Fördomsfulla och inskränkta människor är bland det värsta jag vet. Erfarenhetsmässigt verkar det som om den värsta sorten är de som upplever sig själv som solidariska och människoälskande. Det är de säkert också, men deras solidaritet och människokärlek sträcker sig inte längre än till sina likasinnade och det "rädda världen"- projekt som för tillfället engagerar dem. Jag tycks provocera i dessa subkulturer. Min garderob är, som tidigare nämnts, mycket omfattande vad gäller kläder, skodon, väskor och smycken. Det är inga dyra "fina" märken, men jag har en stil som säkert kan sticka i ögonen hos vissa. Som en vän (han blev nästan ovän efter kommentaren) uttryckte det: "empatilös rikemanskäring" - inte bokstavstroget, men det var andemeningen i sammanfattningen av ett av våra många meningsskiljaktigheter.
Jag försöker att ha ett öppet sinne och anser att alla har rätt att klä sig som de vill, ha vilka frisyrer de vill och om och hur de sminkar sig struntar jag i. För det mesta...
Att ifrågasättas vad jag har att göra på ett ställe för att jag inte passar in med min klädstil - jeans, ballerina och en top, inga framträdande blaffiga guldsmycken eller annat som i mitt tycke kunde vara provocerande. Är man mer solidarisk för att man klär sig i illasittande, färgomatchande kläder? För att man väljer bort smink? För att man saknar frisyr? För att man saknar stil?? Att se ut som man gjorde när man eventuellt slogs på barrikaderna för sisådär 30-40 år sedan är sällan smickrande och ger definitivt INTE rätt att föraktfullt döma ut oss som förstår att bristande stil och klädanalfabetism absolut inte går hand i hand med engagemang och solidaritet. Det är tragiskt att vissa fortfarande 2016 tror att man måste se ut på ett visst sätt för att passa in i deras världsbild.
Jag är, trots min uppenbarligen provocerande klädstil, fullt kapabel att engagera mig i olika sociala, politiska och samhälleliga frågor. Partipiska och politiska ideologier är inte mitt rättesnöre! Däremot har jag ett stort politiskt engagemang och en grundsyn på att alla är lika mycket värda, men det betyder inte att alla per automatik har rätt att ta del av det svenska välfärdssystemet - att vara fattig är i sig inte en grund för att få uppehållstillstånd i Sverige för att anknyta till ett av vår tids stora problem. Att jag har denna åsikt gör mig inte till rasist! Lika lite som mina kläder gör mig till en empatilös rikemanskäring...
Det är svårt att släppa tanken att dessa (och nu ska fördomarna flöda) rödvinsdrickande, velourkramande proffstyckare tror sig ha tolkningsföreträde gällande solidaritet, jämställdhet och engagemang. Jag säger bara: "gå och klipp dig och skaffa ett liv".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar