Ibland tar orken bara slut. Jag upphör aldrig att förvånas över människors inskränkthet och ren dumhet. Alla dessa som väljer att bli kränkta och förolämpade av småsaker i stället för att åtminstone försöka se det humoristiska i situationen. Skulle jag välja att känna mig förolämpad varje gång jag får gliringar, kommentarer och förintande blickar så hade mitt liv varit väldigt trist och tråkigt...
Men vissa saker är svårt att rycka på axlarna åt. Till och med för mig, som i grunden lever efter det gamla kinesiska ordspråket: "det är bättre att folk är tysta och låter mig tro att de är dumma i huvudet än att de öppnar mun och bevisar det...". För drygt femton är sedan var jag långtidssjukskriven för utmattningsdepression och ett av mina många symptom var att jag tappade hungerkänslorna, vilket
ledde till att jag rasade i vikt - 53 kg och 173 cm var ingen bra kombination. Jag såg ut som ett vandrande skelett med skinn. Alla foton från den tiden har jag kastat för jag vill inte bli påmind om
det. Däremot kan jag inte styra över hur jag reagerar när någon kommenterar min vikt. Varje dag måste jag träffa en människa som under sommaren har bantat ner sig flera storlekar och hon måste,
nästan tvångsmässigt, granska min figur uppifrån och ner samtidigt som hon mer än nöjd stryker sina händer över sin egen kropp med en tydlig markering om att hon väger mindre än vad jag gör. Märk väl att jag ALDRIG pratar om min vikt eller kommenterar någon annans. Så privat behöver man inte vara på jobbet anser jag. Jag vet att hon inte är värd att jag bryr mig om detta naiva beteende, men undermedvetet märker jag hur det ligger och gnager att jag kanske borde träna mer (än de tre, fyra gånger jag gymmar i veckan) och kanske borde köra mer kondition än styrka för muskler väger ju mer än fett. Vad jag önskar att det dök upp en möjlighet att satsa på något annat i livet än det avundsamma och inskränkta liv jag måste utstå varje vardag...
Nu är det i alla fall fredag och jag struntar i gymmet eftersom jag var där i går! I morgon är det shoppingresa till Heiligenhafen och Burg. Vinförrådet behöver fyllas på inför höstmörkret 😊.
Följande tre veckor är det bara arbete fyra dagar per vecka. Ska bli så skönt. Stockholm nästa helg och helgen därefter väntar Budapest. Som synes har jag prickat in de ställen som är knutpunkter för flyktingströmmarna från Syrien och Nordafrika. Spännande att se om vi kommer tillbaka från Tyskland....
För övrigt anmäler jag mitt intresse för detta arbete:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar