man kommer hem! I går fick jag åka och sätta mig på biblioteket i en och en halv timme eftersom jag inte ville vara ensam med solpanelsnissarna. Inte klokt att man inte ska kunna vara i sitt eget hem på grund av en obehaglig hantverkares slemmiga beundran (det är okej om ni vill kalla det otacksamhet). Den tidiga kvällen sprack också efetrsom de inte kom härifrån förrän 21.30 och då hade jag kommit över min värsta trötthet och kommit in i andra andningen. I morse var det en plåga att masa sig ur sängen, trots all förlåtelse jag försökte ge mig. Högarna på skrivbordet tycktes ha vuxit under natten och min arbetsmoral försvann i takt med att ledningen troppade av till sitt tvådagarsinternat. Inte så att vi saknar dem... Efter jobbet var det dags för veckohandling och snabbt hem och svänga ihop en middag till sönerna så de skulle hinna äta före träningen. En maskin tvätt medan jag dammsög undervåningen och sedan hade jag tänkt mig sätta mig med dagens bibliotekskap, men då var det plötsligt Rapport och Allsång och yngste son med flickvän satt tillsammans med mig framför TV:n och sjöng så änglarna grät. Ett sådant härligt ögonblick kan man ju inte sitta med näsan i en bok! Och nu är klockan över bedtime igen - hur hann man med sin fritid före semestern?!
Marsch i säng i sällskap med flera veckors härligt skvaller. Enklare att få en skvallertidning i ansiktet om jag skulle somna. En inbunden bok kan ju faktiskt orsaka blodutgjutelse. Och med tanke på att jag sover för få timmar för att inte utveckla fetma så behöver jag ju inte utsätta mig för ytterligare risker. Muffinsfluff är bättre än blåtira - varje gång!