Nu blir det så där fel igen. I ordningen. Fortfarande ingen Årskrönika 2014 för den kan jag inte skriva på min älskade iPadde - alldeles för svårt att få upp bilder och redigera text. Men den kommer! Håll ut...
I dag hade jag fått nog av självömkan. Trots ett snorfyllt huvud, molande huvudvärk och allmänt "kassmående", så bestämde jag mig för att åka till city. Plågade mig genom en ickesmakande frukost. Tog på mig riktiga kläder, det vill säga sådana man kan visa sig i offentligt. Tvättade (!) håret. Fixade frisyren. Lade på ett ansikte. Log ett intagande (ja, ja! Jag försökte i alla fall) leende framför spegeln och tänkte: "Totally perfect!"
Två ärenden hade jag. Jag skulle köpa ett månadskort så jag får parkera min bil utan parkeringsböter när jag äntligen kan återvända till min älskade arbetsplats. Okej, det där sista var kanske sarkastiskt.
Ärende två var att ge mig själv en försenad julklapp. Varför inte unna sig en iPhone 6? Så har jag tänkt sedan i höstas, men inte kommit till skott. Den där Herr Virus har hållit mig i ett mycket kort strypkoppel... Glad i hågen traskar jag bort till Telias butik. Några förvirrade själar står utanför och tittar ömsom på varandra, ömsom på den totalt igenbommade butiken. "Någon har nog försovit sig rejält", säger en fortfarande positiv man som stått där i tjugo minuter. "Det mäste väl vara fler än en som jobbar?", kontrade jag med. Ständigt lika optimistisk 😄! Efter fem minuter - en evighet - så lämnade jag den förundrade församlingen. Inga anslag om att det var stängt eller ändrade öppettider. Typiskt när man äntligen känner sig handlingskraftig och med spenderbyxorna på. Tror jag är lite besviken. En före detta kollega blev jättesnygg när hon köpt sin iPhone 6. Är det så himla lätt att öka sin snygghetsgrad (lite hjälp av en bra foundation och Photoshop nämndes visst också), så är åtminstone jag beredd att satsa!
Nu ska jag fixa en stor kopp te och fortsätta läsa "Nätter i Reykjavik" av Arnaldur Indridason. Kan även med empiriskt underbyggd säkerhet berätta att den Herr Virus som jag numera är en allra högsta grad ofrivillig sambo till, icke låter sig bevekas av vila och mycket drickande. OBS talar inte om alkoholhaltiga drycek nu, utan om te och vanligt svenskt kranvatten! Får väl leva efter mormors devis: "Var rädd om den! Du har fått den gratis!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar