Snön faller...och jag med den...

Snön bara faller och faller. Döljer det gråa och trista, lyser upp mörkret, knarrar härligt under stövlarna och är härligt uppfriskande väder att vara ute i. Men, så klart finns det ett MEN! Ett stort och trist sådant, som handlar om alla dessa bilister som utan tanke på att de inte är ensamma i trafiken ger sig ut med sommardäck (gärna slitna), inte klarar av en sådan enkel sak som att hålla avstånd och det där med att skrapa bilrutorna fria från is är ju faktiskt en klart överskattad åtgärd. IDIOTER säger jag. Ställ bilen om ni inte har vett eller råd att vinterrusta den. Även om ditt liv inte är viktigt så är MITT LIV väldigt viktigt - både för mig och för mina nära och kära. Bara så att du vet!
Stockholm har ju, gudbevars, drabbats av snöfall och alla stadens invånare verkade bli helt hjälplösa. Dagens rubrik på DN:s (tror det var DN): LANDET LAMSLAGET! Och detta är samma människor som ojar sig över hur nyhetsrapporteringarna skildrar snöstormar i Skåne. Jag säger bara; välkomna hit och upplev en klassisk skånsk redig snöstorm. Min före detta chef, stockholmare, cyklade dagligen från Malmö till jobbet i Lund. En dag kom han inte till jobbet förrän flera timmar senare än vanligt. Det hade snöat rejält under natten, jag kunde till exempel inte få ut min bil från uppfarten för det låg flera decimeter snö på vägen. Mot mina principer hade jag åkt bussen just denna snörika dag. Min chef hade valt cykeln. Det var ju inte så mycket snö i Malmö...När han närmade sig Hjärup, där vinden kunde få rejält tag i snön, hade det bildats väldiga drivor så han fick pulsa genom snön i ett par kilometer bärandes på sin cykel. Väl framme kommenterade att han "nu förstår jag vad man menar med en snöstorm i Skåne". Och då var det inte ens en liten snöbris jämförelsevis med snön som kom vintrarna 1978/-79...

(Just denna bilden är från vintern 2010)

Skåningar är ett luttrat släkte - i väder såväl som vind!

På jobbet har vi just nu en en fantastisk utställning med personalens alster. Så otroligt kreativa kolleger jag har! Det är härligt att gå in i personalrummet och titta på alla dessa alster och jag känner hur inspirerad jag blir. Där och då alltså... Väl hemma faller jag ihop i soffan och somnar lagom till Rapports väderrapport. Orkar knappt tänka på allt som jag vill göra under december. Detta är inte likt mig! Jag har inte ens orkat släpa mig till gymmet sedan förra måndagen och det är verkligen nästan katastrofvarning. Det sista jag bör göra avkall på är träningen. Den behövs både för avreagerande och för att hjälpa mig fatta beslut gällande den förestående omorganisationen. Att vissa hoppas att jag ska flytta är mer än uppenbart, men de känner mig illa. Just deras för tidigt uttagna glädje sporrar mig till helt andra beslut.
 Snön faller och jag med den, men när stormen river öppet hav ska jag med nöje se på när skeppet sjunker - för sådan är jag :)