Ångest är min arvedel

Vaknar i svinottan (är inte det ett märkligt uttryck?) och sedan är hjärnan i full aktivitet. Jag påstår inte alls att aktiviteten är särskilt intellektuell eller för den delen leder fram till några stora världsomspännande förändringar. Det är mer av den stressrelaterade typen "hur ska jag hinna...". Ingen presumtiv Nobelvinst där inte!
Mitt mantra dessa dagar när jag borde njuta ledighetens otium är att det blir jul oavsett. Oavsett om det är lite skit i hörnen. Oavsett om granen inte är helt perfekt Disneyformad. Tänk hur det måste kännas att vara gran och bli ratad på grund av längd, tjocklek, täthet eller någon annan ovidkommen skavank! Granar har kanske också känslor?!? Det är som julstämningen inte vill infinna sig i år. Snö hade kanske umderlättat just den känslan, men i ärlighetens namn så är de vita jularna i denna landsändan lätträknade. Vår gran står ju och lyser på den traditionella platsen. Det doftar jul: hyacinter, gran och stearinljus. Kylskåpet är proppat med mat. Jöback försöker hysteriskt nå fram med julkänslan. Men icke! Vad är det för fel?!?
Kan det ha att göra med att livssituationen just nu är i ständig förändring? Det pågår så mycket omkring mig för tillfället, som jag inte kan styra över eller påverka. Sådant är inte bra för en kontrollfreak! Men borde jag inte i stället lägga all energi på det jag kan påverka och kontrollera? Rent logiskt är det smartare och säkert bättre för stressnivån. Men icke hjälper logiskt tänkande i detta läge. Andas in. Andas ut.
I dag ska saffransskorpor bakas efter Leilas recept. Över dem borde jag ha kontroll. Mjuk pepparkaka och grönkålspaj hinns nog också med innan det är dags att träda in i innebandyhuliganismens värld. Men först en frukost med fyra ljus i staken och Världsbladet innan det är dags att ta tag i den eftersatta motionen. Några timmar på gymmet underlättar säkert andningen.