Jag konstaterar åter att jag troligen inte är född till att arbeta! Det känns så meningslöst att gå till jobbet, utföra ganska standardiserade arbetsuppgifter, småprata ytligheter i personalrummet och när man kommer hem är man totalt dränerad på energi och orkar inte ta tag i det som egentligen får livet att kännas ganska behagligt. En god vän till mig, som arbetar för att ha råd att ägna sig åt det han egentligen brinner för, sa åt mig att jag måste koppla bort omgivningen - inte bry mig helt enkelt. Det är så han klarar av att tillbringa åtta timmar på jobbet. Inte bry sig... Det är så lätt att säga, men svårt att leva efter. Min arbetsplats är som jag tidigare har beskrivit kvinnodominerad och tyvärr är det mycket avundsjuka och tyckande (bakom ryggen så klart!!!). Vissa av oss förväntas redovisa när vi är borta, varför vi är lediga och vart vi befinner oss på vår ledighet. Mitt svar: mind your own business! Just nu är jag riktigt bitter och trött på att jag inte får tummarna loss att söka nytt jobb. Den där aktiva genen saknas hos mig helt enkelt! Kan vara genetiskt. Min pappa trodde att han skulle vara omgift vid 50 och blev uppriktigt förvånad när vi frågade om han trodde att hon skulle komma och knacka på hans dörr.
Underbart höstväder utanför fönstren, men jag sitter inne och orkar inte ens gå ut i köket och fixa lite mat. Utarbetad är jag inte, men kanske jag håller på att utarma min själ? Säljer mig till Djävulen för ett mycket, mycket högt pris...
Budapest i helgen. Sedan ska jag ta tag i mitt liv? Det SKA jag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar