Det är första helgen i september och egentligen den första helgen sedan semestern som varit helt oplanerad. Välbehövligt, men lik förbannat satt jag och kände mig patetisk igår kväll när mitt enda sällskap var en bok och en TV-ruta som flimrade som sällskap i bakgrunden. NU är nog min popularitet i gungning! Inte bara männen, utan även min livlina - väninnorna - har gett mig på båten! Tänkte jag och ändå var jag väl medveten om att jag behövde denna helg hemma. En helg att nua och bara vara. Lite lagom trädgårdsarbete, typ gräsklippning och strollning av gräsmattan (bävar redan för hur den ska se ut nästa helg...), vilket var perfekt eftersom det regnar stillsamt denna söndag. Äldste sonen och hans fästmö kommer på middag ikväll och det betyder att jag måste damma av både hem och kokkonster. Är ännu inte i fas med det där att äta middag på kvällen. Måste komma igång med träningen om det så betyder att jag ska tvinga dit mig! Får väl använda den där berömda blicken jag ligger inne med och se om den fungerar på mig. Empiriskt vet jag att den inte fungerar på manliga Skorpioner...
Jag kommer till den ena insikten efter den andra. Det är som om de står som spön i backen och bara väntar på att jag ska köra in i dem. Eller också är det åldern som dagligen tar ut sin rätt i klokskap. I alla fall har jag kommit på att jag måste lämna huset för att kunna gå vidare med mitt liv! Jag trivs, men det är för mycket minnen som tynger ner mig. Det har tagit mer än sju sorger och svåra år att komma till vägs ände, men nu är jag här. Och det känns så jäkla bra! I förmiddags var det inte bara dammtrasa och Bosse som röjde utan det sorterades ut ytterligare en kasse böcker från min överbelamrade bokhylla och det rensades en del i övrigt också. Det är ett riktigt Sisyfosarbete, men jag är väl lagom klar med rensningen när det är dags att sälja. Eller helst före. Jag är som bäst med piskan på ryggen! Lite hjälp får jag ju av min kvällssysselsättning; Hemnet. Bättre än TV! Har dock bestämt att jag inte ska gå på visningar IRL förrän jag har fått åtgärdat hemmet och fått det värderat. Jag måste ju veta hur mycket jag har att fumla med!
Bilen är, förhoppningsvis, åtgärdad under dagen. Visserligen är det inga problem att köra yngste sonens bil, men min egen känns ändå bäst. Med ny kamrem och nya bromsar så är han ju redo för många roliga turer till återvinningen... Och jag kan bocka av en sak på min gigantiska "att-göra-lista-som-jag-själv-inte-klarar". Bara det är ett litet sandkorn mindre att bära på i min tunga ryggsäck.
Positivism är som synes mitt mantra för hösten. Massor med böcker har redan blivit lästa och tre biobesök har avverkats. Det gäller att fylla den där påsen som kallas livet med upplevelser. Båda att minnas och för att ha något att se framemot. Hösten erbjuder massor! Bokmässan i Göteborg, Stockholmshelg, Kinky Boots, Elton John, Figaros bröllop, after work, läsning, biobesök och en massa härliga Gästistorsdagar. Jag har blivit mycket bättre på att säga ja och låta bli att lyssna på de där som ska dra ner mig i "hur-jag-bör-uppträda-träsket" - vare sig det sker medvetet eller omedvetet.
Någonstans inom mig känner jag att resan mot en ljusare framtid bara har börjat. Och att jag så småningom kommer att få den där mannen som håller mitt hjärta att också förstå att det är mycket roligare att säga ja än nej - även om han är grymt trög...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar