Hyacintdoften ligger tungt över huset, granen står behagligt lätt barrande och doften av nybakade kolasnittar är frestande. Julmusiken flödar från Spotify, så om man låter bli att titta ut genom fönstret på det ihållande regnet och bortser från att det är mörkt ute redan (skulle det inte vända???) så är det en liten pyttekänsla av jul. Men man får fortfarande leta och rota runt i det inre av minnesbanken för att minnas hur det ska kännas.
Åkte till Nova i morse och det var ju ingen unik tanke om man säger så. Långa köer när jag körde därifrån mindre än en timme senare. Tur man tillhörde där som hellre får saker gjorda direkt än väntar till långt framåt eftermiddagen. När man inte behöver alltså, men med tanke på hur mycket folk som var ute på vägarna så känns det som många valt att vara ledig dessa dagarna. Stressen har lagt sig! Ska visserligen köpa den sista maten i morgon bitti, men det känns som läget är under kontroll. Har till och med unnat mig en stor kopp te och saffransbulle. Passade på att läsa ut Lena Andersson "Utan personligt ansvar". Började på den för en evighet sedan, men blev så irriterad på Ester så jag klarade bara korta avsnitt innan ilskan blockerade mig. Så klart är det för att jag känner igen mig själv till mycket, mindre smickrande, hög grad. Vad man kan förnedra sig själv!
Nu väntar Jonas Moström senaste - den stod på sjudagarslånhyllan på biblioteket så det tog jag som
ett tecken på att den skulle med hem. Man vet ju aldrig om man får något läsbart av Tomten...
I kväll blir det middag med söner och svärdotter innan vi - ÄNTLIGEN! - ska se The Hobbit del 3. Stor förväntan 😊!
Men först mot köket! Dags att fixa julköttbullarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar