Känslan när man verkligen borde lägga ifrån sig iPad och i stället koncentrera sig på att sova. Den känslan.
Har lyckats komma i säng efter en hel kväll med planlöst, fullkomligt meningslöst slösurfande. Irritationen är hög och så ogenomtränglig så den knappt går att skära i genom. Himla tur att jag bor själv i dessa ögonblick. Vad är då bästa botmedlet mot dessa inkompatibla beståndsdelar? För det vet ju alla att det går inte att sova när man har knäckebrödsmulor i sängen eller något annat som skaver och irriterar. Så jag provar att skriva av mig och i stället göra någon annan en tjänst: antagligen blir funderingen så trist att alla stackare som börjar läsa somnar innan slutet. Som den där sömnpillret till bok "Kaninen som inte kunde sova" - det blir dock inga tips om hur ni ska läsa och betona för bästa effekt.
Man skulle kunna tänka sig att det är budgeten som irriterar, men jag har slutat att bekymra mig om den rödgröna rörans patetiska försök till ledarskap och styrning: vi är tillbaka i det gamla trygga bidragssamhället där arbete och egna initiativ inte ska löna sig eller prioriteras. Låt staten bestämma! Individen vet inte sitt eget bästa...
Dagens stillsamma fundering handlar om härskarteknik och hur vissa individer använder sig av denna teknik för att visa makt och trycka ner kolleger. Mitt arbete är ett paradis om man vill studera härskarteknik - både riktigt dålig och sådan som man kan bli lite imponerad av. Bäst gillar jag den typen som slår sig för bröstet för att man är så politiskt korrekt och står över alla konvenanser och regler för vanlig social interaktion - de som använder härskarteknik för att mästra sin omgivning. Riktiga favoriter som det är roligt att slå hål på!
Idag drabbades vi av ett riktigt skolboksexempel: jag hjälpte en kollega att bära upp pärmar till en annan kollega som hade fått hjälp med arkiveringen. När vi kom in på kontoret bevärdigades vi inte med en blick utan fick titta på en rygg och blev tillsnästa att vi kunde ställa pärmarna i bokhyllan. Joråsåatt...min arbetsplats dignar under av kollegial hjälpsamhet och vänligt bemötande.
Ett annat irriterande moment är den där typen som blir väldigt irriterad över att man avbryter ett samtal för att man kanhända har ett arbetsrelaterat problem som behöver åtgärdas pronto. Men gissa om det omvända gäller?! Så klart inte! Det är ju självklart att den lille spjuvern har all rätt i världen att avbryta och gärna ta över hela samtalet. För ingen kan väl vara viktigare eller ha något viktigare att säga?! Vad som irriterar mig mest är att ingen tycks reagera. Vad vinner man på att förminska och negligera sin omgivning?
Jag är en jäkel på härskarteknik och kan utöva den konsten på högsta nivå om det behövs, men jag förstår inte anledningen att slösa på den talangen till vardags. Se där! Minsann om jag inte lyckades få in lite av den kompetensen som slutkläm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar