Jag blir tokig! Tänkte att jag skulle uppdatera mig och bli lite så där coolt blogg 3.0 så jag laddade ner appen till min iPhone och Paddy. Skrev ett inlägg på telefonen och blev jättelycklig över hur lätt det var att ladda upp bilder och att redigera. När texten var färdig och bilderna på,plats var det ju dags för publicering. Trodde jag! Då krävdes det att man köpte två (!) appar för att kunna publicera OCH dela vidare i sociala medier. Nope, säger jag då. Här betalas icke för något som lanseras som gratis. Back to blogg 1.0 med andra ord. Inte ens synkandet mellan appleprodukterna fixade den nedrans appen. Utkastet finns offline på min telefon, men kan inte flyttas över till Paddy. Och jag som äntligen hade tänkt arbeta mig framåt i teknikens värld. Varje steg jag tar inom det området är ett gigantiskt kliv för mig personligen. Jag menar...vi talar om en kvinna vars hem är fyllt av ilsket blinkande elektroniska klockor efter varje strömavbrott. Någon nytta ska man väl ha av sina söner?! De kan behöva få känna sig strävt manliga och kompetenta när de kommer hit och undsätter sin stackars teknikhandikappade mamma. Vem är jag att ta ifrån dem den känslan? 😇
Det har varit några intensiva dagar på jobbet, men nu lugnar det sig förhoppningsvis ett tag innan hetsen inför kommande semester drar i gång. Likadant varje år. Jag hade en förhoppning att vara i form lagom till sommaren, men den kom ju helt oväntat tidig med en pollenanstormning av sällan skådat slag i följe, vilket gjorde att den här väna lilla kvinnan fick låta bli att träna. Så det får bli som vanligt: stenhård satsning på Beach 2032. För att inte helt falla ihop i en hög ickemuskler tvingade jag iväg mig till gymmet i går. Jisses vad härligt det var! Och som jag har sovit i natt! Underbart. Jag kände mig sanslöst positiv och vältränad i morse när jag studsade (nåja, det var kanske lite överdrivet) ur sängen i morse. För alla er, som liksom jag hyser en viss förkärlek till skadeglädjen - jag vet vem ni är, så sluta försöka se oskyldiga ut - kan meddelas att det blir nog mindre studs i morgon bitti. Totalt obefintligt studsande befarar jag...
Note to myself: öka inte belastning och antal repetitioner efter fem veckors uppehåll från all fysisk träning. Och om du nu råkar vara så korkad så du har råkat göra detta så, för guds skull människa!, låt bli att trädgårdsarbeta när du kommer hem!
Gjort är kännbart gjort och i morgon är det dags igen. Att få träningsvärk är dock ett billigt och sunt sätt att få en god natts sömn. Förutom min ambition att ta tag i träningen igen så försöker jag att dra ner på mitt allt för höga sockerintag. Mitt tråkiga liv kompenseras för ofta med "tröstgodis". Mycket korkat! Kylskåpet är nu påfyllt med grönsaker och frukt som inspiration till en sundare kosthållning. Lever efter devisen starta hårt och kör ända in i kaklet - beroenden är till för att brytas och det är jag som är ägaren till frågan i mitt liv. Karaktären är det sämre med insåg jag plötsligt. Dagens middag bestod av sallad med en stor bit rökt pepparmakrill och efteråt kom jag på att jag har ju fingodis i skåpet. Det har jag inte längre... Det kanske är min bristande karaktär som är mitt största problemområde? Åh, om jag bara hade haft en liten munsbit av något medan jag funderar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar