Vad härligt det hade varit med en quick fix för livet. En knapp att trycka på så att livet blev så där lyckligt rosaskimrande och livsglädjen slog klackarna i taket av sig själv. Jag behöver definitivt den knappen. Eller semester. Det kan vara så att allt löser sig med semester. Om jag bara kan komma på något sätt att ta semester från mig själv och alla mina grubblerier. Vad lätt det är att säga "jag bryr mig inte om saker jag inte kan påverka"! Själv skulle jag vilja påstå att jag bara bryr mig om saker jag inte kan påverka. Det finns nog en ganska enkel sammanfattning på den diagnosen: dum som ett spån! Men som tidigare har konstaterats så är det alls inte fel att ha insikt i sin sjukdomsbild - motsatsen kan medföra att man spärras in på låst avdelning inom psykiatrin och det skulle vara helt förödande för mig som lider av klaustrofobi och avskyr låsta dörrar som jag själv inte kan låsa upp.
Tisdagkväll och nu är sommaren här på riktigt - Allsång på Skansen har dragit igång (och vad man kan gråta till Taube och duetter!) och därefter Morden i Midsomer. Fortfarande lika fascinerande av återväxten i detta distrikt; varför flyttar folk dit (för det måste ju tillkomma nya invånare?) när det mördas ett par, tre stycken i varje episod?! Det borde finnas bättre ställen, mindre mordbenägna platser, att slå ner sina bopålar på. På något sätt så känns det skönt att ha dessa traditioner att hålla fast vid när livet känns patetiskt instabilt. Inte minst under semestern när det är svårt att hålla reda på veckodagarna. Hör man "Stockholm i mitt hjärta" på TV så vet man att det är tisdag! Fast...programmet går kanske i repris ett par gånger i veckan?...det kan ju skapa en del förvirring förstås... Den där fjanten Ernst borde väl snart dyka upp också som den sommarplåga han är. Då börjar min mest maniska sommarirritation! Tvångsmässigt bänkar jag mig framför hans program för att riktigt kunna grotta mig i hur fjantigt uppblåst han är som person och hans tillgjorda hemsnickrade små aforismer och djupa filosofiska tankar. "Vi ska smeka upp ett kök"! "Har du någonsin blivit förälskad i en sten"? Ni hör ju... Men han fyller en funktion den där Fjant-Ernst - han får mig att fokusera på annat än mina lönlösa grubblerier över sådant jag inte kan påverka. I och för sig kan jag inte påverka vad han säger eller gör heller, men i det fallet kan jag inte bry mig mindre!
Eftersom jag tänker mig lite quick fix för livet så kunde man kanske få önska sig ett radergummi för känslor också? Den där jenkan fortsätter och det vet ju alla som provat på att det är en evighetsdans, som är tråkigare än att titta på färg som torkar. Finns det verkligen inga normala trevliga män i världen? Någon där inte allting måste kännas som en utmaning och strid på kniven? Vi ska inte trötta ut oss med spekulationer om Prins Charmig för jag har legat vaken tillräckligt många nätter för hans skull. Jäkla energitjuv!
Jag lyssnade på David Lagercrantz sommarprat i lördags och har sedan dess funderat på följande:
"Svindel är inte rädslan att falla. Svindel är rädslan att vilja falla". (Milan Kundera)
Svindel är en av mina rädslor och jag kan förstå hur Kundera resonerar. Det är något kittlande med tanken att släppa taget och låta sig falla. Det behöver ju inte bara handla om stup och bokstavligen falla i fritt fall. Fritt fall kan ju även vara att huvudstupa kasta sig ut i det okända, vare sig det gäller kärlek, arbete eller livet - det är här jag måste försöka övervinna min svindel och våga vilja falla huvudstupa ut i det okända. Släppa mitt kontrollbehov och låta livet bära eller brista. Lite mer YOLO helt enkelt i all sin komplexitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar