Betraktelsens dubbla budskap

Lever i en märkligt avslappnad känsla; lite som i min egen bubbla. Känner ingen julhets, även om jag har tusen saker att ta tag i. Typ julbak och julklappsinköp. Det kanske inte var så bra att så resolut göra slut med Luther. Saknar nästan piskan (farligt att skriva sådant i Mr. Grey- tider ;))
Det är ju inte så många helger kvar före julafton. Vardagarna är ju inget att räkna med eftersom man tyvärr måste jobba större delen av den vakna tiden... I går satt jag modell för porträttmålning. En helt ny erfarenhet! Trodde jag skulle tycka det var svårt att sitta still i två timmar, men jag fick med beröm godkänt av de tre "konstnärerna". kanske en ny karriär? Vad som var jobbigt var alla kommentarer: fantastiska kindknotor - höga och framträdande, men hakpartiet är lite för brett för att det ska bli riktigt harmoniskt i linjerna (jaha?!), underbar ögonfärg, men mycket svårt att få till färgen. Och så vidare... Ett egoboozt utan like i alla fall för den första kommentaren när jag kom in var :"vilken fantastiskt vacker modell!" (ja, det var lite dunkel belysning och de tog på sig glasögon när de skulle börja måla, men ändå...). Fick dessutom flera gånger höra "hur snygg jag var, men det var jag säkert van att höra". Eh, nä. Kändes mig ganska obekväm att vara ett objekt för så mycket betraktelse. En nyttig erfarenhet och roligt att se hur andra ser på en. porträtt har jag aldrig vågat mig på att måla. Alldeles för mycket prestationsångest och känsla att man måste göra något som är exakt kopia för att det ska duga. Den ena av konstnärerna sa att jag var svårfångad. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang?
Från att ha varit betraktad blev jag betraktare på kvällen. Vi var och såg Evita på Malmö Opera. En föreställning som har marknadsförts hårt med Charlotte Perelli som dragplåster, men sedan tycker jag att det har varit ganska lite prat om den. Som alltid var det en fantastisk scenografi, bra körinsatser och Fred Johanson är ALLTID jättebra oavsett roll. MEN, tyvärr blev jag grymt besviken på valet att göra Perelli till huvudrollsinnehavare. Hennes röst höll inte, periodvis var det direkt pinsamt och om hon lyckades hålla ton blev det på gränsen till skrik. Tråkigt för musiken är så bra och alla runtomkring lyste mycket starkare än stjärnan. Som tur var fick hon inte högst applåder utan de gick till Berättaren (tror han heter Lindy Larsson), som var fullständigt lysande i sin roll. Nästa års måste känns som Miss Saigon och där verkar man slippa Charlotte Perelli. Hon ska ägna sig åt annat än denna genren tycker jag.

"Miss Saigon 2013
När Miss Saigon åter sätts upp på Malmö Opera är det svenske musikalnestorn Ronny Danielsson som regisserar tillsammans med parhästen koreografen 
Roger Lybeck och de arbetar med samma visuella konstnärer som i Les Misérables häromåret, scenografen Martin Chocholousek och kostymdesignern Annsofi Nyberg.

Den vietnamesiska Kim spelas av den internationella musikalartisten Li-Tong Hsu, kinesiska född i Holland. Li-Tong Shu medverkade förra säsongen i Miss Saigon på Beatrix Theater i Utrecht. Hon håller just nu på att lära sig svenska inför Miss Saigon i Malmö. Den unge soldaten Chris spelas av Philip Jalmelid, som tidigare på Malmö Opera sjungit Marius i Les Misérables och som denna säsong gör succé som Anatolij iChess på GöteborgsOperan." (Malmö Operas hemsida)

Härligt adventsväder - snöstorm ute (lagom kul med yngste sonen på glid för att spela match söderöver), julmusik, kaffe och levande ljus. Bortsett från sonens bilfärd är det riktigt mysigt. Förbereder för glöggmingel i kväll. Vi får väl se hur många som dyker upp...
Avbokningarna står som spön i backen, men det blir ju så mycket mer glögg för de som kommer!