Årstidsfusion?

....men så plötsligt händer det! 

Lördagen ägnades åt stillsam kontemplation på förmiddagen med lång frukost framför TV:n. Något jag mycket sällan brukar göra - äta frukost framför TV:n alltså. Men i avsaknad av morgontidning fick det bli så. Vi hade tänkt ta en sväng förbi kyrkogården och hälsa på mormor och minneslunden för pappa och A och alla de som finns för långt borta för att hälsa på. Men vi är ju lite eljest i den här familjen och håller inte stenhårt på alla traditioner, så jag drog till gymmet i stället. Ett perfekt val visade det sig för det var nästan helt tomt! Körde helt slut på mig och åkte sedan hem - nöjd och belåten med att ha gjort något av dagen i alla fall. Efter en kopp kaffe och lite tvekande om vilken bok jag skulle läsa så kom plötsligt en tanke för mig... Ovanligt faktiskt! DU KAN JU TA OCH TAPETSERA PÅ OVANVÅNINGEN!! Tror det måste varit den där hemska Luther som tog sig ton. Men väluppfostrad som man är och snäll och lydig i all sin tydliga ödmjukhet så gick jag upp och drog i gång det halvfärdiga projeketet. Det tog inte så lång tid när jag väl drog i gång. Förstår inte att jag har så lång ställtid för allt. Nu är den väggen i alla fall klar (utom lister som jag hoppas att någon av sönerna förbarmar sig över... Det finns gränser för mitt tålamod!). När man startar sådana här renoveringsprojekt så medför det alltid så mycket merarbete. En byrå ska målas vit och ställas mot den nytapetserade väggen och sedan ska den motsatta väggen fixas. Ett nytt draperi måste sys. Så jobbigt! Då måste jag åka till Stoff och Stil 😊. Och sedan ska trappan målas. Summa summarum: låt det vara slitet och sunkigt!

Vaknade i morse efter en natt med svår insomnia och jag kan berätta att det är inte många muskler som inte känns i dag. Men ont ska med ont fördrivas och när man plötsligt känner sig som en Duracelkanin så gäller det att fånga tillfället. Det flyktar snabbt förbi nämligen. Så nu är fönsterna på ovanvåningen putsade och nya gardiner upphängda. Trädgården är lagd i höstträda (fast det känns konstigt att vara ute i tights och tunn klänning den andra november och hösta en trädgård när det är +15). Och när man ändå är i gång så kan man ju ta några fönster på nedervåningen också. Egentligen borde jag ta ett par rundor till tippen också, men tycker säckarna är så tunga så det arbetet får nog delegeras ut till någon muskelstark yngling... Tippen och allt som har med bilen att göra är mina Akilleshälar och i veckan ägnade jag mig åt däckbyte - tittade på alltså - och denna veckan måste jag ta mig till Svensk Bilprovning. Min kropp klarar inte hur många skräckupplevelser som helst under en tvåveckorsperiod. Nästa helg kanske det blir tippbesök. Om jag hinner alltså....