Varför ska det alltid vara så trögt just på måndagar? Försöker verkligen vara positiv och känna livsglädje när arbetsveckan startar, men det tar inte många timmar på jobbet innan all negativism som tycks vara inmurad i väggarna väller över mig. Till och med nu när jag arbetar för två och inte borde ha tid och ork för att vara negativ. Eller är det just negativ man orkar vara när man stressar genom livet... Helgen var väldigt bra. En lagom dos av social samvaro med vänner, nära och kära, Morrisseykonsert, barhäng (utomhus till midnatt! Det ni i november!) och ett totalt utmattande gympass. Sov som en baby i natt, studsade (nåja...) ur sängen och var tidigt på jobbet. Olika faktorer fick humöret i svallning så det var bara att sticka och avreagera sig på det enda sätt som hjälper: ett stenhårt gympass. Känner redan nu att två dagar med ökning av vikter och repetitioner kommer att medföra en ömmande muskelmassa i morgon. Men det var det värt! Humöret betydligt bättre och oftast sover jag bättre efter en riktig fysisk genomkörare.
Det är så mycket som är irriterande i dagens bekräftelsekåta (ursäkta ordvalet) konstlade sociala medievärld. Med risk för att åter klassificeras som "fjortisbloggare" så förstår jag inte varför man sköter intriger, hemlighetsmakerier och annat via statusuppdateringar? Eller varför det ska läggas ut menande ordspråk och aforismer i syfte att såra någon annan medan man själv skaffar sig "Gillande". Vi har verkligen lyckats skapa en besynnerlig värld där respekt, lojalitet och vanligt hyfs tycks tillhöra en svunnen tid. Vissa saker var bättre förr... Har mer än en gång allvarligt övervägt att stänga mitt Facebookkonto så att jag slipper se de värsta avarterna, men samtidigt så är det ett forum jag gillar att "hänga" på. Är man fjortis så är man 😊. Kan så vara att det är dags att rensa bort alla surdegar och de som bara är med för att snoka runt och själv inte bidrar med inlägg.
Nog med irritation för i dag! Lite irritation måste jag ju spara till tisdagen...
Nu ropar tvättmaskinen på tömning och sedan blir det sängen. Med följer Utan personligt ansvar av Lena Andersson. Så spänd på om den nya romanen är lika bra som Egenmäktigt förfarande. Då lär det nog inte bli mycket sovande i natt. Utmattad eller ej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar